I veckan arresterades människor i en gemensam räd i både Sverige och Bulgarien för organisering av tiggeri och människohandel. Dessa ska ha tvingat ungefär 20 personer att komma hit och tigga, ett fenomen som varit mycket svårdiskuterat i Sverige. Aftonbladets krönikör Anders Lindberg menade exempelvis på att organiserat tiggeri var en “råtta i pizzan” dvs. en myt; något som alltså nu kan motbevisas. När Lindberg nu konstateras publicera rena lögner är det obegripligt att vederbörande har arbetet kvar, en så pass anrik tidning som Aftonbladet borde rimligen ha krönikörer med intakt trovärdighet och integritet (även om man kan tycka annorlunda rent politiskt).
Skillnaden på lögn och olika (om än tokiga) åsikter
Dagens problem handlar inte om att personer som Anders Lindberg har en mycket avvikande åsikt i tiggerifrågan, dvs. att han till synes verkar tycka det är ett problem vi kan leva med. Problemet handlar om att det inte finns ett tillstymmelse till ödmjukhet dvs. att hans uppfattning kan vara fel, en uppfattning som tycks sakna saklig förankring och bygga på patos-argumentation (känsloargumentation). Lindberg tillhör således den kategorin agitatorer som skadat den inhemska debatten eftersom han sprider lögner mot bättre vetande, istället för att ödmjukt bemöta att landet kan ha problem (och således åtminstone reservera sig för att man kan ha fel). Det är helt okej att gå ut och vara för tiggeriet som en politisk uppfattning, den rätten är grundlagsskyddad; det är även helt okej att anse att tiggare ska börja knacka dörr (om än en mycket bisarr uppfattning). Det är däremot inte okej att sitta på landets största tidning och publicera rena lögner, och utmåla alla som diskuterar den verkliga bilden som mytbildare. Den sortens sorti kan knappast ligga i Socialdemokraternas intresse, eftersom personer som argumenterar likt Lindberg snarare avskräcker personer att engagera sig vänsterut.
Samling i tiggerifrågan
Det är ett systemfel inom EU att bulgariska och rumänska medborgare reser till Sverige och andra länder för att tigga, eftersom det beror på att skillnaden i levnadsstandard är för hög mellan våra länder. Dessa länder skulle aldrig ha fått tillgång till den fria rörligheten, eftersom deras sociala problem skjuts på andra länder. Det kan knappast vara rimligt att skolbarn får leka i avföring för att tiggare sover på skolgårdar, vilket tycks vara ett problem i Stockholmsområdet. Det faktum att Sverige inte haft dessa problem tidigare gör att man högst troligt kan avfärda våra inhemska uteliggare och a-lagare som ansvariga för dessa ildåd. Det här är både ett internationellt och ett nationellt problem, därför behöver vi en bred överenskommelse mellan riksdagens stora partier där tiggeri förbjuds för personer utan svenskt medborgarskap. Att vi har svenska medborgare som är hemlösa är något vi tyvärr får finna oss i, även om vi bör göra allt för att med sociala insatser hjälpa dessa människor. Detsamma gäller gatumusikanter som tillför en trevlig kulturell dimension till kollektivtrafiken, deras gåvor bör betraktas som dricks. Dock bör man formulera lagtexten på ett sätt som gör att de rumänska och bulgariska tiggarna inte sitter och spelar triangel eller blockflöjt utanför varje butik, den sortens kulturberikning är nog ingen (med viss reservation^^) intresserad av.
Lex Vellinge kommun
När vi kan konstatera att Vellinge saknar eget självbestämmande, där man från högre regionalt håll förbjuder Vellinge att införa ett tiggeriförbud finns det ingen annan lösning än nationell samling i tiggerifrågan. En kommun som upplever allvarliga sociala problem måste rimligen ha både verktyg och muskler att kunna förändra och motverka vad medborgarna finner problematiskt, när dessa då motarbetas tyder det på ett mycket allvarligt systemfel.
Precis som med barnäktenskapen tycks regeringen inte vilja uttala ett totalförbud utan även där välkomnar man minskningar, uppenbart är retoriken försiktig. När så pass många medborgare vittnar om ett problem, som genererar många andra problem (exkrement på skolgårdar, prostitution, ockupering, människohandel, droger och stölder osv.) är det obegripligt att man inte vågar ta fullt ansvar och göra tiggeriet olagligt. Vi kan inte tillåta att personer som Lindberg som inte behöver ta ansvar för sina spekulativa lögner tillåts sätta landets agenda, där vi hellre har allvarliga problem istället för att ta rätt men obekväma beslut. Det är troligt att det finns majoritet för ett förbud, rimligen bör förbudet införas även om regeringspartierna inte är överens; frågan bör på ett neutralt sätt skickas till riksdagen när det finns politisk splittring. Låt oss rösta likt vilken demokrati som helst, frågan är inte mer kontroversiell än någon annan. Det är knappast en fråga vi behöver ägna en valrörelse åt, därför är det angeläget att en omröstning sker så snart som möjligt.