Foto: Simon Legner // Wikimedia Commons

Under de senaste veckorna har vi alla tvingats lyssna på den ena lögnaktiga motiveringen efter den andra om vem som “vunnit valet” och vem som “har rätt att bilda regering”. Det har varit tydligt att vi även kunnat se många på respektive barrikad upprepa dessa lögner som om de vore logik, istället för att använda huvudet och ifrågasätta bedrägligheten i resonemangen. Gemensamt för Alliansen och de rödgröna är att de allvarligt utmanar demokratin men helt åsidosätter parlamentarismen i riksdagen. Idag ska vi syna hur djupt oärliga dessa lögner är samt förklara hur en demokrat och vän av parlamentarismen hade agerat. 

“Alliansen större än MP + S”, riksdagen har 143+116=259 mandat

Denna lögn av verklighetsbeskrivning har alliansens ledare matat sina väljare med, och bygger på att man räknar bort vänsterpartiets 28 och Sverigedemokraternas 62 mandat i sin mentala riksdag . I den bedrägliga retoriken räknar Alliansen endast med de partier som sitter i regeringsställning, och låtsas som att det inte spelar någon roll hur övriga partier förhåller sig till valresultatet eller respektive regeringsunderlag. Uppenbart har man räknat helt iskallt att Sverigedemokraterna ska stödja en Alliansregering framför en rödgrön regering, och därför för man fram logiken om att man har majoriteten i (259 mandats) riksdagen. 

“De Rödgröna är större än Alliansen”, riksdagen har 144+143=287 mandat

De rödgrönas ohederliga verklighetsbeskrivning handlar om att helt bortse från Sverigedemokraterna och därför se sig som rättmätiga regeringsinnehavare så länge man är större än Alliansen. Därför kan deras verklighetsbeskrivning framstå som mer “logisk” än Alliansens påståenden eftersom man faktiskt räknar in Vänsterpartiet. Det är i kölvattnet av denna retorik den antidemokratiska tesen om att “Sverigedemokraterna skapar kaos” är lanserad, eftersom man demoniserar övriga mandat (SD) för att dessa inte lägger ner sina röster utan röstade för minoritet-alliansens budget 2014. Lösningen blev decemberöverenskommelsen där man först lade ner sina röster, och sedan efter dess “fall” agerade splittrat för att inte nå majoritet. Den antidemokratiska strategin fungerar dock inte i 2018 års riksdag eftersom SD och S tillsammans blir större än hela Alliansen (162>143), och är absoluta vågmästare; vilket är en förändring sedan 2014.

Riksdagen har 349 mandat – den krassa demokratiska verkligheten

Det handlar inte om vilket av de tidigare blocken som är störst, utan om vilka partier som kan formera en riksdagsmajoritet eller en minoritet övriga kan acceptera. Sverigedemokraterna agerar därför helt demokratiskt när de sätter ner foten och inte släpper fram någon som inte har deras stöd; precis så skulle Alliansen gjort 2014. Det som skedde under förra mandatperioden var ett övergrepp på vår demokrati, eftersom partier hellre röstade blankt än försökte formera majoriteter med sin egen politik. Partisekreterare Tobé (M) gick till och med så långt som att säga att om inte vänsterpartiet ingick i vänsterunderlaget så skulle man fälla regeringen, istället för att i sann demokratisk ordning knuffa politiken åt mitten. Hur den mannen kan ha förtroende av någon moderatväljare är märkligt, ändå fick han 361 kryss i sin hemmavalkrets Stockholms län; trots att han drivit vänsterpartiets intressen under föregående mandatperiod….. men vad gör man inte för makten? 

Sverige är en bananrepublik, desto fortare vi inser hur korrupta många politiker är i sin retorik (vilket även tycks avspegla sig i kvittohantering) desto bättre är det; för då kan vi göra något åt det. Hur kan vi finna oss i att rösta på dessa partier som kommer med rena lögner till oss väljare, varför röstar vi inte för ärliga politiker istället? Även om man alltid röstat på S eller Alliansen eftersom man fått den i modersmjölken tåls det att fråga hur man kan acceptera dessa lögner eller sprida dem vidare helt okritiskt? Vart har alla goda och hederliga ledare tagit vägen som hade kunnat leda vårt land istället för dessa fullständiga bedragare?

Är inte demokrati mer värd än månglande och bilförsäljande, där “ärlige Harry” säger vad som helst för att få den mest illaluktande skrothög till farkost såld? Uppenbart inte eftersom vi som folk röstar fram Harry Löfven, Harry Kristiansson, Harry Lööf, Harry Busch-Thor, Harry Björklund, Harry Fridolin eller Harry Sjöstedt. Tiden är kommen för att vaska fram nytt ledarskap, svenska folket förtjänar bättre!

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook