Vi minns alla Ebba Grön, ett band vars musikalitet även vi högermänniskor och lyriska tenorer kan uppskatta. “800 grader”, “Pervers politiker”, “Staten och Kapitalet (förvisso cover)”, “We are only in it for the drugs”, “Häng gud” osv. listan kan göras lång av låtar som har både melodi och känsla; trots att man långt ifrån instämmer i budskapen. Därför är det intressant att jämföra legendariska Ebba Grön, bandet som fick sitt namn efter en polisinsats, med 2020-talets motsvarighet Arre! Arre! från Malmö. Lyssnar man igenom deras bästa låtar på Spotify saknas både melodier och känsla, utan allt tycks gå i fyra fjärdedelstakt utan att några som helst konstnärligt musikaliska intressanta saker sker; inte ens en tonartshöjning. Istället är det så manshatande feministisk smörja ska låta där texterna påminner om ett bingo-spel av den politiskt korrekta vokabulären; vilket förklarar varför public service fångar upp det och utser dem till årets rock och punkband.
Att förstå varför Johann Sebastian Bach är stor
En viktig del i att förstå musik är att den är driven helt av marknadskraft, precis all… oavsett vad den “intellektuella” vänstern påstår. Väldigt få väljer nämligen att lyssna på musik utifrån vad staten tycker du ska lyssna på, varje människa har därför sin egen musiksmak utifrån sina egna referenser. Bachs musik har inte överlevt till våra dagar för att han var man, hade en viss sexuell läggning eller att hans farmors mormorsmor var indian eller tillhörde en viss minoritet; han kunde skriva bra musik som folk efter hans död kunde uppskatta (hans storhetstid kom efter hans död och hans efterträdare i Leipzig, Felix Mendelsohn började framföra hans verk). Hans musik har överlevt 270 år av konkurrens utan att han fallit i glömska, eftersom att likt Ebba Grön finns det melodier och en tanke bakom ton, rytm och språk. Bachs och Ebba Gröns melodier kan rimligen få en annan text och fortfarande vara fantastiska, Arre! Arres! är istället ljud staten tycker vi ska lyssna på, vilket blir ointressant för dess radikala lyssnare om texten byts ut; ty melodierna är icke existerande.
Matilda Årestad som politisk “expert” äntrar scenen
Som så många kändisar innan tror dessa att bara för att vi gillar deras filmer eller musik så bryr vi oss vad dessa tycker politiskt. Det gör vi inte, vem bryr sig om att Kjell Bergqvist anser att Feministisk initiativ ska styra Sverige; mer än att man undrar hur någon kan skämma ut sig så mycket? Han var bra i “Kocken” och gjorde sitt livs skådespelarinsats i Göta Kanal 2 (en oförglömlig succé), men vet han något om ekonomi eller ideologi? Årestad som är tacksam för alla som (sätter sig över rättsapparaten) och “gömmer flyktingar”, dvs. personer som av våra domstolar dömts att lämna landet, “alla som jobbar i vården” samt “alla som röstar rött” har säkert vänstern att tacka för allt. Därför kan hon stå och framstå som Morran och skrika “Fuck Jimmie”, Morran hade nog inte kunnat göra det bättre heller. Utan bidrag och vänsterpolitik är det nämligen svårt att tro att hon skulle kunna få tacka för sitt “pris” genom att visa röven för publiken, ingen vettig människa skulle nämligen betala för att köpa deras skivor eller lyssna på deras skapelser; det är helt enkelt för dåligt. Marknaden ställer nämligen högre krav än så (därför är Morran dessutom mer känd än Åstrand ty Tove Jansson kunde skriva uppskattade böcker).
Vad fan får jag för pengarna?#svpol pic.twitter.com/QG1EMseIDb
— Roger större än Expressen o Aftonbladet Sahlström (@ROGSAHL) 19 januari 2020
Spotify har facit
Årets rock och punkband har i sin top tio inte mer än 30 000 lyssningar på Spotify på sin populäraste låt på den aktuella plattan, de flesta av låtarna ligger dock runt 3000 lyssningar. Ingen av låtarna kvalificerar in på Sveriges top-50 lista där de sämsta ligger runt 50 000 lyssningar, dvs. det finns ingen korrelation mellan vad marknaden efterfrågar (den musik människor lyssnar på som har 200 – 400 000 lyssningar) och de som vinner priser (staten bestämmer vem som ska få bidrag och vem som ska få pris). Lyssnar man idag på Sveriges radio är det tydligt att man idag vill lyfta fram kvinnliga tonsättare, vars verk glömts bort eftersom andra skrev bättre; därför är det numera mer troligt att man får lyssna på den berömde kompositören Robert Schumanns fru Clara som också var en känd pianist och kompositör på samma sätt som Felix Mendelssohns syster Fanny Hensel hamnar i fokus; eftersom det är genus och inte musikalisk kvalité. Personerna som väljer ut musik saknar nämligen den senare förmågan själva. På samma sätt är det uppenbart att genusdoktrinen eller den politiska åskådningen i år blivit mer viktig även gällande levande artister när det kommer till priser.
Att vara för att staten inte ska stödja kultur (utom i nödfall) borde vara naturligt eftersom det ställer mycket större krav på de som ägnar sig åt konst, marknaden gör sitt jobb och städar bort det ingen vill ha. Grupperingar som Arre! Arre! hade jammat på Ung Vänsterns kamratliga sammankomster, medans band människor faktiskt lyssnar på hade vunnit priser. Anledningen till att vi har menskonst i tunnelbanan, blygdläppar i skolmatsalar, penisar på husfader eller pristagare som Arre! Arre! beror på att de får pengar trots att kvalitén är obefintlig; ingen vettig människa skulle betala för skräpet men staten bestämmer och ger dem dessutom priser… trots att marknaden sågar dem.
Kan man måla som Carl Larsson eller sjunga som Joakim Thåström, då kan man försörja sig för att publiken efterfrågar duktiga kulturutövare som förgyller andras tillvaro. Vill man få bort dåligt konstnärskap måste istället kulturbidragen till gemene konstnär bort, eftersom dessa individer utan talang tagit över våra kulturkanaler. Att däremot selektivt sponsra unga människor med uppenbara talanger för att fortsätta sin konstnärliga skolning är däremot viktigt, men marknaden måste få göra sitt; det är bättre för alla som faktiskt uppskattar både musik och en vacker tavla. Det är inte konstigare än att en kör inte tar in människor för att de är trevliga, utan för att de faktiskt kan sjunga och bidraga positivt till det man skapar. Fråga gärna därför nära och kära eller arbetskamrater vilken låt de föredrar av Arre! Arre!, kan någon av dem ens svara på frågan eller hört talas om bandet; tag det säkra före det osäkra genom att ta med dem på konsert med ett vettigt band eller varför inte opera… uppenbart behövs det kulturell input. Julklappar och födelsedagspresenter har aldrig varit så viktiga att ge...
”Jag vill tacka alla som gömmer flyktingar, tack alla som röstar rött – fuck Jimmie!”
— FarbodJalali🇸🇪/💚🦁🌞❤️ (@farbodjalali) 19 januari 2020
Ett obehagligt och hatiskt uttalande från artisten som vann pris på P3 Guldgalan.
Att hylla de som gömmer flyktingar som fått utvisningsbeslut och attackera partier hör INTE hemma i TV. pic.twitter.com/CEVAybC4JR