Tittar vi på svensk ekonomi är det tydligt att pensionärerna alltid är och förblir den mest lurade gruppen som finns. Socialister har under 100 år lurat byxorna av dessa människor att man både ska ha “trygghet” men också används vackra ord som “välfärd”; ord som helt förlorat sin innebörd 2020. I gengäld för dessa bedrägliga fantasier har en stor del av den svenska väljarkåren röstat vänster, man är så pass duperad att man tror att alternativet med försäkringsfinansierad sjukvård innebär säker död. Som svensk har man aldrig funderat att ställa landstingsskatten mot vad en amerikansk försäkring kostar, hur lång tid det tar för en amerikan att få en canceroperation eller reflekterat varför endast svenskar åker till USA för vård och varför inte våra väntrum flockas av amerikaner som flytt till den “humanitära stormakten”? Istället är det oerhört tydligt att det bästa som kan hända en pensionär sett utifrån den socialistiska staten är om vederbörande faller ihop på pensionsdagen, ingen blir “gladare” än finansministern som har en mun mindre att mätta.
För vänstern är pensionärerna en ekonomisk kostnad
Så ser det nämligen ut i en socialistisk stat, dessa äldre är inte människor av kött och blod utan man är en kostnad. I debatt efter debatt från finansministern hör man ofta orden “åldrande befolkning”, dvs. att många äldre tynger ekonomin (där lösningen är att importera arbetskraft från Afghanstan…). Hennes företrädare Per Nuder (S) beskrev exempelvis 40-talisterna som ett köttberg, hur väl rimmar det med “välfärd” och “trygghet”? I en kapitalistisk värld är det precis tvärtom, där är inte alla beroende av staten utan vården går utmärkt att ordna mellan individ och sjukhus genom sitt försäkringsbolag. Dessa sjukhus har inte enorma byråkratier med politruker utan utbildning, utan istället har man rätt person på rätt plats; eftersom man vill göra vinst. I klartext betyder det att försäkringsbolaget och sjukhuset försöker hålla liv i dig så länge som möjligt, eftersom dom vill fortsätta göra vinst; medans man i Sverige tjänar mer pengar desto fler äldre som dör ty vi tillämpar ett socialistiskt planekonomiskt system i grunden.
Det är de äldre och inte vårdpersonalen som borde få munskydd
Tittar man på våra äldreboenden är många utav dem i praktiken dresserade fängelser, dvs. de äldre kan knappast gå ut om de vill. Det innebär att precis som med mördarna på Kumla och Hall, handlar det om smittad personal om man upptäcker corona-virus bland de “intagna” pensionärerna (som oftast avhumaniseras genom att kallas “brukare”). Konstigt nog handlar debatten om att vårdpersonalen ska skyddas från de äldre, men bevisligen borde det alltså vara våra älskade pensionärer som skyddas från vårdpersonalen. Vi har alltså en situation där facken kräver skyddsutrustning eftersom sjukvårdspersonalen som smittar kan riskeras att smittas av några som borde vara den mest skyddade gruppen; eftersom de likt mördarna bor bakom låsta dörrar?!? Konstigt nog är det ingen som tycker att de äldre är de som borde skyddas, vilket hade varit det naturliga. Som anställd var man välkommen tillbaka till arbetet så länge man inte visade symptom, även om man varit i en smittohärd.
I ett kapitalistiskt system är vårdyrken både eftertraktade och välbetalda
Tittar man på det svenska systemet är vårdyrken i alla dess former lågt betalda vilket i hög grad beror på att den skatt som vi alla betalar till landstingen också ska bekosta hållbaretshetschefer, politiker, tjänstemän, upphandlingssystem, tjänsteresor, PR-kampanjer, logotyper, dyra HTBQ-certifieringar och mycket annat som knappast har med sjukvård att göra. I Trumps mycket hemska USA så tjänar exempelvis en sjuksyster mellan 730 000 till 500 000 kr per år beroende på om man är registrerad, vilket kan jämföras med ca 300 000 kr i Sverige; deras skatt är dessutom mycket lägre. Vi kan alltså konstatera att vårdarbetare som många gånger är väldigt vänster är den grupp som efter pensionerna vilseletts mest i “fördelarna” med att rösta vänster. Det säger sig också själv att personer med lägre betalning måste gå till arbetet i högre grad, att många därför går till jobbet även med lätt förkylningssymptom är inte så konstigt; man vill nämligen kunna betala sin hyra eftersom de pengar man borde ha haft i lön tillfaller kommundirektörer och annan statlig hållbarhetsadel.
Som vi diskuterade förra veckan är en stor stat (big government) alltid problemet eftersom vi får allt annat än det vi betalar för, poängen med högerpolitik handlar istället om att flytta ansvaret till företagen och individerna som istället utvecklar sin verksamhet för att vara relevanta. En röntgenapparat på ett privatsjukhus används rimligen dygnet runt eftersom det finns ett vinstintresse, medans en statlig stänger vid 17.00 för att dagen är slut eftersom ingen (förutom patienten i kö) har något incitament att stanna kvar. Det leder till att varje röntgen blir billigare eftersom fler kan röntgas samt att fler liv kan räddas.
Att det finns duktig sjukpersonal i Sverige beror inte på socialdemokratin utan handlar istället om eldsjälar “trots” socialistiskt styre. Att staten nu därför vill spara på vårdutrustning för de som vårdar de svagaste är mycket ologiskt vid en första tanke, men sett till vad denna grupp kostar (eftersom vi kör ett socialistiskt samhälle där alla är beroende av staten) blir det plötsligt logiskt varför man tar så lätt på några tusen döda pensionärer. Kommunerna har nämligen inte råd med både socialbedrag till alla som kommer från andra länder och inte klarar sig själva, en ökad arbetslöshet bland infödingar och en växande skara äldre samtidigt som man ska betala sina egna monsterlöner (som inte tycks gå ner trots lågkonjunktur)… samtidigt som dessa politiker anklagar företagare och andra för att betala för lite skatt… Ursäkta mig men vad “fan” får vi för pengarna när staten inte räddar de svagaste utan låter dem dö för att man till synes vill spara pengar?