Under gårdagen deklarerade Herr Åkesson (SD) krig mot gängkriminaliteten, och ställde sig positiv till att använda militären i utsatta områden. Herr Kristersson (M) deklarerade under morgonen att det redan råder krig i Sverige, men uttalande strax innan solnedgång att han inte ansåg sätta in militären. Statsminister Löfven (S) valde att inte utesluta militär närvaro i våra förorter, medans justitieminister Johansson var mer återhållsam. Som vanligt kretsade debatten kring definitionen av verkligheten, istället för de faktiska förslagen.
Lex #LastnightinSweden
När Trump deklarerade de berömda orden “Last night in Sweden” var det många som inte ville kännas vid de gigantiska problem landet har idag, utan det lät som i klippet ovan. Sedan solnedgången inträffade igår har en polisbil blivit rammad och tre poliser har skadats allvarligt; dessutom har en handgranat kastats mot en polisstation. Förra veckan dog en äldre farbror av en liknande handgranat. Om inte dessa attacker mot ordningsmakten är att likställa med ett krigstillstånd, är det svårt att finna bättre beskrivningar då ungdomarna dessutom har tillgång till kalasjnikovs. Fram till 2018 har dessutom inte handgranater klassats som vapen, då riksdagen vid ett flertal tillfällen röstat ner förslagen(?!?).
Motargument: Militären saknar utbildning eller “rätt kompetens”
Om det är något militären kan så är det att utbilda, en soldat får idag all utbildning från hur man borstar sina tänder till hur man överlever på det som finns i naturen. Svensk militär klarar och har klarat av att bringa ordning eller åtminstone förbättra den i Afghanistan, Mali, Tchad, Kosovo och Kongo-Kinshasa. Enkla uppgifter som visitering för vapeninnehav, skingrande av upplopp; vanligt omhändertagande osv. Uppenbart tror man inte att militären klarar av uppgiften i exempelvis Rinkeby, medans man inte har några som helst problem att skicka samma trupper till Mashar-al-Sharif med ett invånarantal mellan 400 – 700 000 invånare? Återigen ser vi en politisk korrekt diskussion där logiken trumfar argumenten, varför går det utmärkt utomlands men inte i Sverige? Om nu militären saknar denna kompetens, varför skickade man inte med poliser för de rent polisiära uppgifterna (om vi bortser från de som skickades för att utbilda lokal polis) till Afghanistan? Hur kan vi tro att militären ska skydda oss mot utländska hot om vi misstror dem till den grad att de inte kan upprätta kontroller och visitationer? Rimligen borde den sortens argumentation falla på sin egen orimlighet, det finns inga som är så bra på utbildning och kompetensutveckling som försvarsmakten.
Förslag: Utvidga antalet skyddsobjekt
Dessutom finns det en rad byggnader som exempelvis synagogor som idag behöver skydd, varför inte förklara dessa militära skyddsobjekt (gjort i en handvändning) och sedan placera en tropp på området? Förr gjorde man högvakten, nu inför vi “skyddsvakten”; nytta med nöje. Är det troligt att de “terrorister” som försökte bränna ner en moské för några veckor sedan, hade skridit till verket om det funnits militära skyddsvakter på plats?
Militären ska inte lösa brott, utan militären bör sättas in för att forcera ordning där våldet regerar. Polisen bör sedan bistå militären efter dessa omhändertagit personer med vapen, droger eller på annat sätt kriminella element. Rent ekonomiskt skulle det vara en positiv affär för staten eftersom brottsligheten i ett sådant område skulle gå ner fort; tryggheten hade dessutom återkommit över en natt. Den politiska låsningen blir tyvärr tydlig när Malmös kommunalråd beskriver den typen av insatser som att “sätta in militären mot civilbefolkningen”, en omskrivning som hos många för tankarna till folkmord; vilket är retoriskt bedrägligt. När man från samhällets sida bortsett från de växande problemen när det hade räckt med en massa väktare skaffade sig ungdomarna handeldvapen. När man från samhällets sida bortsåg från det och inte satte in fler stationerade poliser på gatorna skaffade sig samma människor både automatkarbiner och handgranater (där det dessutom funnits ett politiskt motstånd att kriminalisera det senare). Således måste man inse att vi har behov av militären även inrikes, ett behov som uppenbart även finns i ett flertal andra europeiska länder.