Sedan 2014 är Sverige inte längre en demokrati, eftersom en majoritet av landets röstberättigande inte röstat fram en socialist-miljöparti-regering. Löfven I fick stöd eftersom Reinfeldt vägrade regera med aktivt SD-stöd, trots att man passivt stött sig på dem under Alliansregeringens andra mandatperiod; således släppte man fram Socialdemokraterna trots att de inte vunnit valet 2014. Sittande regering Löfven II bygger istället på att Centerpartiet och “Liberalerna” svikit sina vallöften och bytt block, samtidigt som Vänsterpartiet endast behövdes för att släppa fram statsministern; den ekonomiska politiken får man igenom själva eftersom den typen av omröstningar bara kräver att man samlar flest röster (dvs. inte över 50%). När Miljöpartiets extrema migrationspolitik nu blir kabinettsfråga för regeringen, vars övriga medlemmar och samarbetspartners har en annan uppfattning; säger det en del om hur lite demokrati Sverige har.
Ska vi genomföra mycket radikal politik 3,x % vill ha?
Vi har alltså en regering som saknar majoritet, men också bygger på att två partier (C+L) svikit sina vallöften; Annie Lööf (C) sa till och med att hon skulle äta upp sin egen sko innan hon blev stödhjul åt regeringen Löfven. När man nu inser att vi inte kan ha öppna gränser och att det går att hitta majoriteter högerut vill Socialdemokraterna därför göra upp om frågan i riksdagen. Det accepterar inte Miljöpartiet som utgör det andra regeringspartiet, utan hotar då att lämna regeringen; trots att partiet i de färska opinionsmätningarna inte ens kvalificerar sig för riksdagen. Logiken innebär alltså att om Miljöpartiet inte får diktera svensk migrationspolitik, i strid mot ca 90-97 % (oklart vart V står i frågan) så vill man utsätta landet för en regeringskris?
När man avskaffat demokratin uppstår dagens problem
Poängen med en demokrati bygger på att man samtalar och formerar majoriteter, inte förändrar systemet så man kan trycka igenom politik mot majoriteten. När C och L begått myteri mot sina borgerliga väljare genom att släppa fram socialister, och S och MP driver högerpolitik behöver man inte vara någon Einstein för att förstå att det kokar av missnöje i båda leden; alla är nämligen missnöjda. Vänsterväljare vill inte ha högerpolitik, och högerväljare vill inte ha vänsterpolitik; det är därför inte helt förvånande att varken L eller Miljöpartiet når upp till 4% i opinionen. Dagens problem påminner väldigt mycket om det man kan se i en piratfilm där några officerare begår myteri mot den rättmätiga fartygsledningen, plötsligt har 7:e styrman synpunkter de andra tvingas lyda; eftersom priset att säga nej innebär att man äventyrar den legitimitet man egentligen inte har. Hade regeringen förhandlat om sina reformer och gjort upp och formerat en majoritet för sin politik, hade dagens utveckling omöjligt kunnat ske.
Höj riksdagsspärren och gör om budgetreglerna
Poängen med det system som tillämpas i Storbritannien, Frankrike och Ungern bygger på 1-mans valkretsar, där varje by kan skicka en politiker till parlamentet. Om vi bortser från att man har olika antal valomgångar, innebär det till slut att man som större parti gynnas eftersom du måste vara stört i din valkrets för att få mandat; nackdelen är dock att mindre partier måste växa innan de i praktiken kan påverka. Som ett exempel blev The Brexit Party största parti i EU-valet (vilket är ett system som påminner om de svenska där man får % efter antal röster), men tog inte ett enda mandat i brittiska underhuset (eftersom man inte vann någon valkrets). Därför borde man istället höja 4 till 5 eller 6 % eftersom mindre partier innebär att en mycket liten del, som i fallet med Miljöpartiet kan tvinga en regering till lydnad. Det är dessutom orimligt att en majoritet inte håller med om en budget.
Lösningen framåt handlar därför om att istället införa ett system där partier tvingas samtala med varandra för att hitta politik som 50 % av folket faktiskt röstat för. När Miljöpartiet 3,x % kan tvinga regeringen på fall för en utbyggnad av Arlanda, Preem och för Sverige att sätta ett migrationstak säger det sig självt hur fel systemet blivit. Det är också uppenbart att riksdagen behöver färre partier för att kunna fungera funktionsdugligt, många länder i Europa har dessutom 5% (ex. Tyskland, Estland, Lettland, Kroatien, Skottland osv.) så tanken är inte unik. Med färre partier borde det dessutom bli lättare att kunna föra dialog med alla parter runt bordet, eftersom man slipper att någon med 4 % ställer ultimativa krav. Färre samtalspartners tvingar nämligen fler att på ett moget sett börja föra dialog för att formera majoriteter, vilket i sin tur ger stabilitet och demokratisk legitimitet.