Det är tydligt att vi genom Richard Aschbergs granskning, “maktens kvitton” sett ett mönster där olika politiska adelspotentater saknar respekt för oss skattebetalare som placerat dem i Sveriges “ledande” församling. Politiker som ser sig som säkert både “smarta” eller “kreativa” genom att mygla sig till olika former av ekonomisk ersättning för sig och sin familj. Senaste politikern som fått springa gatlopp är Caroline Szyber (KD) som åkt till Rom för att tillsammans med familjen inofficiellt inspektera valet, eller åkt på bröllop med familjen men passat på att arbeta ett par timmar; och därför låtit oss medborgare stå för kalaset. Nu beklagar man sig att man “gjort fel”, “varit slarvig” och “ogenomtänkt”; men hur väl står den argumentationen om man blandar in logiken?
Helgar medlen ändamålen?
I samtliga dessa tre riksdagsmäns fall den sista tiden, hade en fråga fört deras handlande till sin spets; helgar medlen ändamålen? Här borde deras samvete sagt nej, men istället har de landat i ett ja; vilket säger en del om vederbörandes moral. Uppenbart har man helt ogenerat tyckt att jobbar man någon timme och skriver på ett tal på hotellrummet eller sticker in snoken i en vallokal i Italien är det rimligt att skattebetalarna står för familjen Szybers utfärder. Vilket är ett ställningstagande som skiljer den syn vi arbetsgivare (medborgare) har när vi utifrån förnuftet gör revision på hennes reseräkningar, varför ska vi stå för det här? Vad har det italienska folket eller sveriges riksdag tjänat på att familjen Szyber vistas i Italien när man håller val? Svaret är likt en derivata så nära noll man kan komma.
Så långt från slarv och ogenomtänkt man kan komma
Szyber m.fl. handlingar är så långt från slarv man kan komma, man åker inte över halva Europa eller går på bröllop och sen på olika sätt drar av genom slarv; det handlar istället om att man är kreativ och hänsynslös. Man förstår uppenbart inte skillnaden på vad som staten bör betala och vad familjen Szyber bör betala, och då är det tydligt att man har luckor på sin syn på heder och rättvisa; dessutom väcks frågor hur man ser på äganderätten. Det här handlar om att man genom att vara “smart” tyckt att man kunnat nyttja systemet, det skiljer sig inte nämnvärt mot personer som lurar försäkringskassan genom att låtsas vara handikappade; gemensam faktor är dock att båda publicerat bilder på social media där man lever andra liv än vad man uppgett i skrift.
Den “kaxiga juristen” ställs mot väggen
Vad som än mer pikant är att Szyber är jurist och använt sin titel för att marknadsföra sig själv politiskt. Det här är inte “misstag” utan aktiva val som tyder på mycket dålig karaktär, och det blir än mer anmärkningsvärt då en jurists varumärken är just förtroende och karaktär. Vilken anklagad klient vill ha en jurist som själv skiter i regler eller lagar? Det faller på sin egen orimlighet. Dessa utlägg är därför minst sagt förödande eftersom hon genom sin juristtitel satt sig på en mycket högre häst än alla andra, och trots sin utbildning till lagens väktare begår den här typen av handlingar? Hon om någon borde ju genom sin utbildning se konsekvenserna av sitt handlande och att det hela kan vara tal om bedrägeri (förundersökning är öppnad)?
Sverige behöver politiker som åker på resor som är betydelsefulla, där vi som skattebetalare får valuta för deras insats. Ett intressant exempel var Michael Jansson (tidigare SD/numera AfS) som i våras lämnade Sverigedemokraterna men passade på att besöka Syrien för att bilda sig en egen uppfattning. Det finns nog ingen som tror att Jansson semestrade i krigsdrabbade Syrien, utan den typen av resor är respektingivande för alla som tycker dialog är viktigt (han fick dock kritik eftersom han besökte en regim och där samtalade med företrädare för al-Assad regimen). Riksdagen behöver därför förtydliga vilken sorts resor som är relevanta, och att den sortens resor innefattar en heldags hederligt arbete. Redovisningen bör även innefatta vilka man träffat, vad man lyckats uträtta och hur schemat sett ut.
Numera talar man om att “förtroendets skadats” som någon form av standardfras, vilket i Szybers fall lyfts fram som en förklaring till att hon lämnar toppen inom partiet. För oss skattebetalare är det tämligen ointressant huruvida Szyber ingår i Kristdemokratiska partistyrelsen eller i AIK:s styrelse; de är inte dem hon blåst utan oss medborgare. När man således blåser skattebetalarna då är det riksdagen man bör lämna, om hon sedan vill sitta kvar i partistyrelsen eller i en fotbollsklubb; det är en fråga för dem -knappast oss!