Det är djupt tragiskt att se Moderaternas nya valfilm där deras statsministerkandidat Ulf Kristersson framstår som en pubertal höna, som kacklar omkring i en till synes rörlig tillvaro. Det bärande politiska argumentet tycks vara Fru Kristersson tigger tittarna om att rösta på hennes man för att han tycker om att prata politik; hur *** tänker man? För alla som ser filmen är det tydligt att Ulf inte har så mycket att säga till om i hemmet, istället känns han marginaliserad och är istället fascinerad likt en 5-åring när polisbilen rullar utanför huset (något som f.ö. är mycket sällsynt i Sverige). Med raska steg som för tankarna till Goonies och Döskallegänget kastar han sig ut från huset, men istället för att hoppa på sin BMX-cyckel klättrar han in och frågar polisen om råd och säger att deras frågor är hans viktigaste fråga? Den tragiska filmen slutar med att Ulf blir ignorerad av sin fru när han står orerar sitt valprogram och dammsuger vardagsrummet. Hur ska man kunna engagera en väljarkår om man inte ens kan få sin familj att lyssna?
Sätt filmen i det svenska samhällets kontext
För att förstå hur dåligt genomtänkt den här filmen är måste man förstå att Sverige brinner, kvinnor vågar inte gå ut, människor mördas på öppen gata, befolkningen är bland de högst belånade i världen, hela välfärden går på knäna och människor dör i cancerköer, vi väntas dessutom ta emot 300 000 (dvs. ett nytt Malmö) fram till 2020, vi har öppna klanstrider; och den som vill ta makten hoppar runt likt en jojo för att be polisen om råd samtidigt som han är på väg att klättra in i polisbilen? Är det statsmannamässigt? Hade man kunnat tänka sig se hans företrädare Fredrik Reinfeldt, Göran Persson eller Olof Palme sänka sig till denna nivå?
Sverige behöver en ledare och statsman
Man kan helt säkert attackera vår redaktion och kalla den humorlös, men när vi har så mycket lidande i vårt land behöver vi se en politisk ledare som inger förtroende; exempelvis en Ulf som knallar in på polisstationen och ger direktiv hur vi ska komma tillrätta med alla problem. Inte Goonies-Ulf som under sitt äventyr gör det omvända och ber poliserna om råd, eller dissas av sin fru när han dammsuger vardagsrummet. Vi behöver välja en politiker som förespråkar goda argument och är någon som kan represtera vårt lilla land internationellt, vi har inte råd med någon som inte axlar statsministerposten på ett seriöst sätt. Den ene står framför en korvmoj och den andras fru tigger röster samtidigt som maken dammsuger; is this as good as it gets?
Till det rent sakliga
Vad vet en politiker som varit det hela sitt liv om småföretagande och regler och bestämmelser, hur krångligt är det egentligen att vara småföretagare? Vi hör det här i valrörelse efter valrörelse, men vad är det man erbjuder? Förenklade talonger hos skatteverket för momsdeklarering? Hur ska någon som aldrig arbetat med dessa kunna förbättra dem, blir lite som en sjukvårdsminister som aldrig studerat medicin; och spås som räddningen på våra cancerköer? Hur många har inte dött under den här mandatperioden?
I det här valet kommer Moderaterna kommer göra sitt sämsta val sedan 1970, har man tur når man i bästa fall 2002 års nivåer. Partiet behöver på allvar fundera igenom vem man utser till nästa partiledare, för det är uppenbart att konservativa gammelmoderater inte är imponerade av dagens utveckling. Man behöver även hitta en partiledare som ger ett statsmannamässigt intryck, dock är det inte helt otroligt att man kommer krympa ännu mer eftersom Åkesson till synes spelar sina kort på ett betydligt värdigare sett. Hade vi ens i vår vildaste fantasi kunnat tänka oss Åkesson kasta sig från middagsbordet för att stanna en polisbil och sticka in huvudet? Även för de som tycker mycket illa om Sverigedemokraterna måste man se att det trots allt råder en skiljelinje i image. När Sverigedemokraternas torgmöten är smockade, något vi inte sett i Sverige på mycket länge; och vi inte sett en enda bild på Kristersson på ett torg tåls det att fråga om vi inte ser ett skifte i svensk politik just nu?
Svenska folket förtjänar bättre än en politisk statsministerkandidat som skämmer ut sig själv och sitt parti på det här sättet; det här är smärtsamt att se för de som alltid röstat på Moderaterna. Moderaterna har allt att vinna på att dra ner denna djupt tragiska “valfilm”, förslagsvis tar man med marknadsavdelningen i samma knapptryck; ICA:s reklamfilmsproduktion behöver säkert ny förstärkning.