När man lyssnar på NATO-debatten är den intressant, väldigt många förespråkare lever i olika typer av fantasivärldar. Det finns de som är snåla, som tycker vi ska gå med för att vi inte kan försvara oss och istället parasitera; men det finns också de som vill öka kostnaderna men inte inser de enorma brister som finns i det civila samhället. För att gå med i NATO krävs att man lägger 2 % av BNP på försvaret, varav vi i Sverige lägger ca 1 %. Det faktum att Trump ställer krav på land efter land att spendera 2 %, eftersom USA anser att de spenderar för mycket; fick Kanadas premiärminister Trudeau att håna Trump inför tv-kamerorna utan att han insåg att han blev filmad.
Är vi ens hotade?
Den kanske viktigaste frågan vi svenskar måste ställa oss är om vi befinner under hot och i så fall från vem? Finns det något som tyder på att Ryssland skulle vilja invadera Sverige, eller uppträder fientligt mot oss (mer än att man visar närvaro med sina flyg)? Visst att kunna försvara sitt territorium är så klart positivt, men vem skulle anfalla Sverige? Kan det vara så att de största hoten idag är från islamister eller andra former av terrorister, och inte av Putin i Kreml som garanterat skrattar åt oss?
Om vi inte är hotade idag, vad fyller då NATO för funktion?
Vill vi att Östersjön ska bli gränsen för vad som är NATO och inte, eller kan det finnas fördelar att vårt hav i hög grad är avmilitariserat och en trevlig plats för kryssningsfartyg? Vem tjänar på att vi tillsammans med NATO bedriver övningar i Östersjön, som endast får Ryssland att rusta på sin sida; om vi inte känner oss hotade idag?
Är det rimligt att ta ytterligare 60 miljarder från den s.k. välfärden?
Det faktum att Sverige i hög grad är ett socialistiskt land eftersom staten är huvudman gör att man måste fråga vart dessa ytterligare 60 miljarder ska tas (2019 är 1 % ca 60 miljarder)? I vårt fall skapas välfärden av människor och företag, där staten (som socialister påstår är de bästa på att sköta vård eller skola) idag ska bestämma vad som ska produceras; medans man som höger tycker att man själv ska kunna bestämma vad man vill köpa för välfärd (dvs. efterfrågan styr och inte utbudet som i planekonomi). När president Trump dessutom vill se att man ska ligga på 3-4 % tåls det att fråga om det ens är ekonomiskt försvarbart att gå med? Den här redaktionen har en positiv syn på Trump-administrationen, Trump har poänger i att USA inte borde betala så mycket som de gör; därför blir det märkligt när Sverige återigen vill gå med i NATO för att vi spenderat alla våra pengar på en havererad migration.
När man idag tycker ekonomin är ansträngd, och ser lösningen att gå på dyr restaurang där andra ska betala notan; är det helt orimligt (oavsett om det är folket eller andra NATO-medlemmar). Har man inte råd med Operakällarens förnämliga pannbiff med tryffelsås på kredit är det kanske mer rimligt att man rakryggat tar den lokala pizzerians primörer där man också kan lägga på lite kebabsås för en mer komplett smakupplevelse. När man dessutom har vanliga smaklökar, tåls det att fråga vad vinningen med Operakällaren är när svensken och finländaren både gillar varandras sällskap och pizza som maträtt? Vad kan Operakällaren tillföra dessa två mer än en dyr kostnad och att man måste ta den där “förnämliga” pannbiffen man egentligen inte har råd eller känner sug för? Kanske borde den dumme svensken istället satsa på att bjuda med den utfrysta ryssen man bor granne med, för en god middag och ett trevligt samtal? Är det en helt orimlig tanke att den sortens grupprabatt kan göra att matkostnaderna minskar för alla runt bordet, och att den som en gång var fiende istället blir vän? Kanske ligger det något i det gamla ordspråket, behandla andra som du själv vill bli behandlad, den gyllene regeln som helt säkert existerar även i Ryssland.