Det är en mycket dålig strategi att tro att det skulle vara förtroendeingivande (dvs. att få folk att rösta på Moderaterna) genom att man tvingar regeringen att göra upp med Vänsterpartiet. Det är ett otroligt svek mot de egna väljarna att tycka att detta är en bra idé, och jag förstår att Jan Björklund har problem med att diskutera varför man vill att Vänsterpartiet ska få inflytande över regeringens budget. Men frågan en riktig ledare bör ställa sig är hur vi får så bra politik i Sverige som möjligt, inte tvärt om.
Det man istället ska göra är att få till en villkorslös förhandling om budgeten. En budget Socialdemokraterna och Alliansen kan ställa sig bakom, en budget som är mindre skadlig än en budget där Socialdemokraterna tvingas gira vänster. Det skulle således bli en kompromissernas budget med nedfilade förslag och något som ca 70% skulle kunna känna sig okej med. En ansvarstagande opposition bör som princip fälla budgetar man inte har inflytande på (så även i grupp). Vill en minoritetsregering få igenom sin budget i riksdagen måste den kohandla, detta är demokratiskt fundamentalt. Någonstans är det en mycket märklig inställning att man utlöser “parlamentariskt kaos” om man röstar ner en budget regeringen inte sökt stöd för, vilket blivit någon form av sanning idag. Det får iallafall mig att fundera över hur vi egentligen tänker? Tvärt om är det så att regerings-bildaren måste förhandla, det är ingen fundamental rättighet att en regering ska få igenom sin budget “no matter what’s in it”. Således tycker jag inte heller Sverigedemokraternas inställning om att fälla varje budget som inte tar hänsyn till deras viktigaste fråga är en oseriös inställning, tvärt om, de gör precis vad en opposition ska göra. Här behöver även Alliansen tänka om. Frågan man istället ska ställa sig är hur man påverkar budgeten i så hög grad som möjligt, inte hjälper Vänsterpartiet in i budgetsamarbetet…
Förnuft yrkar således bifall till Jan Björklunds förslag om att regeringen släpper V som kamrat, men ser gärna att man också befriar dem från Romson och Fridolin.