Hur kan ett parti som kallar sig “konservativt” eller “demokratiskt” ställa sig bakom någon som ska införa en “tvingande solidaritet” i migrationsfrågan? Uppenbart finns det ett väldigt tydligt nej hos befolkningen i flera tidigare kommunistiska länder att man inte vill ha massinvandring, dvs. Ylva Johansson är redo att ta till totalitära metoder via EU och köra över olika länders demokratiskt valda regeringar; och det röstar Moderaterna för? Hur är det möjligt?
Danmark ifrågasätter om svensk migrationsmodell ska införas eller inte?
Lyssnar man på Danmark var huvudbudskapet inför kommissionärsutfrågningen huruvida Sveriges havererade modell skulle införas i Europa eller inte. Johansson sa att hon skulle vara hela Europas kommissionär och inte bara Sverige (vad det nu betyder i praktiken?). Faktum är att den svenska modellen bygger på att en mycket stor del av befolkningen blir överkörd, den som ifrågasätter massinvandring får genast hemska epitet. Fenomenet har drivits mycket hårt av både SVT och praktisk taget all etablerad media dvs. att man brunstämplar allt ifrån Donald Trump som inte vill ha fri invandring från Centralamerika och de östeuropeiska ledarna som kritiserar invandringen. Frågan är således mycket befogad av den danska parlamentarikern, och vi får hoppas att samma person kunde få in SVT i söndags; där Johannsons mycket tydliga svar om “tvingande solidaritet” även svarar på danskarnas oro. Ja svensk modell skall införas, det säger sig självt om man ger Sverige och inte exempelvis Ungern posten som invandringskommissionär.
Ylva Johansson kan själv bestämma över inre gränskontroller för hela EU
Den som Sverige tidigare behövt rätta sig efter när det kommer till gränskontroller har varit den grekiska kommissionären som varit ansvarig för inrikesfrågor. Blir Johansson vald är det numera Johansson som partikamraten och tillika statsministern måste vända sig till för att exempelvis ha gränskontroller mot Danmark. Att ha en person som själv inte är vald i någon församling på denna post, som dessutom så tydligt tar avstånd från demokrati, för att istället driva en agenda att tvinga enskilda stater att öppna sina gränser; kommer få EU-skepsisen att öka.
En röst på Moderaterna är uppenbart en röst på S
Lyssnar man på Ulf Kristersson är det ofta stora ord, tjusiga poser (man måste medge att han blir bra på alla bilder han tar); men i slutändan så kan man ta den politiker som kantats med misslyckanden och vandrat från Vänsterpartiet till Socialdemokraterna… och Moderaterna röstar för iallafall. Vad sänder det för “signaler” till den svenska väljarkåren när Moderaterna ställer sig bakom Ylva Johansson och uppmuntrar hela EPP (M+KD med Europeiska systerpartier) att rösta för Johansson?
Varför tillsätts inte en svensk kommissionär genom att talmannen nominerar kandidater som kammaren sedan får rösta om, där det krävs att en majoritet trycker ja (dvs. inte lägger ner sina röster); för att skapa folklig förankring till vem vi skickar till Bryssel. Att regeringen äger frågan är fel, eftersom regeringschefer kan utses genom att andra släpper fram en kandidat (trots att man gått till val på att avsätta samma person). När medierna inte heller skriver att de Moderata parlamentarikerna Tomas Tobé, Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn och Arba Kokalari nu vill att EPP röstar för Ylva Johansson ökar distansen mellan det Moderaterna säger sig gå till val på; och den realpolitik väljarna får genom att rösta på samma parti. En röst på Moderaterna i EU-valet blev en röst på Ylva Johansson, och dessa figurer påstår att “demokratin är hotad”; frågan är om gemene man ska skratta eller gråta?