Det är alltid intressant att se de som pratar om vikten av olika friheter som yttrande- och pressfrihet m.m. men där man likt Annie Lööf och Centerpartiet visar sig vara vad Astrid Lindgren beskrev som en ”liten lort” så fort det börjar brännas. Jonathan Lejonhjärta är nämligen en både klok ledare och storebror till Skorpan, när han inpräntar mod och vad ordet självrespekt är; dvs. göra vad som är rätt och riktigt när tiderna är som svårast. När vänstern inkl. Centern radikaliserats i identitetspolitik, finns det säkert dem som tycker Jonathans höga ideal förtjänar en varningstext om toxisk maskulinitet till Bröderna Lejonhjärta. Faktum är dock att Annie Lööf saknar de kvalitativa heders- och ledaregenskaper som Jonathan efterlyser hos sin bror, eftersom Lööf säger en sak men gör något annat när det väl kommer till kritan.
Yttrandefriheten testas bara i de tuffaste vatten
Precis som socialdemokrater i ledande position i Östergötland bett polisen neka Paludan demonstrationstillstånd följer nu Annie Lööf efter. Man vill gärna ha yttrandefrihet, kalla sig humanitär stormakt och anse oss leva i ett fritt land; men inte riktigt idag. Ett hyckleri som är mycket farligt, eftersom man har en godtycklig och mycket feg inställning till våra grundlagar om yttrandefrihet. Yttrandefrihet har man, … eller så har man den inte. Att endast ge tillstånd till de som varken provocerar eller drar upp känslor kan vem som helst göra, dvs. om ingen säger något kontroversiellt är det inga problem att vara för yttrandefrihet. Men så fungerar inte dessa friheter, de tar sin utgångspunkt i att uttrycka det som kan uppfattas känsligt eller tom. stötande; endast då kan man tala om yttrandefrihet.
Annie Lööf är därför inte för yttrandefrihet
När man därför kallar sig liberal och i andra andetaget vill dra in yttrandefriheten kring vissa saker; är man så långt från liberal man kan vara. Istället gömmer man sig bakom staten, som man genom auktoritära idéer vill ska göra jobbet. Det fria ordet skapar nämligen enorma problem eftersom en betydande del av personer som nu vistas i landet, lever efter vad man kan kalla medeltida värderingar; åtminstone tänkte man så i Sverige för 500 år sedan när vi lämnade medeltiden (om nu någon skulle bli kränkt av denna skrivelse). För Annie Lööf som varit inspirerad om idén om 30 miljoner migranter, är det ett misslyckande varje gång det brinner i förorten. Hennes fullständiga naiva bild om ett nybyggarsamhälle likt utvandrar-eposet med Kristina och Karl-Oskar har i verkligheten skapat ett samhälle som påminner om Bagdads bakgator och de “utmaningar” som finns där.
Att likt Katten Jansson sopa problemen under mattan
När den svenska pressen inte ställer kritiska frågor kring migrationen, utan hyllar de som drivit de mest galna idéerna som skapat enorm splittring i samhället med svallvågor av våld och kriminalitet; är det såklart ett problem för personer som Annie Lööf när bilderna från våldet i förorten lika gärna kunnat vara hämtade från staden Mariupol eller någon annan krigszon. Därför går man så pass långt att man tror att det är bättre att symptomen på en fullständigt misslyckad migrationspolitik inte syns, det är ju valår. Istället för att lösa problemet med att man burar in de som inte accepterar att Sverige är en demokratiskt land med yttrandefrihet, är Lööf och Centerns idé att alliera sig med vänstern och kväsa de friheter svenska folket slagits för i 1000 år – och samtidigt kallar man sig liberal? Därför är man inget annat än en liten lort, och det tåls att sägas.
Lösningen på att Sverige brinner är inte att begränsa yttrandefriheten utan att stå upp för den, dvs. bevilja tillstånd och bura in de som anfaller polisen. Det är också rimligt att vi börjar prata om vilka som egentligen hotar både vår demokrati och yttrandefrihet, när Annie Lööf ofta pratar om Sverigedemokraterna som ett hot mot olika friheter; vilket blir mycket märkligt när SD i fråga efter fråga försvarar just våra friheter jämfört med Lööf som ständigt tycks vilja inskränka dem. Vi behöver också en diskussion kring migrationsproblem, och vad det leder till när man inte ställer viktiga krav utan tror att alla som passerar svenska gränsen är både nybyggare och lika svenska som gemene svensk. Det är nämligen skillnad på människor, alla vill inte anpassa sig till det fria svenska samhället; och därför bildar man parallellsamhällen. Dessa försvinner inte för att man förbjuder någon manifestera kritik till en viss religion, snarare legitimerar och underkastar sig personer som Lööf de tungt kriminella personerna som verkligen borde mötas av samhällets ackumulerade förakt.