Säkerligen är det en hel del som tänker att livet skulle vara bättre om bostads- eller barnbidraget samt a-kassan vore lite högre, eller att det är fantastiskt när Vänsterpartiet kräver gratis busskort för barn. Socialismens grundpelare vilar nämligen på en mycket attraktiv lögn, att det är rika människor som skapat problem för de fattiga; och att vänsterpartierna därför ska utjämna denna “orättvisa”. Nuförtiden fungerar det inte att tala i arbetarklass och kapitalism, många gillar nämligen att gå till sitt jobb och chefen / ägaren är en trevlig typ. Därför har man nu riktat in sig på gruppen kvinnor, färgade eller invandrare där man med marxistisk retorik försöker skapa samma offerkänsla, dvs. att det finns orättvisor som Löfven och Fridolin (precis som Lenin, Honecker och Marx en gång i tiden) ska utjämna. Det kanske värsta i ekvationen med socialism är att de aldrig kan lösa de orättvisor som de påtalar, de kan bara utnyttja fattiga människor att tro att de gör något bra; medans de i själva verket förvärrar deras situation genom mindre antal arbeten och lägre löner (som delas på fler) samt sållar hat i leden.
Att resa sig som arbetslös
Att bli arbetslös kan hända den bästa, den första frågan handlar om hur man kommer tillbaka? Skillnaden att försörja sig på bidrag och a-kassa med ett arbete, är att mycket av din energi går ut på att skriva i blanketter till staten och söka arbeten (kanske mest för sökandets skull), dvs. inte nog med att man blir beroende och helt utelämnad till staten fastnar man i deras byråkrati. Det kan stjälpa den bästa, dvs. istället för att leta riktiga arbeten så tvingas man genomföra hjärndöd praktik, onödiga utbildningar för att inte tala om pappersexercis. Denna form av byråkrati skapar i den verkliga världen där de riktiga arbeten finns en lathet, inte i form av att man inte gör något; utan att man till slut blir så trött av det byråkratiska ekorrhjulet att man orkar helt inte bryta normen och ta sig ur det. Här uppstår utanförskapet, en nivå där man är helt utlämnad och totalt oförmögen att förändra sin situation. Nyckeln är därför arbete, dvs. den kapitalistiska tanken tjäna tillräckligt bra att försörja sig själv och sin familj; och ha en frihet att ha fritid att göra vad man vill när man vill.
Vad kännetecknar en kapitalistisk arbetsmarknad?
En socialistisk ekonomi, dvs. planekonomi innebär att staten bestämmer vad du ska göra, och hur många saker som ska tillverkas. Det faktum att man inte lyckas matcha utbud och efterfrågan skapar köer, det kan vi se i sjukvården där köerna är långa och läkarna är för få. En kapitalistisk arbetsmarknad innebär tvärtom, där finns inte staten att bestämma utan fria företag kan välja att anställa fler läkare (utbudet) om patienterna (efterfrågan) blir fler. När företag därför ser möjligheter till lönsamma marknader, kommer man därför vilja sälja sina produkter och behöva personal vilket ger jobb. Desto bättre produkter man har, desto mer lön och desto bättre personal kan man få. Duktig personal kommer alltid kunna förhandla upp sina löner eftersom de besitter värdefull kunskap, vilket någon utifrån inte har. En arbetsmarknad som kännetecknas av hög efterfrågan på arbetskraft (dvs. många arbeten skriker efter personal) kommer ha högre personallöner eftersom den arbetsgivare som inte betalar bra förlorar sin personal till en konkurrent. I en socialistisk ekonomi där arbetena är få, och staten bestämmer vad som ska produceras; får man istället en effekt där staten jämnar ut lönerna eftersom många munnar behöver mättas (det som kallas jämställdhet eller equality of outcome).
Hur högern resonerar
När socialdemokrater därför talar om att de är duktiga på företagande är det nonsens från början till slut, deras politik bygger fullständigt på att ta pengar från de som arbetar till de som inte arbetar. De jobb som eventuellt startas av dem är alltid i offentlig sektor, dvs. arbeten som bygger på att de som betalar skatt öppnar plånboken. För varje nytt statligt arbete som skapas är det ytterligare en börda för oss skattebetalare, vi är nämligen deras arbetsgivare; vi betalar deras löner. Det högern istället erbjuder innebär inte att man vill sänka löner för vanligt folk, utan att sänka skatterna så fler företag söker sig till Sverige. Det innebär också lägre skatter för arbetande människor, vilket gör att de slipper bli beroende av staten; socialister ogillar alltid skattesänkningar eftersom det får väljare att bli oberoende av partiet och deras bidrag. Det är tämligen omöjligt att fånga upp dessa väljare i “orättvisor” om de tjänar bra och lever helt oberoende av staten. Det ideala samhället bygger på många företag som skriker efter arbetskraft, det hade vi efter kriget; inte för att socialisterna under Per-Albin och Erlander var så bra utan för att våra företag hade produkter andra ville köpa.
Det är en direkt lögn att folkhemmet byggde Sverige eller att vi står i tacksamhetsskuld till dessa Socialdemokrater, de tog åt sig äran istället för de som verkligen byggde det moderna Sverige nämligen exempelvis ASEA (ABB), Atlas Copco, LM Ericson, Stora, Astra och SAAB. Hade vi haft 20 storföretag till, hade vi varit ett bättre eller sämre land? Om Socialdemokraterna ökat skattetrycket ännu mer för att ge ut ännu högre barnbidrag (dvs. offerstämplat barnfamiljer att bli socialister), kanske genom att höja företagsskatten eller bankskatten; vore det bra för antalet arbeten i Sverige? Svaret är nej! Den största otjänst man kan göra som arbetslös eller lågbetald är att rösta vänster eftersom skattetrycket ökar för alla som arbetar och företag blir mindre intresserade av Sverige. Detsamma gäller 6 timmars arbetsdag som ökar lönekostnaderna med 25 %, hur många företag hade stannat om den allmänna vinstmarginalen är 5 % och lönerna går upp med 25% över en natt? Sverige behöver fler företag, då kan människor köpa vilken välfärd de vill. Desto mindre människor är beroende av staten för sin försörjning, desto bättre kommer man må och desto rikare liv kommer man få. Att istället bli beroende av staten och vara avundsjuk att andra har det bättre skapar olyckliga och bittra människor, fängslade i ett system man inte kan ta sig ur; och oförmögen att förändra. Därför kan man enkelt konstatera att desto fattigare du är, desto större anledning har du att rösta höger; det är dags att tänka om!
Socialism hör hemma i historieböckerna som en historiens varning hur illa det kan gå, det finns inget system som gynnat mänskligheten så mycket som kapitalism; dvs. friheten att själv bestämma över sitt liv. Är du oberoende ekonomiskt från staten (det är du med 5000 kr över när månaden är slut) behöver du inte bli vänsterpartist för att ge ditt barn ett busskort eller glasögon, det är värt att fundera på. Är det troligt att IT-minister Anders Ygeman eller Näringslivsminister Ibrahim Baylan eller Jonas Sjöstedt är de som får fler företag att etablera sig i Sverige när de gjort sig kända för att motarbeta ett sunt företagsklimat genom sin socialistiska politik? I think not!