Sverige är världens mest radikala land där vänsteradikaler pushat sin agenda till den grad att deras politiska vänsteruppfattningar idag anses som vetenskapliga sanningar. Det kritiska tänkande som en gång fanns hos vetenskapen (dvs. läkarkåren) är idag noll, eftersom diagnos i hög grad inte får ifrågasättas. Människor är idag sina diagnoser, de lever likt gestalten Argan i Molières pjäs Den inbillade sjuke; en man som upprörs över att människor inte tar hans sjukdom på allvar. Det kan idag vara otroligt känsligt att ifrågasätta någons diagnos, eftersom ifrågasättandet slår mot personens självupplevda identitet; dvs. man ser det som en personattack. Dessa människor kan inte längre skilja vem man själv anser sig vara, från den individ samhället säger att du är. Därför har genusmarxismens intåg i den svenska kulturen omstöpt många unga människor, eftersom kön enligt denna radikala “lära” är en “social konstruktion”. Vad blir priset för en läkare som ifrågasätter en transdiagnos, när den kränkta trans-personen tar till högaffeln på Instagram och Expressen och Aftonbladet spinner det vidare, får vederbörande behålla jobbet? Eller riskerar man t.om. fängelse för hets mot folkgrupp?
Vänsterradikal Genusmarxism
Det faktum att vi lever i en tid där en hel ungdomsgeneration mår dåligt, och där man enligt sociala medier måste prestera material för att existera är det inte en helt otrolig tanke att det här skapar stress för många människor. När tom politiker som ska leda landet hänger mer i sociala medier än EU eller i riksdagen, är det kanske inte längre en fråga hur samhället kunnat gå så snett? När vänsterradikalerna påstår att naturens kanske mest heliga och vetenskapliga grundförutsättning som tom förenar svampen med människan, dvs. att olika kön innebär möjligheten till fortplantning; tar politiska uppfattningar överhanden om vetenskapen och icke kritiskt tänkande duperas av falska profeter. Det finns bara två kön hos mänskligheten, kvinna XX och man XY; även om fler kromosomvariationer kan uppstå så är 99,99% av alla människor antingen eller. Att vara s.k. “queer”, “icke-binär” eller “intersexuell” liknande förändrar inte biologin, kromosomerna sitter där oavsett vad personen “identifierar sig som”; att däremot känna sig som något annat det är den sociala konstruktionen; inte slutsatsen att kön inte existerar. Det gör det i allra högsta grad.
Antalet könsbyten ökar drastiskt
Vad säger det att antalet könsbyten ökar drastiskt? Sannolikt att det här är en tickande bomb eftersom det garanterat råder korrelation mellan genusmarxistiska vänsteridéer och antalet människor som byter kön. När vi kan se vänsterradikala Arena Idés Lisa Pelling attackera Ebba Busch Thor på hennes kvinnliga utseende “shampooreklam i stilettklackar”, blir det genast intressant eftersom hennes barn och syskonbarn** figurerat i TV (hur hamnade de ens där?) när de påstått sig vara “hen” istället för unga tjejer. Ett klipp som mycket snabbt raderades. Är det en helt otrolig tanke att en så pass politiskt radikal mor förvirrat barnen till den grad att de helt mist sina könsidentiteter? Är det en helt otrolig tanke att dessa barn hyllats på samma sätt som uppdrag gransknings medverkande kritiska föräldrar berättar, när de mottagit applåder när barnen börjat ifrågasätta sina kön?
Vad händer när Ebba Busch Thor istället för Lisa Pelling blir förebilden?
En intressant fundering är vad som sker om trenden svänger till att unga tjejer vill eftersträva det höga skönhetsideal och kvinnlighet Ebba Busch Thor förespråkar? Fenomenet vore inget nytt, kvinnor har i alla tider klippt och klätt sig efter modeikoner som Jackie Kennedy, Marilyn Monroe, Audrey Hepurn eller Brigitte Bardot. När såg vi senast en lycklig feminist? Hela sinnebilden för genusmarxismen (feminismen) innebär att håret ska växa under armarna, luggen ska klippas likt en pojke, skönhetsidealet ska åsidosättas för att offerrollen ska ersättas med kampanda. Men vad är det man vill uppnå? Kvinnligt ledarskap i politiken? Uppenbart tycks skönhetsidealet, det Pelling beskriver som shampooreklam i stilettklackar vara ett vinnande koncept; kanske är det idealet en bättre idé att eftersträva än de idéer Pelling företräder? För vem är egentligen den bästa förebilden, kvinnan som mår bra och utstrålar stryka och glädje och går som en raket i opinionen, eller den håriga kortklippta lilafärgade feministen som ser den “vita cis-mannen” som sin förtryckare?
När vi nu ser anhöriga som kritiserar läkarkåren är det som att kritisera brandkåren för att det börjat brinna när man lekt med tändstickor. Problemet handlar om att Lisa Pelling och övriga genusmarxister m.fl. fått stå oemotsagda kring sin vänsterretorik, eftersom människor som kritiserat den har ansetts vara “intoleranta”; ett mycket giftigt och auktoritärt samhällsklimat. Denna grupp har fått dessa människor att känna sig som offer, för att de ska kunna fångas upp som vänsterväljare; av människor som “ser dem i deras lidande”. Metodiken är densamma som den klassiska marxisten där arbetaren får informationen av facket att chefen skor sig, och att man är ett offer för kapitalismen.
Läkarkåren har inte chans att värja sig, vill man förändra det här måste man få bort genuspolitiken på dagis, i skolan och att människor är offer för sina diagnoser. Vi måste prägla styrka istället för offermentalitet i våra barn, det är det bästa skyddet man kan få; en självsäker generation som trivs i sig själva och inte tolererar att andra människor sätter sig över dem. Heterosexuella välmående människor är inte CIS-människor, de är inte normen som förtrycker minoriteten; det är snarare så att minoriteten behöver fundera över varför man mår dåligt? Varför tycker man inte att man duger som man är? Varför reagerar inte alla feminister när Ebba Busch Thor hånas för sitt utseende som vacker kvinna, fundera på vad som hänt om Ebba beskrivit Pelling som en brylkrämsreklam för raggare?
**Säkerligen finns det läsare som tycker det är fel att länka in bild på två barn, men vi som tidning speglar bara vår samtid; och vi har inte placerat dessa barn i TV det beslutet har familjen gjort själva. Tänk därför på att ha extra vårdad ton i kommentatorsfälten, den här tidningen kritiserar ideologin – inte personerna som företräder den. Barn förtjänar att skyddas från att vara politiska marionetter för sina föräldrar, att skyddas från att exponeras i politiska syften oavsett om man heter Thunberg eller Pelling i efternamn.