Precis som Adolf Hitler i andra världskrigets slutskede beordrade rustningsminister Albert Speer att sabotera Tysklands fabriker och infrastruktur uppmanar nu klimataktivisten Andreas Malm klimatrörelsen att göra liknande saker. Hitler motiverade det med att de allierade inte skulle få kontrollen, och Malm vill rädda jorden undan apokalyptisk undergång. Man vill alltså i praktiken använda den brända jordens taktik, och skicka länder som Sverige tillbaka till stenåldern; eftersom man är så stark i sin övertygelse att jorden håller på att gå under. Teorier är idag inte längre teorier för dessa människor, utan klimataktivisterna har blivit så pass radikala att om man inte erkänner jordens undergång som absolut verklighet; finns det t.o.m. dem som anser att man ska dö alternativt låsas in. Ett mycket farligt sätt att se på både verklighet och naturvetenskap.
När barn görs till sanningsvittnen är vi illa ute
När Malm framhåller att många unga har ett klimatraseri, tåls det att fråga varför det är relevant i debatten; vi pratar alltså om den gruppen som har både minst studie- och livserfarenhet som ska upphöjas som kompassriktning. Barn har inga som helst kunskaper att sätta emot, utan för många unga är en varm sommardag i juli det yttersta beviset på domedagen; istället för ett gott skäl till att ta sig till glasskiosken. Därför är Greta problematisk, hennes ord ses som sanning av många barn (och några vilsna vuxna) samtidigt som hon aldrig har studerat ämnet. När den viktigaste beståndsdelen inom vetenskapen, opponeringen dvs. att någon prövar teorin innebär att man kan råka illa ut; är riskerna stor att de teoretiska ansatserna är väldigt fel. Därför är det fria ordet en förutsättning för vetenskapen.
Miljörörelsen leker med våra liv
Det är nog få svenskar som missat att Polarbröds fabrik brann ner till grunden, en brand som ödelagt jobben för ett helt samhälle. En brand som inte bara skadar samhället ekonomiskt utan också leder till en plats mindre av livsmedelsproduktion, platser som kan bli mycket viktiga för vår överlevnad om alla länder samtidigt börjar hamstra och tänka på sig själva. Att därför slå vakt om våra fabriker är inte bara klokt utan en nödvändighet för vår ekonomiska trygghet och fysiska överlevnad. Vill man minska utsläppen ska man istället öka företagens vinstmarginaler för att på så vis uppmuntra till att de forskar och moderniserar sina maskiner.
Det måste kosta att bryta mot lagen
När aktivister som Elin Ersson stoppade ett flygplan för att hon inte ville se en utvisning (av en man som f.ö. dömts för våldsbrott) satte hon sig inte bara över den demokratiskt spikade svenska lagboken, hon bröt också mot flygsäkerheten. Ett straff som i hovrätten kostade henne 4 200 kr, vilket är ett skämt. Visserligen är straffsatsen högre på mordbrand, man kan bli dömd upp till åtta år om det är grovt; men hur troligt är det att domarkåren utdömer hårdaste straffet för någon som av “klimatskäl” bränner ner en viktig fabrik?
Att bränna ner en fabrik av politiska skäl bör ge livstids fängelse alt. över tio år i fängelse vid försök, en fabrik påverkar nämligen hela orter och människors liv långt mycket mer än vad fabrikens utsläpp gör på det globala planet. Personer som Anderas Malm hade inte kunnat vara inom den akademiska världen om det inte vore för att just de fabriker han vill ska saboteras skapar ett ekonomiskt välstånd att ta av, när man därför uppmuntrar andra till sabotage och terrorism missar man uppenbart vilka som i praktiken betalar hans lön. När hans böcker samtidigt är skrivna ”i en känsla av panik” tåls det att fråga om det inte är bättre att vi lyssnar på sansade människor med opponerade och prövade teorier snarare än de som bygger sina teser utifrån hysteri? Koldioxiden är nämligen livets gas, ju högre halt desto mer växtlighet; det fick man en gång i tiden lära sig på det naturvetenskapliga programmet innan hysterikerna tog över debatten.
Har du problem med klimatångest titta gärna här: