Sverige är sannolikt världens sämsta land på att allokera sina resurser kring arbetskraft på ett bra sätt, när vi både har problem i förorterna samtidigt som en massa människor förpassas på olika migrationsboenden. Därför behöver vi tänka om och ställa krav på samhällsarbete för att kvittera ut bidrag, då arbete både ger möjlighet till nya kontakter samtidigt som det sänder en signal om att göra rätt för sig. Dessutom tåls det att fråga hur bra man mår genom att sitta månad efter månad på ett boende och vänta in den svenska byråkratin (något som numera kan kosta livet om man är cancersjuk), när man istället kan vara ute i naturen och utföra enklare arbetsuppgifter några timmar per dag. Det faktum att vi har enorma problem med gäng i olika utsatta områden, är också något som skulle kunna lösas genom att placera föräldrar på gatan nattetid; några som vi redan avlönar idag utan arbetsinsats .
En natur i världsklass
Varför låsa in människor på boenden när man istället skulle kunna utrusta dessa personer med gräsklippare, kratta och spade och snygga till gröna oaser så de blir ännu trevligare än idag? Hur många offentliga rabatter rensas idag på fjolårets löv, och hur många häckar är inte övervuxna då kommunen inte har personal för att klippa dem när sommarvärmen eldar på? Hur många äldre människor hinner inte eller har inte kraft med sina egna trädgårdar, där man genom en symbolisk slant skulle kunna få hjälp av den arbetskraft som idag inte används? Möten som dessutom hade förbättrat integrationen då dessa migranter fått kontakt med vanligt folk, och således kunnat få hjälp att hitta andra arbetsplatser genom nya kontakter och visade framfötter; vilket både genererat arbetstillfällen och möjlighet till språkutveckling.
Fixa säkerheten i utsatta områden
En annan plats man skulle kunna sätta in föräldrar är på gatorna i utsatta områden där dessa får patrullera nattetid och hålla ordning. Är det troligt att många ungdomar i dessa områden skulle våga elda upp grannens bil om ett flertal föräldrar samtidigt tittar på? Eller är det mer troligt att antalet bilbränder blivit så nära noll man kan komma? Dagens problem är att ungdomar härjar i dessa områden utan att föräldrarna har koll, således hade man genom att placera föräldrar på gatan (kvinnor tillsammans med män) både skapat ordning och sysselsättning; utan att behöva öka befintliga samhällskostnader.
Släpp fångarne loss det är vår
Numera kan man ofta läsa om pensionärer på olika boenden som får komma ut en timme per månad, det finns helt enkelt inte resurser… eller? Varför inte låta asylanter som har hög tillförlitlighet få möjligheten att rulla ut våra äldre i parker, ett arbete många kvinnor som inte vill arbeta i naturen säkert hade kunnat göra gallant. Att dessutom låta dessa få kontakter med äldre människor som levt ett sekulariserat och självständigt liv, skulle sannolikt kunna ha positiva konsekvenser kring vilka drömmar hur ett nytt lyckligt liv kan se ut.
Indraget bidrag vid uteblivet arbete
Denna typer av arbetssystem kräver att man är konsekvent, väljer man att inte arbeta så skär man ner på bidragsutbetalningarna eller t.o.m. avbryter de migrationsprocesser där det är möjligt. I Sverige arbetar man och bidrar till samhället, man lever inte på bidrag istället för att arbeta; en värdering som behöver bli tydlig. Självklart behöver dessa individer också söka riktiga arbeten, vilket skulle kunna göras 2 timmar mitt på dagen under ett 6 timmars arbetspass när ångan är uppe; alternativt efter. I de fall hälsan är för svag bör man utvärderas om man kan arbeta färre timmar, eftersom lite är bättre än ingenting. I de fall man drabbas av någon sjukdom bör man få vård, det är dock viktigt att det kostar att gå till läkaren eftersom människor annars kommer belasta sjukvården i onödan för att slippa arbete (vilket är principen för vanliga Svenssons också där man satt en symbolisk patientavgift på ca 200 kr).
Vill vi behålla vår välfärdsmodell måste fler människor arbeta, att således skilja agnarna från vetet och testa arbetsmoralen har inte bara en symbolisk effekt utan bör även kunna användas som underlag för migrationsdomstolarna att fatta ett så bra beslut som möjligt. Varför ska vi låta människor stanna som inte är villiga att anstränga sig, som bara blir en kostnad för samhället? Sverige behöver produktiva skötsamma människor som respekterar vårt lands sekulariserade kultur samtidigt som man drar sitt strå till stacken. Även om dessa tjänster inte inbringar några kronor till Sverige, kan man lösa våldet i förorten samtidigt som vi alla får mer valuta för våra skattepengar; vi kan således frigöra mer resurser till polis och räddningstjänst. Utöver det behöver Sverige skärpa straff för nedskräpning, våldsbrott och öka antalet poliser; det räcker inte med att sätta asylsökande i sysselsättning även om det förbättrar både integrationsmöjligheter och infrastrukturen. Det är dessutom viktigt att dessa arbeten bokförs som en bidragskostnad eftersom det inte är riktiga arbeten, annars riskerar vi att få olika vänsterdebattörer (exempelvis vänsterekonomen Sandros Scocco) som påstår att sysselsättningen är att betrakta som en intäkt; och rentav att arbetslösheten kanske sjunker. Det här är inte en arbetsmarknadsåtgärd utan en möjlighet att bättre allokera resurser, sända en tydlig signal om vilka förväntningar vi har samt ge en möjlighet för dessa individer att ge tillbaka till samhället och skapa nya givande kontakter.