Vi lever i en tid där mycket pekar på att vi kommer få allvarliga ekonomiska problem, och en recession /lågkonjunktur få känt av; eller trodde skulle ske även om denna tidning påtalat faktum i flera år. När ekonomin i västvärlden är mycket sammanflätad kommer USA påverka ett litet land som Sverige, vi kan nämligen inte bedriva en diametralt annorlunda ekonomisk politik; eftersom vi är så pass integrerade. Men Sverige står illa rustade, vi har en bostadsmarknad som är mycket högt belånad samtidigt som priserna är mycket höga. När inflationen (prisökningarna) slår nya svenska rekord, är det mycket troligt att Riksbanken kommer höja räntan; för att kyla ner prisökningen. Problemet är bara att när räntan stiger ökar människors lånekostnader, där stora lån snabbt blir väldigt giftiga om räntan eller multiplikatorn ökar flera gånger om. När amerikanska centralbanken FED höjer reporäntan med 0,75 % är det mycket, och är något alla bör ta på allvar; man har inte höjt räntan så mycket sedan 1994.
Ett räkneexempel – stigande räntor i första vågen
Tittar man i våra storstäder är det idag inte ovanligt med en tvårumslägenhet för 6 miljoner, där ett vanligt radhus kan kosta 7 miljoner och en normal villa 12 miljoner. När reallönerna inte stigit i takt med huspriserna, utan där vi haft en ”högkonjunktur” på lånade pengar; pga. det blivit lättare att just låna pengar finns det många människor som har många miljoner i lån. Har man lånat upp till taknocken ska alltså 50 000, 70 000 eller 120 000 ut för varje % som räntan stiger. När el-, mat- och bränslepriserna stiger behöver man inte vara matematiker för att förstå allvaret i situationen. Om vi räknar lågt kan man fråga sig hur många barnfamiljer som har 50 000 kr över när året är slut? När vissa experter talar om 6-7 % är det inte orealistiskt, där ligger exempelvis Polen och Tjeckien; samtidigt som Sverige har 0,25%. Skulle Sverige få samma ränta som Polen, ökar alltså kostnaden för någon med en mindre lägenhet med nästan 300 000 kr / år eller 25 000 kr i månaden. Hur många ungdomar eller barnfamiljer klarar en sådan smäll? För en dyr villa talar vi om närmare miljonen i ökade kostnader per år.
Fastighetskrasch är att vänta i andra vågen
Precis som Andrews på Titanic kunde räkna och förstå att sitt skepp inte flöt när fyra skott vattenfyllts, kan man som ekonom dra samma slutsats kring den svenska bostadsmarknaden. När människor i mycket hög utsträckning kommer vilja sälja sina lägenheter, kommer utbudet av lägenheter stiga i taket; dvs. jämviktspriset kommer sjunka. Samtidigt kommer stigande räntor göra det dyrare att låna pengar, vilket kommer minska efterfrågan; dvs. både utbud och efterfrågan kommer var och en för sig att sänka priset. Där de som inte sålt i tid, och satt sig i livbåten; kommer få allvarliga likviditetsproblem… och en skuld för livet när banken så småningom tar bostaden.
När ingen har råd att handla kommer företagen att få problem i tredje vågen
Tittar man på alla konsumenter som inom ett år kommer behöva lägga alla sina pengar på bostadslån, är det konsumenter som alltså inte kommer kunna äta ute, resa eller köpa dyra leksaker. Vilket kommer öka arbetslösheten, för vem ska betala lönerna när handeln minskar? Samtidigt måste man också komma ihåg att lyckas man inte får ner inflationen och människor slutar handla kommer också arbetslösheten att stiga, och då har man det tillstånd som kallas stagflation; dvs. både hög inflation och arbetslöshet. Ett mycket allvarligt ekonomiskt läge, och inte helt enkelt att ta sig ur eftersom var och en har ekonomiska botemedel; men när båda saker sker samtidigt blir det problem eftersom de motsäger varandra (dvs. stigande priser och höjd arbetslöshet). Hur ska man få folk att handla när priserna stiger, samtidigt som man inte har råd att anställa?
För svensk del har finansministrarna Borg (M) och Andersson (S) tänkt helt fel när finanskrisen slog till för femton år sedan, de eldade under sina perioder på bostadsmarknaden genom att inte införa ökade amorteringskrav när räntorna föll. Man hade nämligen kunnat kyla av marknaden, genom att öka kostnaderna att låna pengar; med tydliga istället för symboliska amorteringskrav hade man åtminstone sparat till sig själv. Det här skrev jag om redan 2017, när Alliansen var kritiska till just små amorteringskrav (men också 2018). Både vänstern och högern ville nämligen inte framstå som ansvariga för en lågkonjunktur, vilket ledde till att svenska folket tog dyrare och dyrare lån för sina allt dyrare bostäder. Samtidigt öppnade man Sveriges gränser, där staten i form av kommunerna plötsligt började bjuda mot svenska folket för att inkvartera människor från andra länder; vilket också ökade priserna för konsumenterna. En mycket farlig utveckling, där många riskerar att förlora alla sina tillgångar.
Därför ska man fråga sig vem man ska hålla ansvarig, och om man ska rösta på ett parti som satt oss i denna rävsax, eller Sverigedemokraterna som haft och har en nykter syn och vill ta tag i problemen? Tyvärr finns det många ohederliga politiker som kommer anklaga kommande regering för att ha orsakat denna kris, när de felaktiga besluten togs av regeringarna Reinfeldt och Löfven/Andersson när de inte agerade och gjorde vad som var rätt utan bedrev kortsiktig ansvarslös ekonomisk politik.