Vi ser New Public Management breda ut sig, skattepengar som plöjs ner i satsningar på: PR, armband, konferenser, teambuildning, mentorskap, upphandlingssystem, it-system, rekrytering, personlig utveckling och andra avslöjande kostnadsposter som visar att man är fullständigt oduglig som chef. I Luleå har deras kommundirektör anställt en mentor för 20 000 kr per dag, vilket är dubbelt så dyrt som deras egna avtalade konsulter; som alltså “bara” tar 10 000 kr per dag. Kommundirektör Lekfalk tillägger i Aftonbladet att han förstår att upplägget sticker folk i ögonen, således tåls det att fråga hur man kan skriva under ett sådant papper om han förstår kritiken? Antingen är man fullständigt okunnig i ekonomi, eller saknar man totalt omdöme; oavsett har man i den stunden omyndigförklarat sig själv som kommundirektör.
Personer som inte klarar av sitt uppdrag ska sparkas!
När direktör Lekfalk inte har de ledaregenskaper som krävs för att leda en stad som Luleå är det rimligt att man tillsätter en ny lekledare, så sker om någon inte kan hålla samma takt som produktionsbandet; varför skulle det vara annorlunda i en kommuntopp? När en direktör måste använda skattepengarna på att köpa in strategistöd (istället för skolmaterial) visar det endast att man anställt en person utan visioner. Det faktum att man aldrig ser dessa individer säga upp sig beror helt enkelt på att de inte vill avstå en lön på 107 000 kr / månad, därav ser vi dessa bisarra avtal; man vill behålla lönen men är oduglig i sitt arbete.
Att leva som man lär
När barn och skolverksamheten i kommunen ska spara in 106 miljoner säger det därför en del när direktören själv inte går ner i lön, utan istället utökar kostnaden för sin egen person. Direktör Lekfalk är inte ensam, det vimlar av chefer i det offentliga som inte inte har ledaregenskaper idag. Desto svagare chef ju mindre lever vederbörande som “hen” lär, istället hittar man alltid personer som likt Herkules tycks uträtta stordåd men när man lyfter på locket finns det ingen substans överhuvudtaget; istället bygger ledarskapet alltid på meningslös New public management istället för att exempelvis hjälpa gamla och sjuka. Direktör Lekfalk skiljer sig inte här, han säger i Aftonbladet att han är “nöjd med resultatet” och att “det är också värt något” utan att definiera närmare; vänder man på steken tåls det att fråga om han hade erkänt om han inte var nöjd med resultatet?
Är du anställd i ett företag eller en förvaltning där cheferna överlåter viktig rekrytering till externa konsulter, är det troligt att vederbörande saknar ledaregenskaper. Endast en person utan ledaregenskaper skulle nämligen få för sig att betala för att låta någon annan fatta beslut om “vem” man ska arbeta med. På samma sätt är det med någon som behöver en extern konsult för att ta reda på “vad” man ska arbeta med. När samme Lekfalk nu säger att han sagt upp avtalet i förtid för “att sända en signal” tåls det att fråga vem som mår bättre av att han skickar signaler? Att använda våra skattepengar och anse att en “sådan här insats (för att ta reda på sin strategi reds. anm.) måste få vara kostsam, det står jag för idag och imorgon också” är mycket avslöjande att han inte förstår att han är helt oduglig i sin befattning.
Förslagsvis bör alla Lulebor också sända en signal tillbaka till direktör Lekfalk (som uppenbart gillar signalpolitik) genom att i demokratisk ordning knacka på kommunhuset och begära vederbörandes entledigande i receptionen… eller varför inte hos respektive lokale politiker? Gör din röst hörd, det är grundbulten i en demokrati.