Foto: Pixabay.com

När Sverige gått emot resten av världen med att gå sin egen väg kring Corona tåls det alltid att fråga vad vi vet som inte dom vet och vice versa. Däremot när man automatiskt tagit förgivet att alla i ett hushåll med smitta är friska som inte uppvisat ett symptom, framstår det som galenskap för alla som någon gång studerat någon historisk smitta. Tvärtom är det tydligt att de städer som exempelvis klarade spanska sjukans (svininfluensa h1n1) första och andra våg, isolerade sig och tvingade alla inresande att sätta sig i karantän.

Att staten kört vattkoppsstrategin

Idag är det inte ovanligt att ansvarsfulla föräldrar vill att barnen ska få vattkoppor som barn, därför låter man dessa leka med smittade ungar; eftersom man vill ha ett kryss i protokollet då sjukdomen är tuffare som vuxen. Här handlar det istället om att staten praktiserat denna strategi på de som utsatts för smitta men inte uppvisat symptom, en minst sagt “naiv” strategi eftersom det utifrån sannolikhetslära kommer finnas spridare bland de som framstår som friska. När man trott att denna smitta skulle vara den första som i världshistorien inte drabbar och sprids genom barn för att dessa klarar sig bättre, har det högst troligt drivit upp de svenska siffrorna eftersom vi har höga tal relativt befolkningen jämfört med resten av jordklotet.

Vi lever i vad DDR blivit om det fått fortleva

Tittar man på Sverige som land agerar vi väldigt ofta som kommunistiska länder, dvs. staten har oerhört svårt att erkänna sina fel; där just nu Estonia är ett aktuellt exempel. Nu ska man åtala en journalist som påvisat att staten haft fel, eftersom denne brutit mot “gravfriden”. Inte sällan har den som varit kritisk hånats i tv, där public service släppt in någon kändis för att sjunga en sång som fått stå helt oemotsagd. Man kör hellre på med en mycket skadlig strategi än att erkänna hur fel man haft, därför har vi kunnat se stora middagar äga rum men tar Danny upp sin gitarr likt barden Troubadix har majoriteten tvingats lämna rummet lika snabbt som i Asterix; skillnaden har dock handlat om smittoregler och inte musikkvalité. Ingen funderade dock på middagens lämplighet, på samma sätt som att ingen fick gehör när man ifrågasatte visheten i att skicka barn som utsatts för smitta till skolan. Denna passivitet beror tyvärr på att vi svenskar är uppvuxna i ett relativt öppet (vi hade resfrihet) socialistiskt samhälle, normerna finns dock tydligt kvar under ytan. Det anses exempelvis fult att kritisera staten och många ser risker att förlora jobbet om man framstår som politiskt obekväm, därför slätar man exempelvis över problem hellre än att ta en konflikt samtidigt som censuren blivit det vanligaste motargumentet.

Därför ska man alltid lyssna till det egna sunda förnuftet, staten har inte alltid rätt utan det kan finnas en mängd olika anledningar till att man inte vågar säga som det är. Tittar man på tv-serien Tjernobyl kan man i första avsnittet se människor avfärda det radioaktiva hotet som lågt eftersom strålningen “bara” visade maxvärdet på de låga mätare man hade, vilket inte är konstigare än de som 74 år tidigare menade att Titanic var osänkbar efter att ha kört in i ett isberg. Är bussen eller tågvagnen full är riskerna uppenbart högre även om man från statligt håll försökt lugna människor, använd därför huvudet. Fatta kloka beslut för din familj, månadshandla mat via nätet istället för att springa runt på ett fullsatt Maxi eller Willys en gång i veckan, till syvende och sist är det trots allt du som ansvarar för ditt eget liv och inte staten; om du dör blir du endast en siffra i deras statistik.

P.S. Kanske är det klokare att fira jul i mindre grupper med en vän du umgåtts med istället för att resa land och rike runt och samla stora tjocka släkten? Hur svårt är det att köpa snaps, öl, sill, köttbullar, prinskorv samt mixa ansjovis, lök, potatis och grädde i en ugn? Ta eget ansvar, ingen annan kommer ta det åt dig… även om du bor i DDR-light. Tjänstemannaansvaret är nämligen avskaffat sedan många år av samma människor, så dessa figurer kan säga vad som helst utan att kunna ställas till svars; de har nämligen infört det vi normalt sett kallar “fri lekstuga”.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook