Den skandal som nyligen rullat upp kring statsminister Andersson är betydligt mer flagrant eftersom det utifrån ett politiskt perspektiv finns många tragiska aspekter. Tyvärr har vi vant oss i det här landet att olika politiker som sätter sig på höga hästar, gång på gång säger en sak men gör något annat; omständigheter som inte behöver bryta mot lagen men mot det som kallas etik. Vem minns inte Laila Frivalds (S) som röstade för att ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt, trots att partiet hade motsatt uppfattning? Eller arbetargrabben statsminister Göran Persson (S) som blev godsherre, något som inte behöver vara fel men knappast den politik man predikar. Persson som dessutom kallade städjobb för ”pigjobb”, en minst sagt anmärkningsvärd syn på hederliga jobb; för att inte tala om motsägelsefullt utifrån ett socialistiskt perspektiv. På samma sätt är statsminister Anderssons efterlysta städerska, med utvisningsbeslut och utan kollektivavtal (dvs. billigare pris) ytterligare ett fall där någon säger en sak men gör något annat.
Att inte ha koll på vem som städar i huset om man är statsminister
Att vara landets regeringschef innebär mycket ansvar, man handhar dessutom en mängd av vårt lands hemligheter. Något som är signifikant för hela landets maktapparat, vilket exempelvis Carl Lidbom fick erfara när han frågades ut i Konstitutionsutskottet av Anders Björck för att han låtit frun läsa hemliga handlingar. Därför är det mycket märkligt hur någon med utvisningsbeslut både kan arbeta, men till och med arbeta i statsministerns bostad utan att någon märker det. Istället är det som vanligt slumpen eller media som avslöjar omständigheterna, det är aldrig de säkerhetsrutiner som borde göra det omöjligt att som efterlyst individ städa i huset. Utifrån spionaspekter, där exempelvis städerskan rekryterades av SÄPO för att avslöja förrädaren tillika spionen Wennerström är ett svenskt medborgarskap det minsta man kan kräva om man ska städa hos högt uppsatta statsanställda. När kontrollen uppenbar är så pass slapp, är det tydligt att rysk spionchef i Sverige måste vara ett synnerligt enkelt arbete; låt agenterna ta värvning som städare hos prominenta personer och titta vad som finns i deras skrivbordslådor.
Att tvinga på andra kollektivavtal men själv strunta i dem
Vi hör ofta ledande vänsterpolitiker tala sig varma om kollektivavtal, och hur viktigt det är att dessa finns när man upphandlar. Därför är det mycket anmärkningsvärt när det visar sig att statsministern köpt städtjänster under flera år av en firma utan kollektivavtal (vilka är billigare), eftersom hon inte lever som hon lär. Man talar om anställningstrygghet, men agerar annorlunda i verkligheten. Att man fått “jakande svar” är knappast ett försvar, eftersom någon med det minsta ledarskapskänsla byter leverantör om man inte får tillfredsställande svar. Att tro att allt är okej när man får undvikande svar säger därför en hel del om vederbörandes ledaregenskaper. Ponera en kapten som accepterar jakande svar:
Kapten: – Har vi ett isberg framför skeppet, rorsman?
Rorsman: – Nja tror inte det, vet inte riktigt…
Kapten: – Ok fortsätt full fart framåt då!
Hur är det möjligt att någon som ska utvisas arbetar öht?
En minst lika viktig fråga är varför någon som inte ens har rätt att vistas i landet arbetar, att det sedan visar sig vara i statsministerbostaden är inte bara märkligt; utan borde vara fullständigt omöjligt. Det är rimligen den sista platsen polisen ska behöva leta illegala människor, med undantag för möjligtvis konungens privata bostad Drottningholms slott. Att tillåta att personer som vistas illegalt i landet försörjer sig är att skapa incitament att hålla sig undan, det bör därför snarare vara straffbart att anställa personer vars papper inte är i sin ordning; eftersom man dels ökar arbetslösheten när någon annan hade kunnat ta samma jobb samtidigt som man försvårar för rättstaten att göra sitt jobb. Migrationsdomstolarna är trots allt en demokratisk institution, vars utfall vi rimligen bör rätta oss efter; att företag försvårar för lagen bör ses som att man sätter sig över de lagar och regler vi har genom just demokrati.
Det enda positiva i den här historien är att en socialdemokratisk statsminister köper städtjänster, eftersom det uppenbart visar att RUT-avdraget fungerar; ett bättre betyg går nog inte att få rörande högerreformer. Men att SÄPO, statsministern inte har koll på vem man anlitar, där man som efterlyst illegal person tillåts städa hos statsministern är en gigantisk skandal utan dess like. Det är inte bara statsministern som gjort bort sig, utan här är det uppenbart att säkerheten kring regeringsledaren också kan ifrågasättas; eftersom det borde vara omöjligt att som efterlyst kunna städa hos en högt uppsatt person som statsministern. För att inte tala om den integritetsbrist när vem som helst (exempelvis en utländsk agent) kan ströva runt i regeringsledarens bostad. Sverige behöver en statsledning som är regeringsduglig och inte minst statsmannamässig, en skandal av denna magnitud är endast möjlig i ett land där all form av ledarskap sedan länge abdikerat. ”Föregångslandet Sverige”… Tillåt mig skratta rakt ut.