En av de starkaste feministerna och den som attackerat den generella mannen flitigast är Aftonbladet*-medarbetaren Linnea Claesson, en person som nu visat sig hamna i blåsväder. Enligt vad som skrivs på SVT har det visat sig att hon klippt och klistrat, eller t.om. skrivit hat till sig själv och sedan publicerat det (uppenbart finns det en visselblåsare). Det är hela tiden något i ekvationen kring hennes kändisskap som inte stämt, eftersom duktiga idrottsmän brukar få beröm och inte horder av hat; särskilt om de är praktiskt taget helt okända. Därför är det djupt anmärkningsvärt när någon som sitter i tv-sofforna och generaliserar över män visar sig fejka underlaget. Det spelar ingen roll om det var en eller två gånger, vi pratar om någon som utsett sig själv till ett offer och sedan försökt plocka poäng som något man inte är.
Ponera att en Sverigedemokrat skrev om invandrarvåld som inte fanns?
För några år sedan utspelade sig en bisarr händelse där den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Lars Isovaara påstod sig ha blivit rånad av ett invandrargäng på sin väska, sedan upphittades den på restaurang han precis ätit; vilket gjorde att hans politiska saga var all. Rimligen bör man se Linnea Claessons “manskamp” i samma ljus när det nu visar sig att det hat hon utsatts för är hennes egna texter. Hur är man funtad när hon samtidigt blir inbjuden till den ena tv-soffan efter den andra och där kan ondgöra sig över allt hat hon tvingats utså, där den generella mannen hamnat i skottlinjen för hennes bedrägeri. Vad har vi för ett samhälle där de största offren inte är offer utan bedragare?
FN-förbundets pris för mänskliga rättigheter och årets jurist
När hon dessutom bärgat pris efter pris, och till och med blivit utsedd till årets jurist (trots att hon inte är jurist); kan man fråga hur det här samhället mår? Nu finns det dock många radikaler som vill ge FN:s fredspris till ett barn som till skillnad från fredspristagaren Malala (som slogs för tjejers rätt att gå i skolan) uppmanar till skolstrejk. Tittar man på samhällsutvecklingen är det inte förvånande att fantasy-författaren Claesson fått pris efter pris, etablissemanget ger nämligen priser till sig själva; har man fel värdegrund eller genus (förutsatt att man inte pratar om sitt vithets-privilegium eller manliga privilegier) är man chanslös.
Girl Power ala Spice Girls vs. feminism
Innan feminismens intåg i den svenska skolan, dagiset, föreningslivet eller i den offentliga sektorn fanns det en period när en tjejgrupp stod för något annat. Spice Girls lanserade begreppet Girl power över hela jorden, budskapet handlade inte om att man som tjej var ett offer eller skulle hata män generellt utan kort och gott handlade det om att tro på sig själva. Ett budskap som byggde på omtanke, och som fungerade över könsgränsen (till skillnad från feminism om vi bortser från självhatande patetiska “personer” av manligt kön som kallar sig detsamma) eftersom många män också lyssnade på Spice Girls. Skillnaden mellan Girl power och feminism hittas på höger-vänsterskalan, Girl power är en högertanke om individens frihet medans feminism är en marxistisk tanke om att den generella mannen istället för den traditionelle fabrikören är förtryckaren. Tyvärr har många svenska kvinnor lockats in i vänsterns tankemönster genom feminism eftersom man tror man står upp för kvinnor, men inte förstått att rörelsen har mycket radikala vänsterpolitiska förtecken.
Har Aftonbladet någon värdighet kvar bör man avsluta samarbetet med Linnea Claesson, det rimmar dåligt när någon får sitta och spy ut det hat man utsatts för; när det visar sig vara fejk. Här finns det dock en skillnad, personer som Claesson kommer så småningom med en förlåtbok där man argumenterar att hon hittade på hatet för att försöka hjälpa de svaga; och hon kommer bli förlåten. Etablissemanget kommer gå ut och kalla boken “modig”, och karusellen kommer fortsätta där hon återigen säger sig mottaga “hat och hot” efter att hon bett om ursäkt. Sedan blir det Malous fåtölj, och kanske något matlagningsprogram i SVT. Sedermera är det bara en tidsfråga innan man blir SVT:s julvärd eller tom. får medverka i julkalendern (går utmärkt att håna döda poliser och kombinera det med barn-tv).
Tittar man på Tyskland hände nyligen samma sak med en tysk journalist på Der Spiegel som aldrig ens besökt de platser han beskrivit, han fick förvisso gå men det tystades ner även i Sverige; i Claessons fall kan man fråga sig om Aftonbladet ens överväger att gå skilda vägar med sin mycket radikale skribent. Kanske resonerar man som att hon får stanna för “att inte hatet ska segra”…
*I en tidigare version påstods Claesson arbeta på Expressen. Hon är kolumnist på Aftonbladet.