Sverige är sedan många år ett mycket delat samhälle, vi har de orter som sedan länge inte upplevs som Sverige och där sekteristiska lagar gäller av olika klaner som styr över svensk lag. Platser där kvinnor inte får vara kvinnor, utan ska inpackas i olika kläder som täcker lika mycket som en skyddsdräkt för radioaktivitet. Samtidigt på andra sidan städerna ser vi Pridetåg efter pridetåg gå i områden där ingen bryr sig, en massa tjusiga politiker och tjänstemän som vill framstå som “goda” trots att de har ett lika spännande sexliv som påven. Priderörelsen och de beslöjande förorterna är sannolikt så långt man kan komma från varandra, det är så att säga varandras motpoler. Med en vecka kvar till tåget, tåls det att fråga vad Pride egentligen innebär? När diskussioner förts att flytta tåget till Söder istället för dagens Norrmalm, tåls det att fråga om det inte finns bättre platser?
De första pridetågen
I dokumentären Smittad berättar en journalist om hur stolt han var att han för första gången vågade visa vem han var, samtidigt som han i sin glädje försökte få med andra s.k. “smygbögar” att gå i tåget; men många vågade inte. Även om han inte nämner ordet Pride, så talar han om stolthet så i hans upplevelse är det tydligt att ordet Pride hade betydelse. Vart finns den känslan idag? Snarare har det gått inflation i dagens tåg eftersom det mer handlar om att visa upp sin värdegrund snarare än att stå för något. Jimmie Åkesson har uppenbart förstått poängen när han säger att han gärna kan debattera under Pride men inte gå i tåget, ett mycket respektingivande uttalande för alla som går i tågen; det är en arena för de personerna och inte våra politiker. Pridetåget som funktion har helt tappat sitt värde eftersom slaget om rätten att vara som man vill för länge sedan är vunnen. Hur många gånger har det hänt att någon blir av med arbetet för att man råkar vara kär i samma kön? Hur många bryr sig om sånt idag? Vi lever i 2019 och inte 1990.
När feministerna aktivt beslöjar kvinnorna…
I hela världen förutom i Sverige har de som slagits för kvinnors rättigheter varit de som kastat slöjan, rörelsen är stor i exempelvis Iran där man gjort det med livet som insats. I Sverige har vi istället gjort oss kända för Hijab-upproret, här är det de mest radikala feministerna som klär sig själva i slöja; eller varför inte åka till dessa länder med slöja. Samtidigt åker Melania Trump som av samma människor påstås vara förtryckt av Donald Trump till Saudiarabien utan den minsta huvudbonad, det är värt att fundera på. Vem är den största kvinnorättskämpen? Här finns det största hyckleriet, och det är därför det ser ut som det gör i förorten. Gudrun Schyman, Mona Sahlin, Veronica Palm och allt vad dessa individer heter har svikit kvinnorna i förorten eftersom deras inställning (när de själva beslöjat sig), har handlat om att försöka normalisera slöjan istället för att stå upp för friheten att själv välja hur man vill se ut. Socialister försöker alltid normalisera problem, eller hitta politiska svar för mer socialism för att lösa dem; det slår aldrig fel.
Innefattar Pride de som vill att visa sitt hår?
Kampen om friheten att klä sig och vara som man vill är idag inte vunnen i förorten, istället har vi i en situation där kvinnor ska kläs i kläder där man inte kan se deras former eller ansikte. Varför inte låta oss inspirera oss av journalisten Örn Lindstrand i dokumentären ovan och fråga vad som hänt om Pride istället flyttas till Järva dvs. Tensta och Rinkeby? Är det troligt att kvinnor utan slöja kan tänka sig deltaga och sända en signal om att i Sverige kan man klä sig som man vill? Hade Pride kunnat innebära en stolthet att visa upp sin frisyr, eller hade ett sånt tåg hetsat mot de som lever under olika hedersförhållanden?
Det är lätt att sitta på Söderns höjder, njuta av sin latte på Mosebacke och twittra att man vill se ett Lex Fadime (första kända hedersmordet av en kvinna i Sverige), men när man aldrig besökt förorten är uttalandet tandlöst. Istället handlar det om politiker som vill visa sig tjusiga. Därför behöver initiativ tas att flytta pridetågen till områden där man inte kan klä sig hur som helst, och där homosexualitet innebär en fara för livet; endast då kan vi prata om ett fritt land. Den svenska friheten kan inte vinnas på Söder, Östermalm, Almedalen eller Blasieholmen; friheten kan endast vinna på platser som inte är fria. Att därför införa ett Järva pride i samband med Järvaveckan, i områden som hatar allt vad fri sexualitet och kvinnlig frigörelse innebär; det är att vara modig till skillnad från ynkryggen som tweetar från Mosebacke med latten i hand.