Som regering är man kollektivt ansvarig, men det är också tydligt att man kan göra hur dåliga affärer som helst utan att personligen drabbas ekonomiskt. Faktum är att alla som nått regeringen är ekonomiskt säkrade livet ut. Vart går då gränsen på ekonomisk dumhet, dvs. när man inte bör spekulera med andras pengar (skatt är stöld från folket) till företag som inte är konkurrenskraftiga. Tittar man på Saab kunde de inte sälja bilar till ett pris som motsvarande vilka kostnader man hade, och därför gick man i konkurs. Då fick staten för sig att gå i borgen med skattepengar för detta bilföretag, där säkerheterna nu visat sig inte vara värda pappret man skrivit under.
Vad är Moral Hazard?
Som ung ekonomistudent är ett av de första begrepp man stöter på under sin studietid “moral hazard”, vilket betyder att desto mer försäkrad man är desto mer risker tar man. Därför var det inga problem för Stefan Attefall (KD), Jan Björklund (L), Annie Lööf (C) och Hillevi Engström (M) att åka till Trollhättan och garantera miljarder till ett företag vars bilar “ingen ville köpa”. Det var inte politikernas pengar, och dessutom var man personligen försäkrad och utan återbetalningsansvar. – Bara 1 miljard? Låter det inte bättre med 2? Som skattebetalare är man nämligen garanten för alla betalningar, oavsett om det är banken som spekulerat bort sina pengar eller i det här fallet ett icke-konkurrenskraftigt bilföretag på obestånd. Ansvaret uteblir alltid för beslutsfattaren, vederbörande har sin framtid säkrad ändå.
Utkräv ansvar för felaktiga satsningar
En bankchef som tvättar pengar i stor skala ska hamna bakom lås och bom i många år, fallskärmar ska konfiskeras till brottsofferfonden vid ekonomisk brottslighet. Det är fullständigt orimligt att man får 20 miljoner och ett avsked, medans aktien faller och myndigheter utreder banken för korruption; Moral Hazard! På samma sätt är det inte rimligt att man sätter fram skattebetalarnas pengar för att rädda företag som inte kan lösa sina egna finansieringar. Därför måste det kosta för tidigare politiker i minskad pension om man gör oansvariga satsningar, skattepengar ska gå till välfärd inte satsningar på övervärderade energiföretag (se Nuon-affären) eller olönsamma bilfabriker.
Staten ska inte förvalta företag det ska entreprenörer göra
Inom ekonomi finns det en politisk linje som kallas den österrikiska skolan, vilket i korta drag innebär att företag som inte kan stå på egna ben ska sättas i konkurs; statliga pengar ska inte betalas ut. En framträdande ekonom att lägga på minnet för att framstå som intellektuell är Friedrich (von) Hayek som fick Nobelpriset 1974 (vilket delades med svensken Gunnar Myrdahl (S) som hade motsatt uppfattning att staten skulle blanda sig i marknaden). Den österrikiska skolan skulle man kunna kalla denna den rationella skolan, dvs. den starkaste överlever som Charles Darwin skrev i sin bok Om arternas uppkomst. En duktig entreprenör ser om man kan tjäna pengar, sunda företag kommer alltid få hjälp av investerare som också vill tjäna pengar; därför är dessa villiga att själva ta risken att låna ut och förlora dem om avkastningen ser bra ut. När företag därför behöver statliga garantier är det troligt att det är svårt att tjäna pengar och att antalet privata investerare är mycket få; staten hade nämligen inte behövt ställa upp om så vore fallet. När regeringen Reinfeldt därför backade upp SAAB med 2 miljarder kronor betydde det att man spelade väldigt högt, men man riskerade andras pengar inte sina egna. En entreprenörs enda uppgift handlar om att tjäna pengar, därför värderar man företag mycket försiktigt eftersom man inte vill betala något överpris. Politiker är själva en kostnad och knappast en intäkt, desto större satsning man gör (dvs. större kostnad) desto bättre är politiken (jag anställer fler HBTQ-assistenter än dig osv.); således kan man fråga vad Björklund, Attefall, Olofsson, Reinfeldt vet om vare sig holländsk energi eller bilföretag? Har någon av dem ens varit i näringslivet? Vad vet de om värderingar av tillgång?
Bara för att någon säger att något är värt något betyder det inte att någon vill betala 10 miljarder för en teckning.
När folket alltid drabbas för att politiker ska leka företagare, måste man sätta mycket tydliga regler hur eventuella stöd ska se ut. Staten bör kunna ställa upp men vid utebliven betalning bör hela ägandet övergå i statlig ägo, det måste vara mycket tufft att ta emot stödpaket från svenska folket. Regelverket måste vara oerhört tydligt hur skattebetalarna kompenseras i och med den risk dessa tar, dvs. hyfsat hög avkastning till pensionssystem. Varför ska skattebetalarna annars ställa upp? Ställ krav och ha tydliga spelregler, och framförallt inför konsekvenser för de politiker som eldar upp skattepengar på värdelösa företag. Visar det sig att man gjort dåliga affärer för skattebetalarna bör även en statsminister tjäna som en vanlig arbetare, det är inte rimligt att man kan göra miljardförluster utan att man hålls ansvarig, utan även en regering måste förhålla sig försiktiga när de öppnar plånboken. När det funnits påstådda säkerheter som nu uteblir, måste någon straffas.