Man blir ledsen när man läser att Alice Bah Kuhnke (MP) förutsätter rasism varje gång hon går in i ett rum, den sortens tankesätt måste vara väldigt plågsamt och destruktivt för henne själv. Det tragiska är att Bah Kuhnke är inte vem som helst, hon når ut och påverkar många människor; vilket är problematiskt när tankesättet snarare ökar rasismen i samhället. Det är ett mycket allvarligt problem om människor börjar förutsätta rasism innan någon sagt eller gjort något rasistiskt, det talar nämligen emot all vetenskaplig och juridisk grundsyn. Vill man minska rasismen ska man inte utgå från att alla är rasister, den sortens synsätt kommer endast öka rasismen eftersom människor som inte tänker i hudfärg kommer tvingas göra det.
Lex Disneyklubben
Vi var många som en gång i tiden uppskattade Disneyklubben, alla kände säkert någon som hade lyckan att få vara statist i programmet. På samma sätt var dom tre programledarna väldigt populära, Johan, Eva och Alice. Det fanns nog inte någon som såg annorlunda på Alice utifrån hennes hudfärg, utan för oss som tittade var hon minst lika populär som de andra två. Hon var inte färgade Alice, utan Alice. På samma sätt var hon inte färgade Alice Bah när hon började leda andra tvprogram utan bara Alice Bah. Istället visade hon under sin tid som programledare att hon var en duktig person i TV som många minns med uppskattning.
Hur både vetenskap och juridik SKA fungera
Vetenskapsmannens uppgift är att lägga fram och bevisa sin tes som sann, därför är opponeringen helt central eftersom de påståenden vetenskapsmannen för fram måste prövas. I en åsiktskorridor finns sällan någon opposition så teser prövas inte, priset att uttrycka en kritisk åsikt blir nämligen för stor; därför ska man vara mycket kritisk när så blir fallet eftersom felaktiga och oprövade teser blir “sanningar”. På samma sätt ska en åklagare bevisa att den som är åtalad är skyldig, att döma någon för att man inte hittade någon annan (som i fallet med Skandiamannen) eller för att den skyldige inte kunde motbevisa sin oskuld är direkt farligt och är det synsätt man kan hitta i u-länder. Alla diktaturer använder i princip alltid omvänd rättssäkerhet där man dömer hellre än man friar, man tvekar inte att anklaga människor för brott de inte har begått för att de är politiska motståndare.
Alice dömer alla som rasister innan motsatsen bevisas
När man därför hör Alice resonemang om att hon förutsätter rasism i alla rum hon går in i är det tydligt att hon resonerar med samma logik som diktaturer. I hennes egen “domstol” är vi alla skyldiga innan motsatsen bevisas, ett synsätt som är mycket vänsterradikalt och destruktivt. Det kommer också leda till att en massa människor oskyldigt misstänkliggörs för att vara rasister, trots att de inte hyser den typen av idéer. När vänstern predikar att all sanning är subjektiv (dvs. allt du själv ser är sant) har vi också hamnat i en åsiktskorridor, eftersom att kritiken mot Alice destruktiva påståenden gör att vi som opponerar kan kritiseras för att inte se henne i hennes lidande. Måste jag själv enligt rådande vänsterlogik vara svart kvinna för att få opponera? Har jag som (vit) man ens rätt att föra fram kritik? Samtidigt har hon en lysande karriär bakom sig som programledare, minister och nu extremt högavlönad Europaparlamentariker; en karriär få hade kunnat drömma om. Hon är ju tvärtom ett ypperligt bevis på att rasismen absolut inte finns i varje rum, hade hon haft rätt hade hon omöjligt haft den karriären hon har i bagaget.
Att Alice tack vare sin plattform når ut till många unga att se rasismen i rummet innan den ens yttrat sig är väldigt destruktivt och farligt eftersom det splittrar oss människor i svarta och vita. Den formen av splittring behöver vi inte, den har inte inbringat något positivt där den prövats oavsett om det varit vita som hållit i yxan som i Kongo under kung Leopold eller svarta i Mugabes Zimbabwe. Vi måste vända utvecklingen att en massa människor går runt och känner sig som offer, istället måste vi börja prata sammanhållning och sprida glädje, inspiration och kärlek till vår omvärld. Tänk om Alice istället hade inspirerat att alla människor kan lyckas som hon gjort bara de tror på sig själva, och att det finns andra värden än hudfärgen att beakta hos människor; vi är nämligen inte vår hudfärg… den säger absolut noll och ingenting om vilka vi är. Det gör istället handlingar och vad du gör.
Vi ser alla lite olika ut, det kan vi inte rå för. Vi andas dock samma luft och vi borde alla försöka skapa lycka för oss själva och våra medmänniskor. Det är vägen framåt, inte att se rasism i varje rum man går in; då har djupt destruktiva och nymarxistiska tankespöken tagit över. Då måste goda krafter opponera och säga stopp och samtidigt visa hur man ska tänka för att bygga ett mer sammanhållet och omtänksamt samhälle. Det samhälle som en gång i tiden Disneyklubben representerade, ett samhälle byggt på glädje. Lyft därför fram och se glädjen och lyckan i varje rum istället, det är betydligt bättre för alla parter än att misstänkliggöra alla som rasister. Tänk om snälla Alice och kom tillbaka till den du en gång var, en person som förenade människor i glädje istället för idag splittra dem i hudfärg.