Det är alltid spännande att få perspektiv till olika nyheter, eftersom det många gånger visar på hur bisarr viss nyhetsrapportering är. Vi är nog många som minns den mycket bufflige CNN-reportern Jim Acostas vägran att sätta sig ner efter att ha anklagat Trump för Ryssland-kopplingar, något som senare avfärdades som fejk. När administrationen nekade honom fortsatt presskreditering till Vita huset blev det en världsnyhet där man rapporterade att demokratin stod och föll med Acostas närvaro i Vita huset, det hela gick så långt att Trump till slut backade och lät honom komma tillbaka; vilket även var fallet med de övriga fyra som nekats. Märkligt nog reagerade ingen när Joe Biden drog in 440 journalisters pressackreditering, personer som nu återställs av den andra Trump-regeringen; där man nu också välkomnar influencers och bloggare för att bredda möjligheten att för alla att ta till sig administrationens nyheter.
Varför nekades Acosta ackreditering?
Med facit i hand vet vi sedan Durham-rapporten 2023 att Ryssland-konspirationen var uppdiktad, där rapporten kritiserade FBI:s utredning av påstådd rysk inblandning i Trumps kampanj 2016; precis som rapporten menade att Steele-dossiern (med de faktiska anklagelserna) inte var vare sig faktagranskad eller ens verifierad. Man agerade alltså på ett dokument med felaktiga uppgifter. CNN-reportern Jim Acosta försökte således genom sina frågor hålla liv och sprida en lögn, vilket alltså fick Trump-administrationen att neka hans ackreditering (vilket varade c:a en månad). Det fanns även ytterligare fyra journalister som led samma nederlag, men vara ackrediteringar återställdes någon månad senare pga. andra ärenden. Jämför man således de fem journalister som temporärt fick indragna ackrediteringar, drog Joe Biden och Demokraterna in hela 440 journalisters ackrediteringar och ingen skrev ett ord. Hur är det möjligt att man har så dubbla måttstockar att fem personer hotar demokratin och 440 är helt ointressant? När Vita huset nu rapporterar om det, varför skriver inga svenska tidningar om det?
Vem hotar / hotade egentligen demokratin?
Jämför man Biden med Trump är mönstret mycket tydligt, Donald Trump lät vem som helst ställa vilken fråga de ville; där han svarade direkt eller avfärdade frågan om han upplevde den nonsens. Något som inte är konstigt, man har rätt att avfärda frågor – så sker även i Sverige. Till skillnad från andra världsledare gick Trump fram helt själv till presskåren, vilket är mycket ovanligt idag. Något som helt upphörde i och med Joe Biden som knappast gick fram till pressen och svarade enskilda frågor. Snarare var det tydligt att de mycket få frågor han svarade på var frågor han fått kunnat förbereda sig på, vilket var kravet för att få ställa den. Det blev många gånger också förvirrat där exempelvis Kamala Harris blev omnämnd som vice president Trump i juli 2024, det var också tydligt att så fort Biden föll utanför skriptet gjorde han bort sig. Under gårdagen intervjuades även Trumps tidigare presschef Sean Spicer av Sky News Australia där han kritiserade hur mycket det demokratiska partiet gömde Joe Biden för kameror och journalister. Det var också tydligt att Vita husets eget pressfolk inte hade tillgång till Joe Biden, något som Sean Spicer, Sarah Huckabee Sanders, Stephanie Grisham och Kayleigh McEnanyh hade och nu Karoline Leavitt direkt har med president Donald Trump.
En relevant fråga är därför hur demokratisk Biden-regeringen varit när 440 journalister fått sin pressackreditering indragen, de frågor som ställts har varit förberedda och de pressekreterare som arbetat för regimen har saknat direktkontakt med presidenten? Märkligt nog fick vi inte heller se Jim Acosta överrösta Joe Biden om att få ställa iallafall en fråga, utan medierna fann sig och mörkade en president som inte var närvarande mentalt. Därför kan man fråga sig hur är det är möjligt att Trump som svarat på frågorna, varit oerhört transparent med sin politik (även om vänstern ogillat den), och temporärt nekat en journalist efter denne de facto spridit rena lögner; är den som rapporterats “hota demokratin”? Hur kan någon ha förtroende för tidningar som helt okritiskt sprider ett sådant narrativ vidare? Som läsare är det idag oerhört viktigt att förhålla sig kritisk till media, ty rapporteringen är med facit i hand oerhört obalanserad.
