Det har nog inte undkommit någon att den helt okända miljöpartisten Leila Ali Elmi kryssat sig in i riksdagen, men när chocken lagt sig tåls det att fråga hur det varit möjligt? Uppenbart har hon gått till val på somaliska, vilket genererat många kryss. Ur demokratisk synpunkt tåls det dock att ifrågasätta lämpligheten eftersom budskapen blir mycket svåra för oss svenskspråkiga svenskar att kritisera; eftersom vi inte kan översätta hennes budskap. När det nu dessutom framkommer att hon hyllat klipp där journalisten Joakim LaMotte skändas och kränks med ett mycket grovt språk tåls det att fråga varför inte Miljöpartiet kan hålla rent?
Det abdikerade ledarskapet är demokratins förlust
Miljöpartisten Ali Elmi är inte unik, Socialdemokraterna försökte sig på samma knep där man gick så långt att man spred direkta osanningar om Moderaterna och Sverigedemokraterna. Något som partiet sedan förnekade och slätade över genom att påstå att det var en enskild kandidats handling. Är det verkligen en rimlig ordning? Hur hade vi resonerat om Sverigedemokraterna pudlat med sin burka reklam (istället för stått upp för den vilket man gjort) genom att påstå att det var en numera permitterad tidigare medarbetare som låg bakom den? Tvärtom hade de flesta aldrig köpt ett sånt resonemang, eftersom ansvaret beror på att partiorganisationer inte har tillräcklig koll på sina kandidater. Regioncheferna har inte klarat sitt ledarskap över kommunerna och kommuncheferna har inte klarat det åt vare sig medlemmar eller gräsrötter.
Granskning och replik är viktiga instrument i demokratin
Det faktum att vi som väljare måste kunna kritisera budskap vi ogillar gör att vi behöver lagstifta om att valrörelser sker på svenska. Förstår man inte budskapet så bör man inte få medborgarskap eller möjlighet att rösta, detta är särskilt viktigt då nyanlända i mycket hög grad röstar vänster; och dagens vänsterpartier idag är helt beroende av dessa röster. Det är också principiellt viktigt eftersom meningsmotståndare måste kunna kritisera vad som sägs, dvs. rätta felaktiga politiska påståenden. Den möjligheten berövas vi väljare och opinionsbildare när budskapen kommer på somaliska; därför behöver vi förtydliga att i Sverige sker valrörelser på svenska eller undantagsfall engelska som de flesta kan granska. Språkkraven bör självklart även gälla muntligen i valstugorna.
Att hylla våld och de som sätter sig över demokratin
Vänsterkandidater som hyllar våldsverkare eller människor som genom hat sätter sig över demokratin (ex. skändning av journalister som LaMotte) behöver ställas till svars på samma sätt som högerkandidater som simmar i grumliga vatten. Det är därför otroligt anmärkningsvärt att det är helt tyst från public service kring att Ali Elmi hyllat en uppmärksammad film där LaMotte kallas rasist, parasit, rövhatt, kukhuvud, misogynt jävla as, patetisk, misslyckad människa, fucking jävla tragisk, kvinnohatare, mupp, det påstås att han gillar våldtäkter, att han är ett skadedjur, mansäckel, att det är synd om hans barn, och personen tycker man ska ring upp honom. Detta klipp skriver Ali Elmi är det bästa hon sett på länge, det är således fullständigt befogat att fråga vad det är för troll som finns på Miljöpartiets listor? Jämför man med Sverigedemokraternas avpixlingar är dessa en fis i havet mot de utfall som ankommer på Lamotte.
Det är inte rimligt att vi lever i samhällen med dubbla måttstockar där vänsterkandidater ges carte blanche när dessa både sätter sig över demokratin genom att försvåra motargument, samt hyllar våldsverkare och hat som allvarligt förtalar och ärekränker en journalist. Tvärtom undergräver det public service roll eftersom man ännu en gång brister i sin opartiskhet genom att inte skriva ett ord. Det är även uppenbart att Miljöpartiet har problem med att hålla rent från människor som hyllar extremister och hatiska människor i sina led, när dessa dessutom personkryssar sig in i Sveriges riksdag är det synnerligen anmärkningsvärt.
Därför är det rimligt att både medier och partiet inleder en granskning för att se om det finns fler uttalanden som tar strid mot demokratiska värden, eftersom det är betydligt värre när kandidaten dessutom är populär; en sådan utveckling där man dessutom står oemotsagd pga. språkliga barriärer är allt annat än acceptabel.