I fackföreningen Unionens senaste reklam i sociala medier har man släppt en artikel under namnet “Räddades av facket – fick full lön i 6 månader utan att arbeta”. I dagens värld av signalpolitik tåls det att fråga vilka signaler man vill sända? Ska man gå med i facket för att slippa behöva arbeta och få full lön? Kanske borde man vända på steken och ställa sig frågan om det inte vore bättre att lyfta fram personer som klarat att få ett nytt arbete snabbt med fackets hjälp som man även premierat med någon form av bonus?
“Men tack vare Unionen fick han full lön i sex månader – utan att behöva arbeta.
– Det kändes som det typ det bästa som hänt mig, säger han. “
Moral och relevans?
Syftet med att vara med i facket måste innebära om att man som arbetare kan försäkra sig att bli hederligt behandlad av sin arbetsgivare, den dagen problem av olika slag uppstår. Facket har i sin tur en moralisk skyldighet att vara pådrivande vid olika konflikter för att behålla sin relevans, men vikten måste också ligga på att hjälpa människor i arbete. Således kan det inte vara fackets uppgift att locka arbetare med betald arbetslöshet, facket bör istället lyfta fram hur dessa hjälper sina medlemmar in i nya arbeten. Oavsett om man är vänster eller höger behöver vårt land fler arbetade timmar; knappast färre.
Att välja sin strid med omsorg
Gång på gång läser vi även om företag som riskerar konkurs pga. facklig blockad av olika orsaker, till och med att man haft kollektivavtal med ur deras uppfattning fel fackförbund. Facket har även ett moraliskt ansvar att inte driva strider som hotar företags hela verksamhet när lönerna är rimliga, istället bör dessa välja sina strider med omsorg. Näringsverksamhet bygger ofta på en hårt arbetande entreprenör som tagit risk och satsat sina egna pengar i något denne tror på, därför är det viktigt att bemöta arbetsgivaren med ömsesidig respekt eftersom denne (till skillnad från den fackliga företrädaren) försörjer flera familjer genom sitt företag. Hur många företagare har råd eller tid att gå in i väggen, hur drabbar en sådan sjukskrivning de anställda? Kanske är inte alltid strid och blockad rätt lösning, kanske bör facket försöka samarbeta mer med sunda arbetsgivare för att tillsammans bygga något vettigt?
Den anställdes lojalitet och kampen mot “orättvisor”
Kanske finns det de tillfällen där man som anställd borde vara mer lojal mot det företag som köper ens fritid (i praktiken betalar ut lön), istället för att alliera sig med facket över minsta lilla orättvisa? Världen är både ojämställd och orättvis, ogillar man det finns det länder som Nordkorea och Kuba att flytta till där man mer eller mindre helt tillrättalagt dessa “problem”. Sverige har dock kommit långt, kvinnor och män har samma ingångslöner, trakasserier tas på allvar; men det är naivt att tro att man kan nå 100% jämlikhet i ett demokratiskt samhälle. Utan en ekonomisk morot (dvs. en “klyfta” mellan arbetsgivare och arbetare) kommer inte en entreprenör att ta risk och starta sitt företag, således kommer det alltid att finnas en orättvisa som man måste acceptera om man vill ha fristående företag. Vilket för oss till frågan om vi bör låta minsta kränkta nämnare vara det som ständigt formerar majoritetens uppfattning? Oavsett hur bra företagen är kommer det alltid finnas människor som skapar problem av en fjäder eller de som förpestar atmosfären på en arbetsplats genom sin närvaro. Det ligger därför i alla anställdas intresse att identifiera personer som inte har en konstruktiv agenda, utan som skapar problem eller skadar den allmänna lojaliteten hos ett företag. Det är inte “smart” utan illojalt att lura sin arbetsgivare och stanna hemma eller uppmuntra andra att göra samma sak, individen borde istället hitta ett arbete denne trivs med?
Förslagsvis bör facken således göra sig mer relevanta i att hjälpa personer som inte trivs till utbildningar, och nya arbeten; speciellt när Arbetsförmedlingen i praktiken har havererat. Vilka nätverk finns inom facken där medlemmar kan leta nya arbeten? I de fall företagen har kollektivavtal och både arbetsgivare och arbetstagare har en sund relation till facket, varför inte försöka ta marknadsandelar av bemanningsföretag och arbetsförmedlingen; strukturerna borde redan finnas? Det aktuella fackförbundet Unionens hemsida innehåller mycket information, men uppenbart saknas information om nya jobb eller plattformar där man faktiskt hittar arbeten? Varför måste ett fackligt engagemang idag endast handla om rättigheter och ersättningar, när man istället skulle kunna utveckla och även bli en samarbetspartner till näringslivet? Två fackliga medlemmar som inte mår bra på sina respektive arbetsplatser skulle exempelvis kunna få hjälp att byta plats, förutsatt att de är i samma bransch? Kanske hade vi då kunnat få en mer flexibel arbetsmarknad eftersom den fackliga närvaron i Sverige är stark, människan mår bra av att arbeta; ingen arbetsför ska behöva sitta hemma och känna att denne inte duger.