Vi är nog många som ställer oss ganska frågande om vad säkerhetspolisen och landets ledning sysslar med. Går man ut med någons identitet, utlyser ett rikslarm, där sedan mer eller mindre samtliga tidningar i landet (inkl. Förnuft) skriver ut MMMs identitet måste man ha torrt på fötterna. Det faktum att självaste statsministern gick ut och var imponerad över händelsen, tror jag många upplevde som den yttersta garanten att man gripit rätt man. Personligen började jag tvivla när jag läste att han suttit där i fyra månader och sannolikt inte passerat gränserna de senaste dygnen som man påstod vilket resulterade i ledaren (Statsministern imponerad – Befolkningen undrar om statsministern greppar situationen?). Nu när man släpper personen och misstanke om brott inte längre föreligger kan vi inte annat landa i att MMM blivit utsatt för ett rättsövergrepp. Så här får man inte göra.
I Sverige ska det vara ställt bortom allt rimligt tvivel att någon är skyldig för de brott de är dömda för. Det innebär att man dömer på ca 95% sannolikhet att någon gjort brottet. Dessutom har man en inställning “hellre fria än fälla” i de fallen man är osäker. Här skiljer sig media och landets domstolar, media publicerar (dvs. dömer någon) om man “tror” att det är på ett visst sätt. Lars Adaktusson och Janne Josefsson debatterade detta för några år sedan, där Adaktusson hade en rad poänger.
Ett Problem med den terrorlagstiftning som finns sedan 2003 är att man måste uppfylla kravet om att injaga fruktan hos befolkningen. I fallet med MMM hade således åklagarna behövt presentera bevis kring både t.ex. massmord och fruktan. Detta är juridiskt sett inte helt enkelt. Hade det varit att man inte hade kunnat binda MMM till t.ex. terrorbrott, hade man försökt binda honom till förberedelse till mord osv. Därför blir det genast intressant när man släpper honom och ingen misstanke om brott föreligger, uppenbarligen har säkerhetspolisen gjort en fruktansvärd tabbe, där både statsministern och media hakat på, någon annan rimlig slutsats lyser med sin frånvaro.
Sannolikt kommer vi aldrig få reda på vad som sagts eller skrivits då SÄPO vare sig vill röja sin källa eller redovisa metoder för hur Försvarets Radio Anstalt (FRA) signalspanar. Ska man jämföra detta med något får man kanske backa bandet till den misstänkte 35-åringen som greps för modet på Anna Lindh men som 10 dygn senare sattes på fri fot samtidigt som man grep den riktiga mördaren. Gripandet ledde till att hans liv hängdes ut i pressen, vilket vållat stora skador för honom där han fick 150 000 kr som skadestånd. Självklart bör även MMM få ett skadestånd, men då detta blivit en världsnyhet bör man ge ett betydligt högre belopp. Nu finns det säkert vissa som tycker det är väldigt olämpligt, men en av de mest grundläggande fundamenten i en demokrati är att vi alla är lika inför lagen. Således bör han kompenseras när man inte längre kan styrka brott, något annat är inte värdigt en rättstat.
Förövrigt kan man ställa sig frågan hur det står till med Aftonbladet och Lena Melins rättsuppfattning?
“Polisen tackade medierna för publiceringen eftersom det hjälpte dem att hitta den nu frisläppte mannen. Bild och namnpubliceringen bidrog alltså till att han snabbt kunde avföras ur utredningen.”
Menar Melin på fullt allvar att man kan rättfärdiga uthängningar i pressen om det visar sig att man kan avföra dem snabbare ur polisutredningar? Det enda korrekta att göra i dessa sammanhang är att göra en pudel och be om ursäkt, istället för att försöka rättfärdiga förtal eller oetiska publiceringar.