Vi lever i en konstig värld med olika måttstockar, fundera över följande jämförelser. Oavsett vem man sympatiserar med finns det en del att reflektera över. I Sverige har Statsminister Löfven blivit hårt kritiserad för att att han inte kunnat uttala att Saudiarabien är en diktatur inför sitt besök. I USA har det nyligen framkommit att Hillary Clinton rest till Saudiarabien och fått stora donationer till sin valrörelse; ändå tycker samma svenskar som kritiserar Löfven att Hillary är kanon. Hur hade vi reagerat om Löfven tagit emot samma summor som Hillary till kommande valrörelse? Hade Löfven ens kunnat sitta kvar dagen ut? Sett i sitt sammanhang är det också oerhört intressant att Löfven samtalar med regimer som Saudiarabien inför Sveriges intåg i säkerhetsrådet, den “hemske” Åkesson framstår i jämförelse som ett helgon.
Dubbla måttstockar
För att förstå hur duperade vi svenskar är av vår press måste vi sätta saker i relation till vad som nyligen framkommit i USA om Hillary Clinton. Hur hade vi reagerat om det kom fram att Löfven sagt en sak inofficiellt utomlands hos regimer och banker och fått massor av pengar för det, och sen i valtal här sagt motsatsen? Hade vi ens betraktat honom som en demokrat? Hade Wikileaks gjort de avslöjanden som framkommit i USA (något som svensk press nästan inte skrivit om), där Clinton t.ex. tagit emot 100 miljoner dollar från svenske Lukas Lundin (från Lundin Petroleum) och sedan som utrikesminister tvärvänt i frågan om Kongo; vilket banat väg för oljerättigheter för samma intressent hade vi krävt hennes huvud på ett fat. Hade Margot Wallström sett till att börja exportera uran till Ryssland för att sedan få en personlig donation från personer knutna till dessa bolag, hade man avsatt och åtalat vederbörande utrikesminister (vilket inte varit fallet i USA där hon numera kandiderar till landets högsta ämbete). Hur hade vi reagerat om finansminister Magdalena Andersson fått betalt för att hålla tal hos våra storbanker och haft olika syn på bankregleringar bakom deras lykta dörrar jmf. med talarstolen i Sveriges riksdag? I dessa sammanhang är Hillary Clinton den mest korrupta presidentkandidat någonsin, i Sverige har media målat upp en bild om att detta beror på kvinnohat. Således har även de republikanska slagorden “Hillary for prison” (istället för president) framstått som att diktatur är att vänta om Trump vinner, istället för en (i viss mån skämtsam) protest över Clintons agerande.
Hur kan Anna Kindberg Batra ha en tavla på Hillary Clinton på väggen?
I Expressen TV för några veckor sedan kunde vi se en intervju från AKB:s arbetsrum, där intervjuns första bilder var på en Hillary tavla. Hur är det möjligt att en så pass välunderrättad politiker som AKB har en tavla med världens mest korrupta presidentkandidat någonsin på sin vägg? En sak är kanske att föredra Clinton framför Trump, men att gå så långt som att stödja någon eller hänga upp en tavla på någon som gjort så pass grova demokratiska övertramp är minst sagt märkligt.
“Kvinnohatet” kring Hillary Clinton
I Sverige har vi fått för oss att genus kan ge svar på nästan alla politiska verklighetsbeskrivningar. Detta är problematiskt eftersom förenklingarna leder till att viktiga faktorer som förklarar samhällsproblem försvinner. På samma sätt har den svenska medierapporteringen fått det att framstå att det är “arga unga män” som stödjer Trump, och att det handlar om en könsfråga där man tycker illa om henne pga. att hon är kvinna. Det faktum att Hillary är korrupt, säger vad som helst för en donation, representerar politisk elit har man nästan helt missat. Snarare måste man förstå att valet handlar om att många människor förlorat hus och arbete, efter både finanskris och att fabriken flyttat utomlands; och vill således kasta en molotovcocktail i systemet genom att välja Trump. Kanske borde vi tala mer om det samhällsansvar en fabrikör har i form av att faktiskt generera jobb, är det verkligen rimligt att flytta fabriken utomlands för att öka sina intäkter när man försvårar för så pass många anställda? När Trump påtalade att han lägger 30% tull / import tariff på Fords bilar om dessa flyttar fabrikerna till Mexiko måste man förstå att detta är ljuv musik hos alla arbetare som råkat illa ut, kanske borde även vi titta på den typer av idéer för att behålla konkurrenskraftiga industrier i Sverige. Kanske finns det en mellanväg mellan globalisering och protektionism som både gynnar företag, anställda och staten?
Jämför man sedan “den hemske“ Åkesson med Hillary Clinton eller regimen i Saudiarabien kan man fråga sig hur media och svenska politiker egentligen värderar olika parter i sin nyhetsrapportering och hur oberoende man egentligen är?