I dagarna rapporterades det att 2015 gavs den feministiska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie:s bok “Alla borde vara feminister” ut till alla skolelever i gymnasiets årskurs 2 och används nu som skolmaterial. Skillnaden mellan studier och propaganda kan vara hårfin, där diskussionen mellan olika åsikter står i centrum i en demokrati. Det räcker således med att läsa titeln för att förstå att så inte är fallet, eftersom frasen “Alla borde vara” auktoritärt proklamerar rättning i ledet. Om vi istället tänker oss att man lämnat ut en bok som hetat “Alla borde vara nazister”, “Alla borde vara liberaler” eller “Alla borde vara socialister” och sedermera ta upp det som läromedel hade nog många som inte delade dessa uppfattningar undrat om inte skolan pysslade med ren propaganda. Om vi nu ska tillåta politiska böcker som läromaterial, vilka böcker ska vi då använda som kan ge andra bilder än den socialistiska doktrinen? Tittar man på SVT:s inslag är det tydligt att inte någon vågar kritisera boken, trots att feminism är en ideologi byggt på socialism men som generaliserar och förenklar samhällsbilder till att allt handlar om genus.
Slå dig loss, slå dig fri, den tiden den är förbi. Slå dig loss, slå dig fri. Vänd dig om, det får bli din sorti. Och aldrig mer ska någon säga nej. Släpp den storm du bär. Lite snö har väl aldrig stört mig
Hylla kvinnor kan man göra utan att vara feminist
I dagens samhälle gäller det att hålla tankegångarna isär eftersom kvinnors rättigheter bakas ihop med socialistiska värderingar, vilket gör att man får kvinnor att bekänna sig till socialismen i tro att de står upp för andra kvinnor. Vi bör alla arbeta för att uppmuntra kvinnor att våga söka sig till vilka arbeten de vill och att bli behandlade schysst på arbetsplatser, dessa delar är inga frågor socialistisk feminism har patent på; tvärtom. Därför blir det lite lattjo när en s.k. “normkritisk” gymnasielärare som använder hennes litteratur som läromedel står framför en stor tavla på Karl Marx, apropå normer tåls det att fråga vilka tankegångar som hyllas på den aktuella skolan? Författarens kommentarer kring att kvinnor ska våga stå för sina åsikter och vilka de är, samt inte be om ursäkt för de finns är rimligen normala värderingar som borde vara självklara för både man som kvinna; det gör inte någon till feminist.
Det kritiska perspektivet saknas som vanligt när SVT producerar
I SVT:s inslag snuddar man vid en ung kvinna som passivt ifrågasätter lämpligheten att ge ut en bok som heter “Alla borde vara”, vilket hon i det här fallet är okej med eftersom hon själv är feminist. En betydligt intressantare diskussion hade kanske varit att släppa fram någon som är insatt i socialistisk ideologi och som på ett sakligt sätt kan kritisera varför det är olämpligt att ge ut socialistisk propaganda mixat med hyllningstal till kvinnor; eftersom en ung människa utan kritiskt tänkande kan tro att det är samma sak. Dessutom bryter SVT mot sina direktiv kring oberoende när man släpper igenom dessa inslag utan kritisk diskussion, kanske är det dock svårt att hitta människor som är antifeminister eftersom man mycket effektivt propagerat för att dessa är “kvinnofientliga” (vilket få är) istället för radikal-politisk-korrekt-socialist-fientliga (vilket är fallet här).
Repetition är kunskapens moder
För alla som läst Oberoende Förnuft en längre tid är detta gammal skåpmat, men för nya läsare är diskussion än mer viktig. Jämlikhet och jämställdhet är olika saker, jämlikhet är sprungen ur franska revolutionen och handlar om att alla människor är lika inför lagen. Jämställdhet handlar om att bekämpa och “eliminera” skillnader, därför har man uppfunnit galenskaper som att “kön bara är en social konstruktion”; påståendet kan öht inte knytas med jämlikhet. Det är nog ett faktum att kvinnor och män på det generella planet har olika synsätt, vilket inte är något konstigt eller något som ska “bekämpas”. Löneskillnader mellan kvinnor och män uppstår inte pga. kön, utan att den marknadsekonomi vi lever i värderar olika arbeten olika utifrån vanlig utbud och efterfrågan. Kvinnor söker sig i en högre grad än män till arbeten som handlar om vård omsorg och utbildning, och ur ett marknadsekonomiskt perspektiv tjänar dessa sämre än hur det ser ut i näringslivet. Således blir det fel när man förenklar diskussionen att endast handla om kön, det handlar snarare att olika grupper har olika prioriteringar i livet och att en marknadsekonomi inte tar hänsyn till genus utan till utbud vs. efterfrågan när en vara prissätts. Vill man förenkla samhället till genus och bara titta på löneskillnader mellan kön, kan man inte lösa detta med marknadsekonomi utan man måste använda socialistiska verktyg som planekonomi. På Kuba har man löst “problemet” genom att låta alla tjäna 200 kr per månad oavsett kön, en annan väg kan vara att man tar av skattepengarna och fördelar till som påslag på tjänster inom vården? När S-regeringen gör en jättesatsning på 3 miljarder höjer man de lägsta pensionerna med 200 kr per månad, det säger kanske en del om hur troligt det är att man kommer göra skatteutbetalningar till människor som redan arbetar; och hur direkt ohederliga politiker är som kallar sig feminister?
Den enda möjligheten en individ har att öka sin lön oavsett yrke är att skaffa sig unik “know-how” som är viktigt för kärnverksamheten, dvs. något som gör att de inte kan avskeda vederbörande och ta någon annan. Därför är utbildning oftast svaret till högre lön, eftersom man då skaffar sig unika kunskaper som värderas i marknadens ekonomi. Det säger sig självt att om flera företag skriker efter en viss sorts kunskap, och endast en kan jobbet kommer vederbörande på ett rationellt sätt gå till det företag som betalar bäst. Motsatsen som vi ser idag där företag inte efterfrågar den arbetskraften som kommit hit, och många är okvalificerade; ger mycket låga löner för dessa individer. När S-regeringen således vill att alla ska ha kollektivavtalsenliga löner (dvs. löner som är högre än vad marknaden betalar) tåls det att fråga hur många av dessa som kommer att få arbete? Är det troligt att företag anställer människor till ett högre pris än vad de vill betala och en grupp de inte efterfrågar?
En lösning som hade kunnat förbättra situationen hade kunnat vara att personer som arbetar inom vård, skola och omsorg får ett eget jobbskatteavdrag. Man skulle även kunna tänka sig att desto lägre lön desto högre avdrag, dvs. en flexibel gräns. Däremot är det knappast troligt att någon som är vänsterorienterad skulle tänka i dessa banor eftersom de endast resonerar i att sätta människor i bidragsberoende för att bibehålla deras röster. Personer som ekonomiskt står på egna ben tenderar nämligen inte att rösta vänsterut, och personer med utbildning och kritiskt tänkande tenderar att kunna genomskåda radikal-politisk-korrekt-socialism mer känd som “feminism”.