Hur många gånger har vi inte sett politiker eller andra personer med offentliga uppdrag avslöjas med att låta skattebetalarna stå för olika saker. Problemet handlar inte vem som gjorde vad, utan vilken rättsuppfattning våra folkvalda har. Beteendet borde vara naturligt oacceptabelt, och det är förvånande att personer i höga positioner tar dessa risker. I det senaste avslöjandet kring Mona Sahlin där hon låtit staten stå för en resa till Houston samt tre privata hotellnätter i två olika rum på ett 5-stjärnigt hotell inkl. traktamente finns det aspekter värda att diskutera hur vi aldrig hamnar här igen. När Mona Sahlin förhoppningsvis gjort sitt som folkvald finns det fog att kalla lärdomarna Lex-Sahlin.
1. Är resans syfte relevant för svenska skattebetalare?
När FN-konferensen i New York City “Fighting violent terrorism” var slut valde Mona Sahlin officiellt att resa vidare till Houston för att ha två möten under fredagen. Det första mötet var med Mustafa Tameez, Outreach Strategies, och det andra med Shiyam Galyon, fd ordförande för syriska amerikanska rådet i Houston. Under lördagen gick Mona Sahlin och livvakten och tittade på den svenska boxaren Alexander Gustafsson som slogs för en mästartitel i samma stad för att sedan resa hem under söndagen. Frågan vi skattebetalare behöver fråga oss är om det är rimligt att vi ska stå för kalaset för att Sahlin lyckats hitta två personer i samma intressesfär för att hon vill se en match? På vilket sätt har dessa två möten varit värd en resa över halva USA i hennes uppdrag som nationell samordnare? Är man finansminister kan man mycket väl åka till Nya Zeeland för att träffa en riksbankschef, men vad är outputen och relevansen för själva mötet för skattebetalarna? Rimligen bör man ställas till svars för “studieresor” och möten som kan tyckas onödiga.
2. Det ska inte löna sig att sprida lögner eller bete sig bedrägligt
Precis som i den senaste affären försöker man sprida dimridåer kring vad som utspelats, den gången handlade det om att hennes bolag skulle ha stått för hälften av livvaktens lön. En uppgift som blev problematisk när hon inte betalat in sociala avgifter eller arbetsgivaruppgifter. Hur kan man fortsätta med sitt bedrägliga beteende efter man blivit överbevisad? Denna gång upprepar sig mönstret när Sahlin återigen blev ifrågasatt, nu påstår hon att hon träffat Shiyam Galyon under lördagen (dvs. samma kväll som boxningsgalan). När tidningen Expressen kontaktar Galyon kan denne med bild styrka att mötet var på fredagen. När man inte kan stå för sitt ohederliga beteende utan istället försöker ljuga sig ur sin knipa, bör man åtalas, lagföras och dessutom betala tillbaka.
3. Transparens för möten och utlandsresor som betalas av skattebetalare
Vårt svenska kungahus är duktiga på att redovisa vilka man träffar och vilka band man klipper, inte minst på sin hemsida och i sociala medier där medborgarna kan titta. Kanske kan vi låta oss inspireras av kungahuset, och upprätta ett publikt register för att föra offentlighetsprincipen närmare medborgarna. Registret ska visa syfte med kostsamma studieresor eller andra möten folkvalda väljer att åka på utomlands. Förslagsvis redovisar man resan, vilka möten man haft, transportkostnad, begärt traktamente, vilka hotell och rumstyper samt övriga kostnader som uppkommit (inkl. minibar etc.), samt om någon överordnad sanktionerat resan. Medier och medborgare bör kunna ta del av dessa uppgifter utan att gräva för att på så vis göra en egen bedömning om den folkvalda har fortsatt förtroende. Det är inte rimligt att detta ska stå och falla med Expressens grävgrupp. Ytterst handlar registret om att våra folkvalda och företrädare ska ansvara för sina handlingar inför väljarna.
När våra förorter brinner i Sverige, är det även märkligt att vår nationella samordnare befinner på möten i Houston, Texas… Ett rum på detta femstjärniga hotell ligger på ca 325 dollar (300-350 beroende på enkelrum) dvs. ca 3000 kr / natt. Tre nätter och två rum för henne och livvakten blir en kostnad på ca 18 000 kr. När man som folkvald tar in på ett femstjärnigt hotell för skattebetalarnas räkning, bör man ha väldigt goda skäl. Trestjärniga håller ofta också bra kvalité och kostar en bråkdel. När man samtidigt står och talar om “vårdpersonal som går på knäna” kan man fråga sig hur man resonerar kring sina ställningstaganden? Det är förövrigt otroligt hur någon som kritiserats för att ha använt statens kreditkort för småpengar, och köp av b la en Toblerone (10-12kr) väljer att agera så här.