Ingen är nog längre förvånad när staten eller andra institutioner släcker ner events där konservativa debattörer medverkar, man gör det på bokmässan och man går till och med så långt så statsförvaltningen i Göteborg stänger ner när man väljer att starta en egen mässa. Vi kan även se samma mönster där regeringar sätter press på sociala medier att hantera alternativa medier betydligt mer styvmoderligt än tidigare; ett slags privatiserat åsiktsförtryck där entreprenörer tvingas hålla i yxan. Är det här vägen vi vill gå?
Debattera motståndaren istället för att tysta vederbörande
Oberoende Förnuft var som fri tidning inbjuden att medverka vid bokmässan, tyvärr tillät inte schemat annars hade vi varit där. Idag handlar debatt om att tysta motståndaren, istället för att med motargument få en annan människa att tänka om. Tittar man på Vänsterpartiet är det tydligt att dessa inte är demokrater utan förespråkare av autonoma idéer när man med megafoner och plakat ägnat sommaren åt att vråla på SD och AfS olika valtal runt om i landet. Vad hade hänt om människor vrålat mördare och försökt överrösta Socialdemokraternas valtal efter alla blodiga regimer man haft kontakt med, eller de massmord som skett när man svultit handikappade till döds på “sjukhuset” Vipeholm? Är det troligt att polisen tillåtit dessa att uttrycka sin åsiktsutövning på samma sätt som vänstern gör idag? Knappast, därmed inte sagt att den sortens motdemonstrationer är önskvärda; men det är tydligt att vänstern aktivt tillåts försöka tysta olika debattörer eftersom dessa strider i ett “gott” syfte.
“Säkerheten kan inte garanteras”
Marxismen kommer alltid med kärlek och omtanke för andra människor, när dessa idéer finns hos socialister och liberaler är det tydligt att dessa också genom omtanke numera stänger ner konservativa arenor eftersom säkerheten inte kan garanteras. När hörde vi senast något sådant ske på en fotbollsmatch, där det idag kan bli mycket våldsamt om fel lag möts? Varför är det alltid högern som stängs ute av säkerhetsskäl? Än mer verklighetsfrånvänt är när bokmässor har paroller som manar till yttrandefrihet, men där den uppenbart endast gäller om man delar arrangörernas marxistiska värdegrund om “alla människors lika värde” (ställer man inte upp på fri invandring blir man mycket effektivt demoniserad).
Om vi inte kan försvara det fria ordet, vad har vi då?
Polisen behöver prioritera alla som utifrån demokratiska idéer försöker föra en debatt, att ge sig på det fria ordet genom att staten drar tillbaka lokaler för mässor för att säkerheten inte kan garanteras är ett enormt svek och övergrepp på vår demokrati. Här behöver vi ställa krav att ordningsmakten skyddar det fria ordet, även om det innebär att man får ta poliser och väktare från andra distrikt. Sätter sig vänstergrupper över det fria ordet bör dessa individer låsas in, det är inte rimligt att seriösa debattörer och opinionsbildare utanför vår åsiktskorridor ska tystas; för att säkerheten inte kan garanteras. Fenomenet är förövrigt mycket effektivt i många av världens diktaturer.
Vem är det som är boven, den som för fram åsikter vederbörande tror på eller den som med våld försöker tysta den förstnämnde? Frågan är ytterst aktuell eftersom man ofta skuldbelägger högerdebattörer för att skapa kaos eftersom det triggar autonom vänster; vilket är en djupt ohederlig beskrivning av verkligheten. Vi behöver kalla vänstern för vad de är; auktoritära, radikala antidemokrater som genom våld tystar sina motståndare. Det är ett enormt svek när Göteborgs stad inte står upp för demokrati utan tillåter autonoma vänstergrupper hålla i yxan att tysta frihetliga och seriösa debattörer; en utveckling som inte kan accepteras överhuvudtaget.