När en blind leder en blind faller båda i gropen är ett gammalt ordspråk, men ordspråket är mycket talande när man hör Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell påstå att det saknas “adekvat kompetens inom äldreomsorgen”. Ska man skratta eller gråta kan man fråga sig när man ser igenom vederbörandes CV och konstaterar att hon varit “Expert i utredningen på högspecialiserad vård” eller “Expert i ESO-rapporten om hälso- och sjukvården” samtidigt som man ser att det saknas medicinska poäng eller någon enklare vårdanställning som exempelvis pottkusk för svårt sjuka människor. Istället vimlar det av socialdemokratiska eller fackliga anställningar, där hon exempelvis varit förbundssekreterare för Vårdförbundet, eller chef för analysenheten på samma myndighet hon idag är generaldirektör för.
En person som tycks vara expert på allt
Kanske är det så att Sverige fått en generaldirektör som är kung Midas personifierad, dvs. någon som förvandlar allt i guld denne kommer i kontakt med… eller så har vi någon som likt Potemkin på sin tid är duktig på att måla fasader? Som ca 24-åring var hon pressekreterare på Finansroteln, 3 år senare politisk “sakkunnig” vid Utrikesdepartementet (vad vet man om omvärlden som 27-åring?), året efter det heltidsarvoderad förtroendevald med inriktning på Stockholms landstings hälso- och sjukvårdsfrågor, 3 år senare ansvarig för kultur- och utbildningsfrågor, för att fyra år senare ansvara för bostads- och trafikfrågor, därefter som sagt förbundssekreterare på Vårdförbundet sedermera chef för analysenheten (se ovan), för att sedan bli Departementsråd och chef för enheten för folkhälsa och sjukvård. Kan det vara så att när personer som helt saknar kompetens på olika områden blir ansvariga, så blir utvecklingen eftersatt?
“Den fjärde mäktigaste inom svensk sjukvård”
Dagens Medicin som är Sveriges ledande branschtidning för sjukvård rankade henne 2016, 2017, 2018 som den fjärde mäktigaste inom svensk sjukvård med motiveringen: “[D]et är hennes egenskaper och drivkraft som tar henne till den absoluta toppen av maktlistan. Alla lyssnar på henne, alla inspireras av henne och alla tror att hon kommer att göra Socialstyrelsen till en verklig maktfaktor i svensk sjukvård igen.”. 2016 ansågs Gabriel Wikström (S) vara mäktigast (mannen som gick till historien för att vilja kartlägga svenska folkets sexvanor), och 2018 toppades listan av Annika Strandhäll (S). I fjol toppades listan istället av Lena Hallengren (S) varav Wigzell nu klivit upp på en andra plats, där den röda tråden tycks vara att ju högre rankning desto färre medicinpoäng. Här har vi alltså en person som själv totalt saknar den “adekvata kompetens” hon saknar hos sina medarbetare, där man beskriver att alla lyssnar på henne och inspireras av henne. Där målet enligt denna branschtidning handlar om att göra Socialstyrelsen till en maktfaktor? Kanske är det så att Socialstyrelsen helt missat sitt existensberättigande när man fokuserar på maktfaktorer istället för att vara en kunskapsbank. Kunskap ger nämligen makt, inte politiskt tyckande.
En dålig och svag ledare skadar hela organisationen
Alla som någon gång haft en dålig eller svag chef har snabbt insett att personen ofta fokuserar på sin makt snarare än att inspirera andra. En dålig chef utvecklar sällan något som genererar intäkter, utan framgångarna ligger i projekt som ökar kostnaderna. Politiskt kvoterade personer (som exempelvis Wigzell) utser i princip alltid sämre medarbetare eftersom man är orolig för att bli utbytt, när man själv helt saknar kompetens på det området man är ansvarig. Därför är det inte ovanligt att höra om Management by fear, eftersom det är vänskapskorruptionens eller partibokskorruptionens verkliga instrument. När Socialstyrelsen under hennes ledarskap därför utmålas som maktfaktor, bör varje demokratiskt sinnad individ dra öronen åt sig.
Generaldirektör Olivia Wigzells analys om att det saknas kompetens inom äldreomsorgen beror på att just personer med hennes bakgrund ansvarar för (s)jukvården i Sverige. Där de mäktigaste aldrig arbetat med sina respektive områden, utan där makten helt bygger på vilka man är vän med. Personer som aldrig studerat medicin, arbetat i vården eller haft med sjuka människor att göra. Man tillsätter nämligen dessa “beslutsfattare” på precis samma sätt som i Östtyskland, dvs. på socialistisk partibok. Det spelar ingen roll om du har utbildning på ämnet, aldrig praktiserat det; du får börja som “expert” iallafall. Hur många hade suttit sig på ett flygplan där en kapten blivit utsedd till den mäktigaste piloten, trots att han aldrig haft några flygtimmar men är god vän med den som bestämmer eller tom. själv varit chef på Pilotförbundet?
En utveckling som helt skiljer sig mot det “hemska” och “giriga” vinstdrivande företaget, som oftast betalar bra för att verkligen få experter som vet vad de talar om; eftersom de vill fortsätta göra vinst. I den socialistiska statens regi, där Wigzell kvitterar ut 117 200 kr per månad i lön finns inget vinstintresse (påstår man även om lönerna växer); där får istället människor i riksgrupper dö i coronavirus-infektion eftersom ansvarig myndigheten varit “naiv” i att skydda äldre. Kan det vara så att naivitet går hand i hand med okunskap dvs. inkompetens?