Hur kan man tycka det är fel att ett djupt skuldsatt land skär ner på sin statsapparat?

Vi lever verkligen i en märklig tid där den ena presidenten efter den andra gått ut och talat om vikten att komma till rätta med USA:s statsskuld. Bill Clinton och Al Gore pratade i kraftiga ordalag att man skulle granska alla myndigheter och skära ner, Obama förde samma diskussion; men dessa skrapade endast lite på ytan. Man sa alltså en sak och gjorde något annat. Det är alltså tydligt att alla presidenter fram till Trumps andra mandatperiod ignorerat problemet, och istället låtit statsskulden öka. Med det sagt är det troligt att den kommer öka även under denna period då skulden blivit så pass stor att den lever sitt eget liv, men med det sagt har Donald Trump i andra frågor lyckats med saker ingen annan gjort; vi följer därför utvecklingen med spänning.

Historik vs. hur vi hanterar skulder idag

Historiskt sett har skenande statsskulder oftast lösts precis som tagna krigsbyten i fredsavtal, där den vinnande parten helt enkelt skrivit av sina skulder och säkrat bytet juridiskt; även Sverige har agerat så. Så har det alltså fungerat historiskt, där vi idag istället amorterar som vilken husägare som helst. När dollarn idag är världsvaluta är det så klart ett problem att USA är djupt skuldsatt, och som Göran Persson klokt sade ”den som är satt i skuld är inte fri”. Någonstans måste man alltså börja, där Trump som själv är den tredje president att inte ta betalt för sina tjänster (JFK och Hoover donerade också lönen) rekryterat Elon Musk som ny minister; som i egenskap av världens rikaste man inte heller behöver fakturera för sina tjänster. Man behöver således inte bygga en ny byråkrati för att lösa upp en annan; vilket annars hade varit klassiskt varav man ökat sina utgifter ännu en gång. Det faktum att Elon Musk är just världens rikaste man och är en ”self made man”, säger kanske något att han förstår något om både effektivisering och lönsamhet. Samtidigt saknar 95 % av svenska folket förtroende för Musk, det är alltså mycket intressant hur världens mest framgångsrike företagare har så lågt förtroende hos svenska folket. Kanske säger det egentligen mer om medias makt över folket?

Vad DOGE hittat på någon vecka

När DOGE (nybildade Department of Goverment Effieceny) börjat granska olika myndigheter har mängder med korruption och felaktigheter hittats. Företag som får betalt fast det var tjugo år sedan de gjorde jobbet, döda människor vars släktingar nu lyfter bidragen, sponsring av olika public service bolag som exempelvis BBC där en liberalpolitisk agenda ska drivas. Man har också valt att sponsra om tequila eller gin gör fiskar mer aggresiva, olika könsbytarprogram för barn i olika länder. Varför amerikanska skattebetalare ska betala för brittisk statlig tv kan säkert tyckas självklart för de ”liberaler” med politiskt korrekt värde(av)grund, snarare tycker väl denna grupp att allt annat vore konstigt. För oss andra är det ytterst märkligt då britterna borde klara av att finansiera BBC själva. Särskilt när USA fortsätter låna pengar och har ett ekonomiskt underskott.

Hur kan det vara fruktansvärt att redovisa man gjort i veckan?

Hade jag fått frågan hade jag svarat igår tisdag hade jag möte med Näringslivsrådet i Kristianstad, kyrkorådets arbetsutskott i Kristianstads pastorat samt på eftermiddagen möte med kommunalråden och kommundirektörerna för Skåne nordosts kommuner. Måndagen hade jag möte med mina två kollegor i styret, sedan med några aktörer i centrala staden, för att sedan inom kommunstyret bereda ärenden inför kommande sammanträde under hela eftermiddagen. Lunchen fick jag kasta i mig. På kvällen hade jag sedan gruppmöte med min SD-fullmäktigegrupp och var väl hemma strax innan 21.

Att ställa denna fråga om man som chef är osäker vad folk gör på jobbet är inte stressande för de som har mycket att göra, den tar kanske en två minuter att svara på. Den är dock mycket jobbig att svara på för den som inte tillför någon nytta i organisationen, eftersom man blir ställd till svars. Således kan man fråga om alla dessa som är upprörda tycker det är rätt att den amerikanska staten betalar för en massa arbeten som inte skapar nytta? Är det något man önskar även i Sverige? Det är väl bättre att man lägger dessa pengar på exempelvis cancervård eller lärare? Detta problem uppstår sällan i vinstdrivande företag i USA, eftersom dessa inte har råd att betala löner till någon som inte presterar; där förlorar man arbetet. Man har dessutom mycket sämre arbetsskydd. I Sverige har vi en annan kultur, här har vi Lagen om anställningsskydd (LAS) som gör det svårt att avskeda någon som varit anställd länge (även om denne inte längre är effektiv i sitt arbete eller kanske knappt arbetar alls). Det är också sannolikt orsaken till att vi har så mycket konsulter, man rundar nämligen LAS. Hur som helst borde inte frågan vara kontroversiell i en rationell värld, men det är möjligt att det blir laddat i Sverige eftersom anställningsskyddet här är så starkt.

Vi vet nämligen bäst i Sverige… vi är ju ett föregångsland… eller? Som den gången man frågade prestigefulla journalister på den största klimatkonferensen vad man ansåg om Sveriges insatser på området och ingen tycktes veta något. Det är därför mycket intressant hur många det är här som tycks vara experter på amerikanskt bistånd, där man vet precis vilka tjänster som behövs på de enorma federala myndigheter som finns i USA. Där det hos många svenska förståsigpåare är självklart att det är helt fel att USA mycket drastiskt skär ner i sin statsapparat, trots enorma strukturella underskott; klart USA ska stå för notan hos en lång rad länder i de mest märkliga projekt. Allt annat tycks vara ren fascism, ytterligare ett bevis på att Trump/Musk är detsamma som Hitler? Eller kan det vara så att ett land som är djupt skuldsatt, behöver rensa i vilka utgifter dom har och att en rimlig väg framåt är att fråga vad medarbetare gör så man behåller de som faktiskt arbetar hårt? Hur kan man få fnatt över att någon faktiskt försöker städa upp och få en budget i balans? Ett land som uppenbart hamnat i Lyxfällan och nu iallafall försöker komma på fötter.