Foto: Johan Fredriksson / Wikimedia Commons

Att flera somalier dött pga. coronavirus har skapat kritik mot dessa människor som grupp i sociala medier, en djupt felaktig bild eftersom ansvaret fullständigt ligger på den svenska vänstern. Man kan tycka vad man vill om svensk migrationspolitik, det är inte konstigare att vara för stramare som att vara för öppnare gränser; båda åsikter är helt legitima i en demokrati. Den politiska låsningen i Sverige handlar istället om en nymarxistisk åsiktskorridor, där den som framför minsta relevant kritik mot invandring görs till paria i samhället. Det har gjort att när bostäderna tagit slut runt om i Sverige så har ingen dragit i handbromsen, utan man har infört lagstiftning att man kan bosätta sig var som helst; en lagstiftning som kallas Ebo. En lagstiftning som vänstern inte vill avskaffa, eftersom man falskt påstår sig stå för godheten i samhället.

Vad händer om man packar människor som sillar?

För den som läst en historiebok har man oftast kommit kontakt med gamla slagfält där fler människor dog i sjukdomar än av kulor, man har helt säkert kommit i kontakt med av nazisterna skapade judiska getton under Andra världskriget; för att inte tala om förintelseläger som Auschwitz-Birkenau. Gemensamt för dessa platser är att människor packats på varandra, dvs. sjukdomar sprids mycket lätt och många människor smittas och dör. Samma situation ser vi idag i Sverige där våra miljonområden mer och mer liknar getton, där dagens största skillnad mot 30-40-talet är resefriheten och att vi inte har massvält. Dessa människor löper därför större risk att smittas, eftersom ett hushåll med 20-30 personer har sannolikt fler sociala kontakter än ett hushåll på 2 personer.

Att vara för eller emot ebo-lagen

Folk förstår inte att det är svenska vänstern som röstat kvar ebo-lagstiftningen som är ansvariga för att Järva drabbats så hårt, en utveckling vi säkerligen kommer se i andra städer med liknande områden. Man har av politiskt korrekta skäl inte velat säga stopp till invandring utan tillåtit att man själv får välja vart man vill bo, vilket resulterat i 20-30 personers hushåll. Att människor i det läget häcklar somalier som grupp för att de smittats av coronavirus visar hur liten man är, civiliserade människor beter sig inte så; dessutom har man fel i sak kring vilka som bär ansvaret. Snarare bör man kritisera de politiker som staplat dessa människor på hög i områden de aldrig själva vill besöka… eftersom de förstår inte att den “medmänsklighet” de påstår sig ha skapar enorma problem längre ner i ledet.

Att säga stopp är den humanitära vägen

Att säga att Sverige är “fullt” är ett tecken på humanism, om verkligheten innebär att man trycker in människor i överfulla lägenheter. Många av dessa människor är chanslösa på arbetsmarknaden, det kommer inte bli bättre när arbetslösheten nu stiger av inhemska svenskar som konkurrerar om enklare arbeten. Därför bör vi införa generösa återvandrarbidrag, där vi försöker hjälpa dessa människor tillbaka till sina hemländer; gärna med kontakter till svenska företag för att kunna skapa affärsmöjligheter i båda länder. Kan vi exportera skapar det arbeten här, samtidigt som en rad länder kan återuppbygga sina länder till rimlig standard.

Att packa invandrare som sillar i små lägenheter i s.k. utsatta områden, är inget annat än djupt omänskligt. När resultatet av vänsterns politik är att människor dör, eftersom man inte velat ta i känsliga frågor; måste vi andra lyfta debatten hur man är funtad om man tycker det är rimligt att så många bor i samma boende. Tyvärr kommer ingen påtala dessa faktum, utan vi får en meta-debatt om rasism; att människor smittats pga. att de bor i områden som påminner om getton när det kommer till befolkningstäthet… det blockerar man helt. Sjukdomar sprids nämligen när man packar 20 personer i en liten lägenhet, oavsett härkomst av hyresgästerna. Sverige behöver en återvandring med fokus på arbeten i båda länder.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook