När vänstern i uttalande efter uttalande påstår att demokratin är hotad, men fullständigt lägger locket på när oppositionens största tv-kanal släcks bör vi alla se hyckleriet men också förstå hur dessa resonerar. Vänsterns syn på demokrati handlar nämligen om att vänstern och bara vänstern ska få komma till tals, det fungerar på samma sätt som feminister som påstår att de står upp för alla kvinnor men sitter tyst när högerkvinnor trakasseras eller t.o.m. utmålas som prostituerade. Det är nämligen det vidriga med många vänsterrörelser, man saknar fullständig empati med de som tycker annorlunda, högern å andra sidan tystar inte vänstern utan försöker vinna debatten på saklig argumentation. Därför reagerar ingen när tidigare “demokratiminister” Alice Bah Kuhnke säger att Moderater och Socialdemokrater gör henne mer provocerad än nazister rörande HBTQ-frågan, ett fullständigt horribelt och historielöst uttalande; på samma sätt som det är knäpptyst när SwebbTV släcks ner från Youtube.

Press- och yttrandefriheten testas endast i känsliga frågor

Runt om i Sverige finns det många som tror att vi lever i den bästa av länder, ett land där man kan skriva eller säga vad som helst; där SVT blir sinnebilden för oberoende journalistik. Att verkligheten är att den som exempelvis är kritisk till politisk islam riskerar att åtalas för hets mot folkgrupp, oppositionella medier stängs ner och att en mycket stor del av befolkningen anser att public service är oerhört vänstervinklat – blockerar dessa människor helt. Allt som inte går i linje med deras åsikter är nämligen “högerextremism”, fascism eller i övrigt hatretorik. Vad personer som Bah Kuhnke m.fl. inte förstår är att demokrati testas inte när alla tycker likadant, utan i spännvidden av möjligheten att ha olika åsikter i just känsliga frågor. Gemensamt för de som anser att Sveriges demokratiska problem är överdrivna är nämligen att de inte ifrågasätter systemet, de kanske inte håller med om allt men de har aldrig testat att föra fram en obekväm åsikt öppet. Det är den väsentliga skillnaden, de som är oppositionella har tankar och idéer som inte går i linje med vänster-“liberalism” (hade de varit liberala hade de tolererat andra åsikter).

Regeringen har uppenbart goda kontakter med Google

I flera intervjuer under åren har olika regeringsföreträdare eller andra politiska ledare som Annie Lööf visat att man har god närhet till Google-ledningen. Där man i ena sekunden pratar sig varm om “demokrati” och samtidigt pratar om att de som vill “krossa den” (dvs. du och jag som inte är Miljöpartister eller Centerpartister); där man i själva verket är den som genom censur vill tysta den politiska oppositionen. När man samtidigt pratar om Polen som ett hot mot yttrandefriheten och den polska regeringen i dagarna går fram med tuff lagstiftning om att bötfälla big-tech företag med 1,8 miljoner euro per nedstängning; är det tydligt vem som står upp för det fria ordet och vem som inte gör det. Den svenska statsledningen driver uppenbart på eller sitter tyst medans big-tech företagen tystar den svenska oppositionen, i Polen står man upp för allas rätt att uttrycka sin åsikt.

Vi måste tolerera att man kan ha olika syn på vaccinering mot det kinesiska viruset

På samma sätt som det finns människor som gladligen ställer sig först i kön att få en spruta i armen måste man i en demokrati acceptera att andra kanske gör en helt annan bedömning; det är demokratiskt okej att vara vaccinkritisk. När vi istället hör vänsterjournalister som Anders Lindberg prata om “medborgerlig plikt” att ta sprutan, eller vi ser SwebbTV raderas från Youtube för att någon i deras program sagt att denne inte ska ta sprutan; är det tydligt att tonläget är högt mot de får som inte följer den som tror sig vara herde. Sannolikt kommer det bli än värre, vad som dock är tydligt att är 1 miljard kineser i stort sett besegrat smittan utan vaccin där man istället använt isolering som metod dvs. svaret på smittans gåta måste inte vara att alla ska spruta in nytt vaccin med så pass lite forskning på utan det finns alternativ. Kring all sorts forskning måste man därför kunna ha så pass högt i tak att även oppositionella kan uttala sig, när vänstern idag lärt sina lärjungar att forskning per definition inte kan ifrågasättas; är samhället minst sagt illa ute. Opponeringen är nämligen det som ger vetenskapen dess legitimitet, att någon prövar en tes och ser om den är sann; när priset idag blir högt utan alla nickar med är åsiktskorridoren istället ett faktum.

Vi alternativa medier måste därför bygga egna plattformar som är oberoende av bightech-företagen, det är enda vägen framåt. För de som vill se Swebbtv ska man därför besöka deras hemsida, för det är mycket troligt att fler högertidningar kommer försvinna i en allt snabbare takt. När vi idag ser vänsterliberala inspireras av mordiska regimer som publicerar sina budskap på sociala medier utan kommentarsfunktion, och SwebbTV samt övriga alternativa medier (inkl. Oberoende Förnuft) erbjuder möjligheter att kommentera (till vänster så väl som höger) och de stängs ner mår demokratin mycket dåligt. Varför kan Aftonbladet tillåta en omröstning om Lars Lerin som julvärd men inte ett tal av Annie Lööf eller Jimmie Åkesson? Kan det vara så att debattklimatet i Sverige är oerhört förtryckt och beskrivs bäst som en hårtork monterad på en ballong, där fria kommentatorsfält på stora tidningar eller “oberoende” public service snabbt skulle tappa sin “legitimitet” om man tillät massorna att skriva vad man tycker om deras rapportering?

Alternativa medier fyller nämligen samma funktion som östtysken som i smyg rattade in västsändningar för att förstå vad som hände i världen, när DDR-staten fängslade dessa eller svenska staten nu stänger ner sändningarna eller sitter tysta måste du fråga dig vad du kan göra för skillnad? Donera därför gärna någon krona till oss eller andra som också står upp för det fria ordet, förnuft och saklig argumentation är nämligen stakare än både censur och lögn tillsammans.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook