Vi har under flera decennier sett en rörelse av människor som varit tongivande att förneka verkligheten, där man inte bara försökt omskriva vad som sker utan även utmålat alla som haft civilkurage att påtala problemen som rasister. På samma sätt har Sverige gått mot att bli en teknokrati där vi i fråga efter fråga fått ”experter” som sagt åt oss hur vi ska tycka, där vi skiljer oss från många andra länder där politikerna äger sakfrågorna. Så fort man diskuterat straffskärpningar har vi kunnat se expertväldet vara mycket tydliga i sina påståenden att brottsligheten då kommer öka, där man gärna lyft fall där så skett. Resonemang många köpt eftersom man kanske inte studerat statistik utifrån ett kritiskt perspektiv. Analysen är nämligen inte korrekt för att någon för fram den i TV, tvärtom står experterna ofta oemotsagda eftersom media inte vill ha debatt i dessa frågor. Av samma anledning har exempelvis Greta Thunberg aldrig stått öga mot öga med någon som inte instämt i budskapet.
Statistik är mycket enkelt att manipulera
När det kommer till brottslighet och varför den uppstår kan det bero på många orsaker, det är således djupt bedrägligt och missvisande att förenkla modellen till att det endast handlar om hur långa straff man har. För vissa kriminella är det tillfället som gör tjuven, för andra kan det vara något som urartar, för den tredje handlar det om att ”vinsterna” lockar mer än riskerna och för en fjärde grupp kan det handla om att vinna pluspoäng i ett kriminellt gäng. Det kan därför vara så att brottsligheten stiger, samtidigt som straffen skärps och att dessa inte har något statistiskt samband. Tyvärr brukar de s.k. ”experterna” utlämna motiveringarna varför brottsligheten skulle öka pga. straffskärpningarna, och istället endast lägga fram att båda ökar där läsaren automatiskt drar slutsatsen att det finns ett samband. Det var lika dumt den gången någon socialdemokrat gick ut och sa att gängbrottsligheten ökar för att man tröttnat på att posten mm. lagt ner, och säkerligen gick någon på den bluffen med.
Brottsligheten kommer att minska om man gör den oattraktiv
Vill man få brottsligheten att minska handlar det inte om att på socialdemokratiskt eller miljöpartistiskt flum bjuda tungt kriminella på pizza eller ge dem kulturpriser. Tvärtom handlar det om att exempelvis ge dubbla straff för alla gängkriminella, ge polisen rätt att göra rassior och beslagta värdesaker på de som ägnar sig åt brottslighet. Det kan också vara saker som att göra det lätt för polisen att punktmarkera, eller arrestera någon som exempelvis skriker okvädningsord mot polisen. Det kan också handla om att ha långa straff på olagligt vapeninnehav. På samma sätt gäller det att ha straff som markerar även mot de som är under 15 och ägnar sig åt grov brottslighet som mord, det är inte värdigt en rättsstat att ge barn frikort att agera som torpeder; tvärtom har vi en skyldighet att hårt straffa de som ger dem uppdragen men även visa med konsekvenser för den som håller i vapnet att det här fullständigt oacceptabelt. Det räcker inte att som tidigare statsminister Stefan Löfven (S) göra sig känd för att upprepa ordet i varje fråga.
Lagboken måste vara relevant och spegla samhället
Det säger sig själv att det finns nog ingen som idag tycker att det känns kul att sätta ungdomar i fängelse, men givet var vänsterpolitikerna tagit detta land är det svårt att se någon annan utveckling. När vi idag har dagliga bombdåd (”sprängningar” gör trafikverket när de bygger en tunnel), eller mord och mordförsök (”skjutningar” gör man på skjutfältet), behöver samhället skydda lagliga medborgares friheter men även straffa de som begår brott. Inte som idag ha lagar som gör att organiserad brottslighet och barntorpeder tycker möjligheten att mörda någon överträffar risken att bli lagförd av polisen. Då vare sig speglar inte längre lagboken samhället, är relevant och brottsligheten skenar. Det här är inte raketvetenskap, utan enkel logik. Det här behöver Centerpartiet vars rättspolitiske talesperson argumenterade för motsatsen ta in, Sverige måste agera mot brottsligheten även om den tragiskt nog föryngrats.
När minst 120 personer under 15 års ålder förra året mördade eller var inblandade i mord måste man förstå att Sverige har gigantiska problem, och att dessa unga mördare tar risken trots att de kan åka dit. Att inte ta det på allvar, stoppa huvudet i sanden eller ägna sig åt känsloargumentation kommer inte hindra en enda förövare. Istället är det fullt rimligt att strama åt straffen tills vi ser att samhället åter befinner sig i harmoni och ungdomar inte längre entusiastiskt söker sig till kriminella gäng för att begå mord. På samma sätt är det rimligt att domstolar i alla fall de kan driver på för utvisning, istället för att likt experter och vänsterdebattörer se gärningsmännen som offer; eftersom man fullständigt förlorat uppfattning om att det riktiga brottsoffret ligger mördad i en skog. Att utvisa kriminella är inte konstigare än att neka bråkiga personer att på fest, det handlar endast om att stå upp för sin integritet. Det kan aldrig vara ett bra argument att fler riskerar att bråka om man säger ifrån, utan det enda som krävs för att ondskan ska segra är att goda människor inte gör någonting. Det var åtminstone 1700-talsfilosofen Edmund Burkes slutsats, där vi i Sverige genom de sista tjugo årens empiri sett hans tes bekräftas varje dag vi öppnar tidningen. SD tänker således rätt att argumentera för 13 år eftersom vi idag har mördare som är så gamla, även om M driver förslaget om 14 år vilket ser ut att bli slutförslaget. Det är dags att agera.
