Vi hör ständigt mantrat från vår politiska adel att “Sverige skrivit under ett antal konventioner” som gör det omöjligt att ställa någon som helst krav på de värsta massmördarna vi sett sedan förintelsen. Är det inte socialtjänsten som anställer brevskrivare (vilket i sig är ett mycket hemskt öde för terroristen som utsätts), är det tydligt att det inte är ett hinder att vara massmördare och ägna sig åt undervisning i “våra” skolor. Samtidigt ser vi Danmark gå från klarhet till klarhet, man visar med all tydlig kraft att vare sig det danska folket eller deras politiker accepterar att dessa satans mördare går fria på gatorna. När Danmark nu upphävt en terrorists medborgarskap är det tydligt att det går alldeles utmärkt, trots att de är med i EU och har diplomatiska förbindelser med omvärlden.
Varför har inte Sverige nödlagstiftning?
Tittar man på våra danska vänner har dessa inrättat en nödlagstiftning, dvs. att i händelser av kris kan man använda fler verktyg ungefär som ett undantagstillstånd. Från svenska vänstern är det tydligt att man hela tiden inte tycker taket är nått, vilket för frågan till vad mer man måste göra sig skyldig till? Om man begår folkmord på alla som har andra gudar eller tänker annorlunda, bränner människor i burar, låter barn skära halsen av krigsfångar samt spränger historiskt viktiga platser; är det obegripligt att inte vänsterliberalerna reagerar? Lyssnar man på socialdemokratin är det tydligt att deras sympatier ligger hos gärningsmännen, inte deras offer. Hur är man funtad som människa om man ger terrorister förtur i bostadsköer eller annan samhällsservice?
Sverige kan inte ens utvisa de som hotar rikets säkerhet
Tittar man på de imamer som enligt svensk domstol hotar rikets säkerhet är dessa släppta i det fria, trots att de är dömda till utvisning. Hur är det möjligt? Vad har vi för politiker som kring terrorresor klagar en smula framför tv-kamerorna men uteblir med retroaktiv lagstiftning eller att anslutning till terrorism inte får konsekvenser? Det duger inte med att göra det olagligt att bli terrorist efter Donald Trump besegrat IS, det är att i praktiken ge amnesti för folkmord; utan man måste klara av att som politisk ledare ta de verkligen tuffa besluten (dvs. att man kan straffas för att man åkt) – annars ska man inte söka sig till landets ledning.
Direkt farligt att överlåta terrorister till kommunernas socialtjänster
Om man som vänstern med facit i hand inte har för avsikt att låsa in personer som förtjänar livstids fängelse eller utvisning, tåls det att fråga om landets 290 kommuner har kompetens att arbeta med terrorister? Vi pratar om fritidspolitiker, socionomer, undersköterskor som ska handhava terrorister; vad vet dessa om kalifat, hjärntvätt eller religiös extremism? Hur kan det ens vara ett alternativ att man i ledande position trycker ansvaret nedåt från regeringen till Myndighetssverige och ner till kommunernas personal?
Sittande svenska opposition måste kräva avsked av de statsråd som inte gör sitt jobb om inte hela regeringen kan avsättas, det duger inte att inte ta ansvar; det här är farliga människor. Sverige behöver likt Danmark upphäva medborgarskap för de medborgare som själva aktivt genom sin terroranslutning deklarerat att de inte hör hemma här, för de är inte svenskar; det har de själva tydligt deklarerat. Att ha deltagit som vakt i Auschwitz eller att man arbetat i trossen (matlagning) gör inte någon till mindre medskyldig till förintelsen; eftersom man frigjort andra händer till de rent mordiska funktionerna. Detsamma gäller självklart terrorsekter, att man arbetat i trossen, varit chaufför betyder inte att man är fri från ansvar; man har bara haft andra arbetsuppgifter. Därför måste man kritisera de som inte vågar ställa dessa satans mördare inför rättvisa, en rättvisa som de f.ö. inte gett någon av sina offer utan istället mördat dem för att de haft en annan åsikt.
Snälla danska kloka ledande socialdemokrater i Danmarks regering kontakta era motsvarigheter i Sverige och tala dem till rätta, regering oavsett partifärg måste agera.