Sedan Ingvar Kamprad, en av världens genom tiderna största företagsledare gått ur tiden, är det sorgligt att se hatet och girigheten ta sådan plats i vårt samhälle. Frågan är om Kamprads stoft hunnit kallna innan giriga Expressen publicerat spekulativa artiklar i vem som ärver vad, och hur mycket pengar som finns? Rimligen tåls det att fråga vad det är för typ av människor Expressens läsarkrets består av, och vilka behov som Expressen försöker tillfredsställa? En dag som denna hade en sund hedersmässig tidning inte ägnat sig åt att kanalisera det lägsta sortens skvaller, utan istället hylla människan Ingvar Kamprad. Beträffande Vänsterpartiet kan man fråga om det öht. finns någon medmänsklighet när aktiva politiker hyllar hans död, hur mycket hat kan en människa låta sig uppfyllas av?
När en nazistisk kapitalist dör. Ja, det är väl kanske inget att sörja. https://t.co/w5d2ol9KFw
— Barbro Sörman (@BarbroSorman) 28 januari 2018
Barbro Sörman är tidigare distriktsordförande för Vänsterpartiet i Storstockholm
Lex Lars Werner, partiledare för Vänsterpartiet 1975-1993
När den store industrimagnaten Marcus Wallenberg Jr. dog sa Lars Werner i plenum att det var skillnad på kapitalister och kapitalister, och hyllade Wallenberg för att ha varit en otroligt “produktiv kapitalist” i en jämförelse med finansmannen Erik Penser; vilket fick till följd att Finansminister Kjell-Olof Feldt skämtsamt och förvånat uttryckte att “En katt är inte alltid en katt” inom Vänsterpartiet. Så här i efterhand kan vi dock konstatera att det är skillnad på kommunister och kommunister, där dåtidens vänster kunde respektera en meningsmotståndares livsgärning; varav dagens upplaga är så pass uppfyllda av hat och girighet att man gläds åt någons bortgång. Sedan har samma parti mage att kalla andra för extremister, vilket är oerhört märkligt då dessa inte önskar livet ur andra? Shame on them!
Lex Kamprad politiska bakgrund i sin ungdom
Rimligen tåls det också att fråga varför någon som under ett helt liv uttryckt ånger över de sympatier vederbörande hade i sin ungdom är av vikt att lyfta fram dagen när han gått bort 91 år gammal? När är en människa fri sitt förflutna? Så mycket gott och välstånd som denna man skapat, varför kan vi inte visa honom den respekt han förtjänat genom att lägga vissa kapitel till handlingarna? Varför behandlar Expressen Kamprad som någon kriminell, dvs. någon vars brott påstås större än dennes person eller annan livsgärning? Hur kan en erfaren journalist som K-G Bergström ägna Kamprads bortgång åt att skriva smutsig “journalistik” endast värdig att tryckas på dasspapper?
Vilken frisk och välmående människa vill betala för innehållet i Expressen?
Tittar man på rubriksättningen hos Expressen har man som huvudnyhet letat fram Kamprads adoptivdotter, där deras relation utgör det centrala i artikeln samt hur mycket hennes arv blir. Artikel nummer två handlar om Kamprads sista tid i livet, följt av K-G:s krönika om Kamprads avståndstagande från nazismen samt Ung Vänsterns hyllning av dennes död. Man har även skrivit en artikel om 110 miljoner som ska delas ut utan att man vet till vilka, samt en om sönernas framtid och hans majestät konungens kondoleans. Livsgärningen summeras till bondsonen som blev mångmiljardär. Vad är det för annonsörer som vill synas tillsammans med denna typ av slaskjournalistik eller dessutom stödja dem ekonomiskt?
Har samhället blivit så fyllt av hat och skvaller att vi inte längre ser skillnad på ovärdig journalistik eftersom vi är så pass avtrubbade? Varför köper vi inte istället tidningar som skriver intressanta nyheter, där man som läsare lär sig något? Varför har inte tidningar journalister som haft riktiga arbeten, och riktiga erfarenheter från de områden de är satta att bevaka? När dagens artiklar komponeras av billiga post-pubertala figurer eller rena mytomaner, är det kanske inte konstigt att Expressen publicerat artiklar om “motorernas dån” när Fuglesang landade med sin rymdfärja (de glidflyger f.ö. från rymden). Varför tar inte Vänsterpartiets ledning avstånd från sina medlemmar som hånar en stor svensk som betytt mycket för svenskt näringsliv?
Från Oberoende Förnufts redaktion vill vi hedra en stor svensk, som gjort mycket för vårt land. Tack för din livsgärning Ingvar Kamprad, vi är många som känner stor tacksamhet och beundran över dig!