Det är alltid intressant att läsa nyhetsartiklar skrivna av vänstersympatisörer, ett “fredligt” Black Lives Matter som slår sönder Göteborg kallas inte sällan en annan “grupp som var där att förstöra”; det faktum att vi ser enorm skadegörelse på praktiskt taget alla platser dessa drar fram… det väger uppenbart inte in. Man förstår nämligen inte att i dessa grupper finns det sympatisörer som inte nöjer sig med ett plakat och visselpipa, utan som har våldet som politisk metod. Mönstret är dock tydligt, när våldet sker från autonom vänster skrivs nyheter på ett sätt där de sakpolitiska frågorna får höga ideal och bråkmakarna blir några som “bara dyker upp”; är det däremot från högern är det genast hela grupperingar som är rasistiska. Järnrörshistorien där ingen blev skadad är säkerligen mycket mer upprörande än att Black Lives Matter de facto slår sönder Göteborg.
Att göra allt för att göra självmål…
Det är väl självklart att black lives matter, svarta liv betyder väl lika mycket som vita, gula eller transsexuella? Finns det någon som argumenterat för motsatsen? Hur kan man ens tro att så är fallet, varken i USA eller Sverige? Om man nu pratar om alla människors lika värde, alla lika inför lagen; manifesterar man det då genom att slå sönder Göteborg eller människors flyttbilar med deras minnen och bohag? Eller bekräftar man varför polisen gör mer kroppsvisiteringar i miljonområden?
Inför tuffa straff på våldsmat upplopp
Vill man komma till bukt med våldet bör man införa jourdomstolar där man börjar avtjäna straffet på 2-3 år effektiv tid direkt efter arrestering, när poliser idag bär kroppskameror borde det vara väldigt lätt att förstklassiga bevisbilder. Självklart bör man också kollektivt dela de ekonomiska skadorna med övriga gripna. Är det rimligt att företagare och privatpersoner tvingas betala skadegörelsen genom förluster, höjda försäkringspremier och självrisker, eller är det mer rimligt att de som faktiskt förstör görs ansvariga?
Vill man få stopp på våld och upplopp måste man ändra på gärningsmännens riskbedömning, dvs. priset att förstöra någons egendom blir så pass högt att man låter bli. Upploppen kommer fortsätta så länge man inte ändrar detta förhållande, eftersom ligister är villiga att ta risken när straffet är lågt och man kommer undan. Har man sedan varit i en “fredlig” manifestation, kommer det inte finnas någon åklagare som driver fallet; vem vill radera alla sina karriärmöjligheter i vårt extremt politiskt korrekta land? Hur kan man anse eller tolerera att brottsoffret ska tvingas genomgå skuldsanering (vilket kan bli resultatet om någon slår sönder din butik), när man lika gärna kan ta gärningsmannens alla tillgångar och tvinga gärningsmannen till en ekonomisk härdsmälta? Varför är det så svårt i Sverige men fullständigt naturligt i andra länder som inte har dessa problem?
Eller så röstar man vänster och fortsätter jobba på förebyggande åtgärder med lite mer kaffe och bulle, och sätter sin tilltro till den “härliga” blodröda värde(av)grunden.