Skärmdump ur Ungersk TV

I veckan publicerade Aftonbladet en artikel där man berättade om Natalie, 43, som flyttat till Ungern pga. migrationsproblemen i Sverige. Bakgrunden ska enligt Natalie handla om “säkerhetsläget” ‘som drastiskt skulle ha förändrats av de senaste årens flyktinginvandring’ (Aftonbladets anm.). Tåls att fråga hur många svenskar som instämmer i bilden att våra samhällen förändrats kraftigt sedan 2015, har säkerhetsläget försämrats under denna tid? Dessutom bör man ställa sig frågan om alla som kommit hit är flyktingar, när många även kommit från fattiga länder. I samma intervju menar hon på att Sverige är laglöst, där inget längre fungerar. Med tanke på att det knappt finns någon polisnärvaro i glesbygden, ett problem som debatterades i det näst sista avsnittet av veckans brott; G.W. Persson sa att i 4/5-delar av Sverige finns knappt någon polis. När alla kommuner numera tar emot, kan vi utesluta att af Sandberg:s påstående om laglöshet saknar stöd i de orter som saknar polisnärvaro dvs. 4/5 -delar av Sverige, eller de platser där vi ofta har skjutningar eller gängkriminalitet?

Aftonbladet associerar af Sandberg med Viktor Orbán
Det är allmänt känt att Orbáns inställning till att ta emot människor från den fattigare delen av världen har varit minst sagt sval, något Aftonbladet väljer att kalla “starkt invandringskritisk”; dessutom framhåller man att FN-chef för mänskliga rättigheter kallat vederbörande för “rasist”. Tåls att fråga om det verkligen är rasism att vilja begränsa migrationen till sitt land? Eller varför man lyfter fram Orbán och inte kritiserar af Sandberg i sak om man nu tycker hon har fel?

Skräckpropaganda om Sverige
Man fortsätter med att beskriva att ungerska medier letar med ljus och lykta för att visa hur “jävligt” det är i Sverige pga. att migranter flyttat in. När vi i Sverige numera pratar mycket om böneutrop, gruppvåldtäkter, särlagstiftningsdomar avslöjas inom Centerpartiet, parallellsamhällen, bidragsfusk med olika identiteter, tiggeri, terrorism, bilbränder, segregation, misshandlingar, skadegörelse, polis som knivskärs i nacken, hedersvåld, gängvåld, klanstyre, jihadism, skolavslutningar i kyrkan, segregerade religiösa friskolor, olika öppettider för kvinnor och män på badhus, väktare som tvingas patrullera badhus, könsseparerade bubbelpooler; kan dessa faktorer påverka samhället negativt? Är det en felaktig beskrivning att kalla dessa faktorer för “jävliga”, om vi nu försöker sätta Aftonbladets kritik i ett sammanhang som speglar diskussioner och aktuella nyhetshändelser? Om Orbán nu inte vill se denna utveckling i Ungern, är han då en rasist när han för fram en mycket restriktiv migrationspolitik? 

Den österrikiska bilden vävs in i artikeln
Enligt artikeln ska Orbáns stabschef uttryckt att “vita kristna” flyttar från delar av Wien, och därför påstått att samma sak skulle kunna hända Budapest om man inför samma flyktingpolitik? Enligt Human Rights watch är detta en del av samma “skräckpropaganda” som rapporteras av Sverige. Tåls då att fråga om det finns ett samband i att en ökad invandring skapar parallellsamhällen, och att vissa områden får en hög andel flyktingar och migranter; samt att då “vita kristna” flyttar ut? Finns det något fog att denna s.k. “skräckpropaganda” ger en felaktig bild av Sverige, eller finns det områden i Sverige där denna utveckling kan antas ha skett? Stockholms kommuns borgarråd socialdemokraten Karin Wanngård menade exempelvis att “Rinkeby är en fin stadsdel”, kan man anse att hennes uttalande bättre beskriver verkligheten i ett utsatt område än exempelvis af Sandberg eller stabschefen? Är Wanngårds uppfattning något många skulle instämma i? Att kalla ett område för en no-go-zon är mycket känsligt i Sverige, men kan det finnas ett samband mellan stabschefens påstående och utvecklingen på dessa platser? Eller kan vi helt bortse från dem och istället på sedvanligt manér hitta populära förklaringsmodeller kopplade till socioekonomiska- eller genusfaktorer?

Dessutom måste vi i samma sammanhang ställa oss frågan hur relevant det är att publicera att af Sandberg dömts för mindre brott i Sverige; b. la. förtal. Rent mediamässigt är det inte konstigt att man lägger ut den detaljen i en av landets största tidningar, eftersom man likt auktoritära regimer och mycket slutna länder vill skada dissidenters trovärdighet. Det som är anmärkningsvärt är att man inte på något sätt diskuterar huruvida af Sandbergs bild av Sverige har substans, utan att man associerar henne med Orbán, dennes stabschef, lyfter fram att det handlar om skräckpropaganda och som sitt klimax sågar hennes person genom att lyfta fram en dom där hon dömts för förtal. Om vi vänder på det tåls det att fråga vad den domen handlade om och om den rent sakligt har något att göra med hennes person eller de utsagor hon lämnat om Sverige? Förtal kan man trots allt dömas för genom att påstå något som till och med är sant, men kanske inte kan bevisas; men satt i detta sammanhang finns det ingen diskussion eller motivering utan istället handlar det om att ifrågasätta hennes trovärdighet (för att slippa argumentera hennes utsago).

Tåls att fråga om det är så en seriös tidning ska arbeta, dvs. avhumanisera de som kommer med något som kan beskrivas som obekväma sanningar? Varför väljer man inte att bemöta dessa i sak om man nu anser sig besitta en bättre verklighetsuppfattning, kan man verkligen avfärda af Sandbergs påståenden när vi samtidigt har så mycket problem (ej att förväxla med utmaningar)? Om vi nu har dessa problem som man inte får tala om, är det fel att uppsöka utländska medier och ge den bild som man upplever som sann; förutsatt att man kan stå för sina uppfattningar (vilket af Sandberg tycks göra rakryggat)?

 

https://www.youtube.com/watch?v=kTcs6BPEhmI

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook