En sorglig realistisk artikel
Först och främst vill jag säga att Förnuft gillar invandring, vi tycker Sverige ska hjälpa människor i nöd. Denna artikel är publicerad för att driva på dagens politiker att börja diskutera migrationen. Har man verkligen koll på situationen? Hur väl håller retoriken och argumenten? Detta är en känslig diskussion men jag bedömmer den trots allt som väldigt viktig och relevant då många i Sverige inte får dessa siffror att gå ihop.
När man läser om så mycket som 3000 nyanlända varje dag, börjar man fundera om dagens politiker verkligen greppar situationen. Igår tittade jag på partiledardebatten och återigen kom diskussionen upp om flyktingkatastrofen. En diskussion som är högaktuell och väldigt viktig. Anna Kindberg Batra menade bland annat på att Sverige måste bli bättre på att invandrare ska komma i arbete. I somras innan flyktingvågen kom läste jag att endast 1 av 10 personer som bott här i två år har ett jobb. Resterande nio personer arbetar alltså inte. Den senaste veckan har vi tagit emot strax under 10 000 nya asylsökande (färska siffror från migrationsverket), och i år kommer vi med största sannolikhet passera 100 000 som sökt asyl för första gången. Alliansen pratar om snabbspår in i arbete, och det kan man ju tycka låter väldigt bra. Gustav Fridolin för Miljöpartiet är inne på samma snabbspår, och väljer sedan att ironisera över Skyttedals champagnefirande. Den som kan förklara hur DÖ har med migrationen att göra förtjänar ett nobelpris, istället är det bara en massa tomma ord som sägs. Dessa ska vi granska idag.
Fridolin menar b la på att den första dörren för integration är en “fristad”. Ett påstående jag kan instämma i. Sedan fortsätter han med att presentera sina andra dörrar “dörrarna in i bostad”, “dörrarna in i skolan” och sist “dörrarna in i arbete”.
Åkesson på sin kant menar i debatten att han vill minska invandringen med 95 %, och tillägger att vi står för en välfärd och system-kollaps. Dessa olika ingångsvärden tåls att diskuteras, hur kan man ha så vitt skilda åsikter?
2014 sökte ca 80 000 människor asyl i Sverige, och 2013 var det ca 50 000 som sökte. Redan nu i oktober har vi nästan nått 90 000 sökande i år. Om då påståendet stämmer att endast 1 av 10 har jobb efter 2 år, kan man grovt räkna att vi har fått 50+80+90=220 000 som sökt asyl de senaste 2 åren. Av dessa har då löst räknat ca 20 000 fått jobb. Kvar finns alltså 200 000 människor som idag inte arbetar, i denna siffra ingår även barn. Helt klart kan man misstänka att vi har 100 000+ människor som kommit hit i arbetsför ålder.
Låt oss reflektera över Fridolins 3 dörrar, och se hur vida man kan dra några slutsatser om hur realistiska dessa beskrivningar är:
“Dörrarna in i bostad”
När jag går in och tittar på lediga lägenheter på statistiska centralbyrån var det 15 000 lägenheter lediga 2013, detta är den senaste siffran jag hittat. Jag har inte läst om någon bostadsboom utan snarare pratar man om att det behöver byggas mer, så om jag räknar på 15 000 lägenheter tror jag snarare jag räknar högt än lågt, speciellt då trenden är på nedåtgående. Hur många människor får plats i 15 000 lägenheter? Denna frågan är mer eller mindre omöjlig att svara på om man inte vet hur många rum varje lägenhet har. Denna statistik är inte tillgänglig. Således finns det ingen anledning att spekulera, vi kan bara konstatera att det sannolikt är mycket svårt att integrera 220 000 personer i 15 000 lägenheter (om vi då förutsätter att inga svenska 18-åringar får för sig att flytta hemifrån i år).
“Dörrarna in i skolan”
Denna siffra verkar vara svår att kontrollera då man inte för statistik på lediga elevplatser i grundskolan. Snarare verkar det vara lärarbrist över hela landet. Man kan bara ställa sig frågan om det redan är kaos i den svenska skolan, hur ska då klasser på 40-50 elever kunna få en kvalitativ utbildning där många inte kan språket. Man kan ju fundera på om PISA-resultaten påverkas om klasserna växer, och inte lärarna och fler barn inte kan svenska.
“Dörrarna in i arbete”
Som vi konstaterade ovan har vi alltså ca 200 000 personer som inte fått jobb, (1 av 10 på 220 000 ger 20 000 som fått ett arbete) av dessa är säkert många barn. För enkelhetens skull räknar vi således bort 100 000 som barn, siffran är säkerligen mindre, kvar har vi då 100 000 människor som står till arbetsmarknadens förfogande.
Till detta så ska vi komma ihåg att vi har en inhemsk arbetslöshet, denna låg enligt Ekonomifakta(*) på ca 330 000 i Augusti månad. Hur vida de asylsökande ingår i denna grupp verkar inte framgå, men som jag tolkar siffrorna rör detta svenska medborgare men jag vill reservera mig för att jag kan ha fel på denna punkt. Jag skulle även tro att studenter ingår i denna grupp. Av de 330 000 är ca 35 %(**) (vi avrundar för enkelhetens skull till 33%) långtidsarbetslösa. Dvs. 110 000 svenskar står idag väldigt långt från arbetsmarknaden. Dessa 110 000 står kanske inte till alltid till arbetsmarknadens förfogande pga. sjukdomar och andra orsaker så vi bortser från denna grupp helt. Kvar finns då 220 000 svenskar (sannolikt inkl. studenter) + ca 100 000 invandrare som söker jobb dvs. totalt sett någonstans runt 300 000 som har en möjlighet att få ett jobb.
Åkesson som verkar vara den enda som driver en restriktiv linje (för att säga det minsta) och undrar vart dessa jobb finns får inga svar under debatten. Då jag tillhör de som faktiskt gillar invandring så tänkte jag att jag skulle försöka hjälpa Jimmy med ett svar på denna fråga, så jag valde idag att undersöka arbetsförmedlingens platsbank(***). Tittar man på hela Sverige finns det totalt sett 32 678 jobb utannonserade 2015-10-12. Om vi då leker med tanken att vi skulle vara världsbäst på att integrera människor och verkligen matcha dessa personer nationellt, skulle vi alltså fylla ut alla lediga jobb på platsbanken på mindre än en knapp månad i detta tempo.
Slutsatsen kan inte landa i något annat än följande:
Det är en befogad fråga att ställa Gustav Fridolin till svars om hans tre dörrar verkligen är realistiska? Det är också befogat att ställa frågan till Alliansen hur snabbspår och matchning ska lösa detta? Det är också befogat att fråga sig om Stefan Löfvens åsikt om en temporär ansträngning kan stämma. Jag tror att lyckas man inte integrera folk i samhället, utan en massa människor hamnar i utanförskap så kommer vi få stora problem. Detta tåls att sägas idag när situationen ser ut som den gör. Ingen människa är född kriminell, men hamnar man i en desperat situation kommer man på sikt att göra desperata saker för att försörja sin familj. Således behöver vi börja säga nej till en massa människor, för jag tror inte vi kommer kunna erbjuda dem ett drägligt liv då det inte finns varken jobb eller bostäder för personer som saknar utbildning. Jag tror oavsett att vi i framtiden kommer att behöva se höjda kommunalskatter, för det säger sig självt att det behövs mer pengar. Frågan är bara hur många och vilka grupper som är beredda att öppna plånboken?
*http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/
**http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Langtidsarbetsloshet/