De allra flesta människor har inte satt sig in hur riskdagen fungerar, därför kan dagens skribenter ljuga ihop varför det är synd om vänstern som utmålas ut som de ”ansvarstagande”. Idag ska vi som vanligt visa att det är precis tvärtom. Det är nämligen inte Annie Lööf som bär på nyckeln till regeringsmakten, en helt felaktig analys. Det gör Nyamko Sabuni (L) och en okänd riksdagskvinna i centerpartiet som heter Helena Lindahl. Sabuni som vänstern bedrägligt påstår är ”oansvarig”, men vad är det som säger att det är just ansvarigt att rösta fram vänstern och inte högern? För att en regering ska kunna fungera krävs det inte att att man vinner en omröstning utan två, som tack vare demokratisk manipulering har olika regler. Argumentet är att det ska bli lättare att styra i minoritet, dvs. i klartext slippa kompromissa med andra och få igenom sin egen politik på bekostnad av demokratin (dvs. hur folket faktiskt röstat). Därför ska vi i den artikeln förklara vad som står på spel och varför Liberalerna och ledamot Lindahl sitter på nyckeln.
Omröstning 1 – Att bli utsedd statsminister
Det första valet bygger på att inte få en negativ majoritet emot sig, dvs. 175 nej röster. Man kan alltså i teorin bli statsminister med bara en ja röst; förutsatt att övriga 175 till 348 ledamöter lägger ner sina röster. Det betyder alltså att partier kan släppa fram en statsminister genom att lägga ner sina röster (trycka gult), eftersom man som V, C och L inte ingår i regeringen men som i valet 2018 föredrog den och inte en M+KD. S+V hade alltså 115 ja-röster, C+V+L samlade 77 nedlagda och M+KD+SD+ 1 Centerpartist, Helena Lindahl (C) 153 nej (4 var även frånvarande). Även om de konservativa samlade mer än 115, nådde de inte upp till 175 mandat, vilket banade vägen för Regeringen Löfven II. När Liberalerna därför gått över till M+KD+SD ökar de upp till 174 mandat, dvs. 1 mandat från majoritet. Det betyder att C+S+MP+V samlar 175 mandat, och kan därför utse Stefan Löfven till statsminister igen; givet att den ”illojale” Centerpartisten Lindahl röstar för Löfven den här gången. Skulle Lindahl (C) rösta för högern, kan Löfven inte bli utsedd stadsminister.
Omröstning 2 – Att få igenom sin budget
Om vi leker med tanken att Lindahl släpper fram en Löfven III-regering är alltså bara statsministeromröstningen det första steget, för att kunna regera måste regeringen få igenom sin budget; där man numera bakar in sina politiska reformer eftersom det är lättare än att göra det via lag. Budgetomröstningar handlar nämligen om det som kallas relativ majoritet, det betyder att det handlar inte om att nå 50 % stöd, utan att lägga det budgetförslag som blir mest poppis. Här kommer en Löfven-regering få problem utan Liberalerna, eftersom Centerpartiet vägrar att budgetförhandla med Vänsterpartiet. Det betyder att C+MP+S samlar 147 mandat eftersom Vänsterpartiet knappast lär rösta för en marknadsliberal budget de saknar inflytande på. En M+KD+SD+L budget samlar i det läget 174 mandat, och är alltså större än 147 (jämfört med 167 för januaripartierna S+MP+C+L och 154 för M+KD+SD innan Löfven föll).
Nyamko Sabuni (L) – The keymaster
Beroende på hur Liberalerna svänger, dvs. om de röstar vänster eller höger förändras alltså förhållandet om en vänsterregering får igenom sin budget så länge Centerpartiet vägrar förhandla med Vänsterpartiet. Svänger centern och mixar sin politik med Vänsterpartiets marxistiska och planekonomiska ideal, så kan Löfven få igenom sin budget. Nu har Centerpartiet sagt att de vägrar förhandla med ytterkantspartier, vilket betyder att vänstern inte kan skapa en majoritet för sin ekonomiska politik; så länge inte dörrmattan Vänsterpartiet totalt viker ner sig och röstar för en budget de inte har inflytande för.
Slutsatsen är att Helena Lindahl (C) är The Gatekeeper.
Givet att Sabuni står på sig och inte viker tillbaka till vänstersidan sitter Helena Lindahl (C) på utslagsrösten om Stefan Löfven ens ska kunna vinna en statsminister omröstning. Hon gick nämligen 2018 till val på en högerregering, och vägrade därför att rösta för en socialistisk statsminister när resten av hennes parti svek sina vallöften. En person som idag måste vara under oerhört stor press från sitt parti, röstar hon nämligen likadant som sist är Centerpartiets röster i övrigt inte relevanta eftersom marginalerna är så små. Kan Ulf Kristersson endast bli utsedd statsminister kan han bygga en stabil minoritetsregering som skulle få igenom mycket politik eftersom den har störst chans att få igenom sin budget, en budget Lööf matematiskt till 100 % skulle sakna inflytande på. En politik som f.ö. i mycket hög grad speglat folkviljan då en majoritet svenskar (ca 60 %) inte vill ha en socialistisk regering.