Fornuft_ingress1Nyligen har vi kunnat läsa om EU-ledare som förespråkar en EU-armé, något som borde sända kalla kårar till alla demokratiska krafter. Sverige har t.ex strax över 2 % inflytande om alla våra ledamöter skulle rösta tillsammans istället för med respektive partigrupp. För att förstå hur odemokratiskt/eurokratiskt EU är uppbyggt kan inte valda ledamöter presentera lagförlag (motioner) i parlamentet, denna ensamrätt åtnjuter EU-kommissionen (EU-regeringen) som lägger propositioner. I goda tider är det säkert inga problem med en federal armé men vad händer om vi får ett annat EU i framtiden? Vad händer om vi får radikalare ledare i en rad EU-länder som driver en helt annan agenda? En relevant parallell är t.ex. Federationen Jugoslavien som fungerade under Tito (hur väl kan diskuteras), men som fick stora problem när nationalismen ökade i flera av landets delrepubliker.

Funktion: Kommissionen – EU-regeringens ministrar
Sverige kan påverka valet av vår egen kommissionär (idag Cecilia Malmström, L), andra länders kommissionärer kan vi inte påverka. Presterar en kommissionär dåligt kan endast kommissionens ordförande (idag Jean-Claude Juncker) begära entledigande. Europeiska rådet (stats eller regeringscheferna för alla EU-länder) kan också tvinga bort någon om de brutit mot sina plikter och EU-domstolen fastställer detta. Parlamentet och deras ledamöter kan endast avsätta kommissionen i sin helhet (dvs. samtliga ministrar i EU-regeringen). Man behöver således inte vara superinsatt för att förstå hur lite vi som medborgare kan påverka lagförslag, eller de som lägger dem. Således blir det väldigt tragiskt när vår statsminister “vill bygga ett folkets EU”, eftersom denna politiska elit saknar folklig förankring i dess grundstomme. Makten och härligheten utgår från kommissionen, inte folket.

Har vi behov av en EU-armé?
Idag har vi EU-Battlegroups som kan sättas in i internationella konflikter vid behov, detta är viktigt för att undsätta människor som befinner sig i nöd. Man behöver dessutom inte vara EU-medlem för att bidraga till dessa trupper, idag finns det en rad utomstående länder som ställer upp med personal. Det är också viktigt att vi kan understödja demokratier i vår omvärld som är hotade. Men vad är syftet med en EU-armé, rikta ännu fler vapen mot Ryssland; hur mycket avspänning får vi då? Dessutom är alla EU-länder som gränsar mot öst redan medlemmar i NATO, således kan man fråga sig om det ens finns ett behov för en reguljär armé? Handlar det om gränsbevakning är det väl mer rimligt att vi förstärker Frontex som är EU:s organisation för gränsbevakning? Med tanke på att federala arméer historiskt har använts mot delrepubliker eller medlemsstater är det ytterst oroande att man tänker i dessa banor. När folken dessutom inte heller har demokratiskt inflytande över de som skulle styra armén är det ännu viktigare att förstå varför detta är en mycket dålig idé.

Lex Federationen Jugoslavien
Det finns säkerligen många uppfattningar om vad som hände här, men om man ska försöka beskriva detta ur ett oberoende perspektiv bestod Jugoslavien av en rad delrepubliker med olika folkgrupper. Man skulle kanske kunna kalla det för ett litet EU i miniatyr byggt på socialistiska idéer. Tito som ledde landet under många år talade om broderskap och enighet, och under dennes tid levde man sida vid sida. I Sarajevo var det t.ex. inget konstigt att gifta sig över religionsgränserna, således protesterade folket högljutt på stadens gator när nationalismen började spira runt om i federationen i slutet på 80-talet; och freden var hotad.
Efter Titos död började man bortse från hans principer om broderskap, och i slutet av 80-talet var det tydligt att Serbiens President Slobodan Milošević höll albanerna ansvariga för oroligheterna i Kosovo när dessa blossade upp. När Slovenien, Kroatien, och Bosnien sedermera lämnade Jugoslavien använde initialt Serbien som var den dominerande kraften inom federationen den federala armén för att försöka hindra detta. I krigens senare skeden överförde president Milošević serber födda i Bosnien från den federala armén till Bosnienserbernas nya armé under befälhavare Ratko Mladić och Bosnienserbernas president Radovan Karadžić. Således kunde dessa trupper sättas in i framförallt Bosnien utan att federationen officiellt invaderade. Förra året dömdes Karadžić i Haag till 40 års fängelse för folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten; Ratko Mladić inväntar fortfarande sin dom. Milošević dog i fångenskap 2006 innan domen han falla.

När Europa haft två världskrig, och ett mycket blodigt krig på Balkan för 20 år sedan är det mycket svårt att se behovet av en EU-armé som Europas folk inte kan styra över. Vi borde snarare kunna kräva att våra (folk)valda ledare lärt sig något av historien. Vi behöver mer avspänning, och mer humanitära insatser istället för mer spänning och kapprustning. Det sista vi vill ha är överstatliga arméer inom olika länders territorium, deras suveränitet skall säkras av egna styrkor eller ev. försvarsallianser (ex. NATO). 

 

 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook