Foto: Jan R. Eriksson / WIkimedia Commons

Sedan upptrappningen mellan Ukraina och Ryssland har konflikten kommit närmare svenskbyn Gammalsvenskby i Ukraina. Gammalsvenskby är för den som inte känner till den en by som är svenskspråkig som ligger i Ukraina där man pratat svenska sedan 1700-talet; närmare bestämt 1721 tre år efter Karl XII:s död.  Ja du läste rätt det finns svenskar i södra Ukraina som bott där i nästan 300 år, en kultur som överlevt både Tsarvälde och kulturmarxistisk kommunism; det är häftigt! När personer som Mona Sahlin förnekat den svenska kulturens existens är därför denna by mycket intressant eftersom den motbevisar hennes lögner. Det är dessutom en by där vårt land borde göra mycket mer, ty det är våra landsmän; och dessa människor har det fattigt.

Gammalsvenskby – på gränsen till Krimhalvön

Flytta biståndet från Palestina och Eritrea till Gammalsvenskby

När bistånd hamnar hos en regim som skjuter raketer i 1000-tal mot demokratiska Israel varje år, vars folk använder barn som mänskliga sköldar; då ska man inte ha något svenskt erkännande eller bistånd. Då får man rimligen fördela sina pengar mellan smör och kanoner, det är inte rimligt att svenska staten finansierar smöret så att Palestinierna kan fokusera på kanonerna. Det är heller inte rimligt att vi ger pengar till en stat som håller vår svenska journalist Dawit Isaak fängslad utan rättegång, snarare borde vi uppmana hela EU att strypa medel till dessa nationer; så länge man inte står upp för fred och frihet. I Sveriges fall bör vi istället omrikta dessa bistånd till denna by eftersom det är våra landsmän, som stolt hållit liv i vår svenska kultur i 297 år.

Svenskar som vill flytta hem bör välkomnas med öppna armar

Oavsett om man är svenskspråkig i Förenta Staterna, Estland, Lettland, Finland, Åland, Ryssland eller Ukraina bör de minoriteter som finns omfattas av ett svenskt skydd där man kan ansöka om att få medborgarskap från dag 1. Det här finns i många länder som upplevt diktaturer där man förlorat medborgarskapet när man flyttat till ett annat land, därför är man välkommen tillbaka. I samma anda bör vi göra det lätt för de svenskar som vill flytta hem och leva på moderjorden, det är knappast en rimlig ordning att de ska ställa sig på kö bland fundamentalister eller människor från 3:e världen; dessa människor är våra landsmän. Det är dessa människor och inte IS-terrorister som förtjänar lyxlägenheter i Malmö eller förtur till olika arbeten.

“Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.”

Mona Sahlin i tidningen Euroturk

Kulturmarxister säger ofta att kulturen är föränderlig, men på vissa platser har den stått still eftersom det varit traditioner värda att bevara. Det här är inte upp till respektive kulturmarxistisk politisk kommissarie (Sahlin m.fl.), numera utplacerade i public service eller på våra skolor; utan det beror på hur människor värderar sin kultur. I Gammelsvenskby har man likt Finland hållit på sin svenska tradition och det är något vi bör stötta i framförallt denna fattiga by. Vi bör även erbjuda barn och ungdomar att studera gratis i Sverige om de vill, samt försöka öka utbytena för att stötta vår gemensamma kultur. Personer som Mona Sahlin kommer aldrig förstå, eftersom hon levt hela sitt liv i förnekelse och anammat socialismen istället för sin egen kultur. Det är inget att se upp till, däremot dra lärdom av; den typen av uttalanden kan man endast göra om det inte finns något man håller heligt mer än maktutövning. 

Svenskar i andra länder bör ha en särskild status i Sverige, och de bör omfattas av biståndspengar eftersom de väljer att leva som oss och till skillnad från Mona Sahlin förstår vad svensk kultur är. Det är värt något! Titta gärna på dokumentärfilmen nedan om Gammalsvenskby och lyssna på hur väl de pratar vårt vackra språk. 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook