Under den senaste mandatperioden har regeringarna Löfven II och Andersson I haft en minst sagt anmärkningsvärd plattform för att säkra sitt styre, efter man kohandlat sin politik med Vänster-, Miljö- och Centerpartiet (+ Liberalerna fram tills för något år sedan) har man sedan Liberalerna bytte block också varit beroende av den politiska vilden Amineh Kakabaveh som blivit tungan på vågen. Jämfört med traditionella förhandlingar vet man inte riktigt vad dessa överenskommelser med vilden innebär, mer än att hon generellt tycks bedriva kurdisk politik genom den svenska regeringen; vilket varit genomgående utifrån hennes kommentarer i media. Men hur demokratiskt är det att man som väljare inte kan ta reda på vilka överenskommelser som ligger till grund för ett regeringsinnehav?
Lex Turkiet och Erdogan
De flesta svenskar är idag överens om att Erdogan är en diktator, och en klart auktoritär ledare som inte tvekar att invadera sina grannländer; där Erdogan har trupper i de kurdiska delarna av både Syrien och Irak. Frihetliga Förnuft har intervjuat en person i den kurdiska staden Dohok i norra Irak (c:a en timmes bilfärd i nordlig riktning från Mosul) som menar på att Erdogan har trupper 4 mil bort. Turkiet befinner sig alltså i krig längs sin sydöstra gräns med olika kurdiska grupperingar. Utifrån Erdogans syn (diktator eller inte diktator är egentligen irrelevant) stöttar Sverige pga. Kakabeveh de grupper han ligger i krig med. Då NATO är en försvarsorganisation, och Sverige söker inträde är det därför inte ett orimligt krav att de man allierar sig med inte är allierade med ens fiender. Sverige hade sannolikt också haft synpunkter om ett ansökande land stöttade länder som vi låg i krig med, eftersom man på goda grunder kan fråga hur mycket en sådan allians är värd?
Regeringen Andersson är en av de svagaste parlamentariska regeringar vi haft i Sveriges historia
Oavsett om man tycker Magdalena Andersson är lika stenhård som Stålmannen, är det skillnad på person och parlamentariskt underlag. Det faktum att S-regeringen är en enpartiregering i kraftig minoritet där man måste tolereras av vänstern och centern som ogillar varandra inkl. Miljöpartiet som framstår som mer och mer galna kan man lite skämtsamt fråga sig om den mest sansade personen i underlaget inte är Kakabeveh, som tycks vara en av få som både står upp för sina egna intressen och bygger sin politik utifrån logik. Hon gillar uppenbart inte NATO eller Turkiet, och ställer därför kurdiska krav som knappast ligger i linje med Erdogans önskelista för att acceptera ett svenskt NATO-inträde. Men då regeringen har ett oerhört svagt stöd i riksdagen, och aldrig borde ha fått tillträda; befinner vi oss nu i denna mycket bisarra situation där Sverige blivit indraget i kriget mellan Turkiet och de olika kurdiska grupperingarna.
Erdogan är inte dum i huvudet!
Att regeringen därför inte vill säga vad man enats om med Kakabaveh är inte förvånande, eftersom man samtidigt vill lura i Turkiet att man inte gått henne till mötes. En taktik som är dömd att misslyckas, eftersom alla förstår att Kakabaveh inte säljer sig gratis; allra minst Erdogan. Därför är Ebba Buschs erbjudande om att inte stödja fler misstroenden fram till valet mycket intressant för Magdalena Andersson; skjuter KD* till sina röster är inte längre Amineh Kakabaveh vågmästare och den svenska regeringen inte heller bakbunden av Kakabaveh:s kurdiska politik. Därför är det mycket troligt att Morgan Johansson hänger väldigt löst, hans heder är nämligen inte värd att Sverige går om intet sin NATO-ansökan pga. Kakabavehs utpressning. Det förstår Ebba Busch, och därför är draget mycket listigt utifrån ett kortsiktigt perspektiv… men?
Glöm att Sverigedemokraterna kommer att lova regeringen frikort att missköta sig för att de gör sig av med en, förvisso exceptionellt usel, minister.https://t.co/3yVuUQU42o
— Jimmie Åkesson (@jimmieakesson) June 6, 2022
En viktigare demokratisk fråga är dock om det rimligt att ge en regering carte blanche (dvs. frikort) där dessa kan hitta på vad skit som helst fram till valet, utan att man kan avsätta dessa? En regering som vet att den inte kan bli avsatt eller riskerar nederlag, kan börja agera väldigt annorlunda och hinna fatta många beslut som man annars inte hade kunnat göra; där Morgan Johansson exempelvis skulle kunna ersättas med Dan Eliasson. Här tänker därför Jimmie Åkesson mycket sunt, eftersom Busch leker med elden när hon *(tillsammans med Liberalerna som stödjer upplägget) bakbinder sina egna händer; där oppositionen inte längre kommer kunna utöva påtryckning dvs. just opposition. En sorts Decemberöverenskommelse i miniatyr.
Hur har vi då hamnat här? Orsaken beror på att Centerpartiet och Liberalerna valde att stödja en socialdemokratisk statsminister, trots att de gick till val på en högerregering; där denna skröpliga konstruktion gör både ett dåligt jobb och saknar legitim konsensus i riksdagen. Det enda man tycks vara överens om är att man ogillar Sverigedemokraterna, istället för att enas vad man faktiskt är för. En ny högerregering efter valet kommer därför framstå som oerhört stabil, eftersom man har en liknande uppfattning om vad man vill åstadkomma; vilket inte är fallet med regeringarna Löfven I, II och Andersson I som byggt på oheliga allianser.