För ca. två tusen år sedan i Jerusalem avrättades Jesus idag på långfredagen, en avrättning som har stor betydelse för många kristna runt om i världen. Även om många idag tappat sin gudstro, är det tydligt att människor inte förändrats utan att historien kring Jesu död är högst relevant; det vimlar nämligen av människor som agerar som Judas eller Petrus mot sina vänner, familj eller bekanta. Högst troligt känner vi alla någon som uttryckt en obekväm åsikt, kanske har man själv gjort det? Vilket fått till följd att vänner både förrått och förnekat kännedom, att radera någon på Facebook pga. politiska skillnader är idag mycket vanligt. Många har nämligen svårt att skilja vänskap från politik, speciellt i känsliga ämnen; därför kan man en dag som denna känna igen sig kring Jesus som redan för 2000 år sedan testade yttrande- och inte minst religionsfriheten. Att som jude idag ta på sig kippa (en liten mössa som markerar judisk tro) och vandra genom ett segregerat område är sannolikt lika trevligt som en golgatavandring, dvs. den sista vandring Jesus gjorde när han släpade sitt kors och hånades, slogs samt bespottades av publiken.
Vem var nu Petrus och Judas?
För den som kanske inte är speciellt insatt säger alltså Jesus på skärtorsdagen att lärjungen Petrus kommer förneka honom tre gånger innan tuppen har galt samtidigt som han också förutser att en annan lärjunge, Judas Iskariot kommer att förråda honom. När Jesus sedan blir arresterad och uppvisad blir Petrus igenkänd i publiken som en av hans lärjungar, varav han tre gånger säger sig inte känna honom; och precis där efter gal tuppen vilket fullbordar profetian den tidigare kvällen. Judas agerar likt första bästa Quisling och säljer helt enkelt ut sin vän för 30 silverpengar till det judiska prästskapet, varav han sen ångrar sig men då är det försent; vilket sedan resulterar i hans självmord.
Att göra en Petrus
Hade Petrus stått upp för sin polare Jesus, är det väl inte en helt otrolig tanke att han tvingats göra honom sällskap på den sista resan. Att stå upp för vänner, eller att t.o.m. erkänna att man sympatiserar med vänner kan ha sitt höga pris. Det finns nämligen gott om människor då som nu som kommer säga ”hur kan du umgås med honom, han är ju Sverigedemokrat”; varav förnekelsen därför ligger närmare till hands. Det är nämligen lättare att säga att någon förändrats än att hedra vänskapen och säga något om att vi har demokrati och att människor får tycka som de vill. All form av politisk korrekthet bygger nämligen på Petrus handlande, fega personer som inte vågar stå upp för vad som är rätt och riktigt; nämligen friheten och det fria ordet. Astrid Lindgren varnar för dessa människor i hennes roman Bröderna Lejonhjärta, där Jonathan förmanar Skorpan att den som inte står upp för friheten är en liten lort. Jonathan Lejonhjärta är Petrus raka motsats, han förnekar inte att han känner frihetsledaren Orvar som sitter i Katlagrottan; istället står han upp för honom och räddar honom. Petrus väjer att göra tvärtom, han säger likt många människor i förtryckta samhällen ”jag känner inte den där mannen som ni talar om”.
Att göra en Judas
Idag är det vanligt att man hör: ”Men du måste ju förstå att jag kan inte äventyra min lön genom att gå ut och säga vad jag tycker. Du vet att jag tycker som dig, men jag kan inte uttrycka det offentligt.” Ett mönster som inte blivit bättre när politiker och tjänstemän idag erhåller monsterlöner, ingen vill mista den sortens härlighet. Det är nämligen tufft att stå upp för vänner med bestämda åsikter. Därför finns det sannolikt många som gärna ”samvetsröstar” på exempelvis Miljöpartiet, trots att de själva aldrig skulle bosätta sig i mångkulturella områden. Mona Sahlin bodde när hon var aktiv i moderatstyrda Nacka, och inte bland hennes kärnväljare i Rinkeby. Hon likt många människor tar emot sina 30 silverpengar varje månad, och driver och ger uttryck för åsikter de egentligen inte tror på; vilket kan avspeglas hur de lever. Det finns nämligen många som likt Mona Sahlin bosätter sig långt bort från den politik man propagerar för, det är nämligen lätt att likt Jonas Sjöstedt sitta på Östermalm och prata om arbetarnas intressen; åker man till Södermalm är det sannolikt än mer radikalt med människor som absolut inte vill se några gränser – ändå är det ingen som skulle få för sig att lägga flyktingförläggningarna i deras stadsdel. Personer som likt Judas förråder sina medmänniskor eftersom de 30 silverpengarna är för lockande, istället för att göra vad som är rätt och riktigt.
Så vem vill du vara? Vill du vara en liten lort som förnekar vänner som tycker Jimmie Åkesson vore en bra statsminister, eller som hänger ut dem för 30 silverpengar i media om du får chansen? Hade Anders Borg haft vänner som inte inspirerats av Judas hade hans helikopter förblivit en pinsam kväll istället för en riksangelägenhet. Att vara en bra vän handlar precis som på Jesus tid om lojalitet och integritet, och kanske är det där det brustit? Men vi kan ändra på det, både du och jag kan välja att tolerera människor med andra åsikter och hedra vänskaper; särskilt när andra kommer med fördömanden. Det är nämligen lättare att korsfästa en människa istället för ett flertal, ensam är inte stark; utan vänskapsband har betydelse. En för alla, alla för en, musketörernas motto bygger på just denna sortens tankegångar; dvs. att våga stå upp för sina ståndpunkter men också sina vänner. Därför bör vi alla ta denna påsk och fundera över hur vi behandlar våra vänner, och hur vi ser på de som har annorlunda åsikter; tillsammans kan vi nämligen stå upp för varandra och förändra samhället till det bättre. Våga därför kritisera vänner som framför kritik vem du umgås med, så gör ingen riktig vän utan någon som likt Petrus och Judas kommer förråda dig nästa gång; det är nämligen så de fungerar. Välj därför dina vänner med stor omsorg.