När sossarna i uttalande efter uttalande kallar Sverigedemokraterna rasister, fascister, nazister, homofober, hot mot demokratin, islamofober, främlingsfientliga och fler och fler ser att så inte är fallet utan tvärtom ett väldigt vettigt parti som ser människors vardagsproblem förändras de politiska sympatierna. När S påstår att vi lever i världens tryggaste land alternativt att vi likt Östtyskland skulle vara ett ”föregångsland”, så förstår många att omvärlden gör en annan bedömning när de andra nordiska länderna och inte Sverige blir inbjuden till Vita Huset och Joe Biden. Vi kan se hur skönmålningen krackelerar vilket ökar förtroendet för Åkesson i samma takt som det sjunker för Löfven, eftersom Löfven inte tvekar att ljuga utan säger vad som helst om sina politiska motståndare. Att Ulf Kristersson (M) ligger högst upp beror sannolikt på att han svängt och kan tänka sig förhandla med Åkesson, hade han fortsatt klistra epitet hade Åkesson sprungit förbi honom med.
Löfven och c/o är Sverigedemokraternas bästa valarbetare
Därför är det jättebra när sossarna kallar sverigedemokrater för hemska saker, de tappar garanterat tusentals väljare varje gång eftersom de så tydligt inte kan diskutera sakfrågor, istället blir det epitet och känsloargument; på bekostnad av just sakpolitiken. De flesta människor ser nämligen den orättvisa behandlingen, man känner också helt säkert någon sverigedemokrat; vilket får till följd att det skapas sympati. Men visst, sen finns det ju en liten skara som likt en hund köper vad som helst som husse säger, personer som inte vill förstå hur duperad man blivit när man på fullt allvar tror och tom. aktivt argumenterar för att SD:s ideologiska rötter är någon revisor i någon lokalförening som råkade vara nazist 40 år tidigare. Om vi säger att S har rätt, det fanns en revisor och han stred för Tyskland i tonåren; vad är det som säger att han efter att ha sett krigets fasor fortfarande var nazist på slutet av 80-talet? Det kan ju ha varit så att han svängt under dessa 40 år? När han dessutom sannolikt är död (eftersom han annars hade varit över 100 år), är det f.ö. minst sagt inte gentlemannamässigt att ge sig på de som inte längre kan försvara sig.
Roten är nästan alltid chefen
Idag förstår de flesta att Sverigedemokraternas ideologiska rötter är Jimmie Åkesson och hans närmaste medarbetare, den grupp som varit med och förändrat partiet till vad det är idag. Det brukar nämligen vara så, är nog få som trott på Socialdemokraternas historieskrivning om de påstått att Apples tidiga tredje grundare (eller varför inte typ dennes kusin som stred för något hemskt 40 år tidigare?) var den egentliga drivkraften utan man förstår att det var Steve Jobs eller Steve Woz; vilket också blev tydligt när Jobs fick sparken under några år. Efter sin återkomst fick han närmast religiös status, för att sedermera bli martyrförklarad efter sin död. Sverigedemokraterna skiljer sig inte från Apple, Jimmie Åkesson är både lika poppis och den ideologiska rot som Steve Jobs var; det förstår alla. Däremot är det tydligt att när sossarna ska beskriva Sverigedemokraterna, vill de av politiska skäl i varje uttalande lyfta denna revisor eftersom de tror att det skrämmer Sverigedemokraternas väljarkår; där är det troligt att man misstar sig eftersom det sannolikt gör SD-väljare mer hårdhudade.
Sossarna vinner guldmedalj i sporten ‘förneka sin historia’
När Sverigedemokraterna varit tydliga med att de anser att de under partiets tidiga skede släppte in fel personer, och att man dessutom inte tydligt markerade mot skinheads så har man beskrivit det som sina största misstag. När sossarna själva uppmanat Tyskland att stämpla röda J’n i tyska judars pass, svultit ihjäl handikappade på Vipeholm av rashygieniska skäl, inte gjort upp med rasbiologen Alva Myrdal, steriliserat människor av rashygienska skäl, utlämnat balter till säker död i Sovjet, lobotomeringar, åsiktsregistreringar, genomfört kariestester på de handikappade som inte svalt ihjäl, startat rasbiologiskt centrum, förnekat folkmord, själva haft ex-nazister som riksdagsledamöter, samt haft nära relationer med de flesta blodiga socialistiska regimer; och än idag inte erkänner sina misstag utan istället byter samtalsämne… säger det en del om hur mycket man kastar sten i glashus. Sverigedemokraterna har kanske haft en tidig revisor som 40 år innan stred Tyskland, ett myggbett jämfört med de vidriga handlingar S gjort sig skyldig till. Socialdemokraterna har nämligen bidragit till inte bara skada utan har inblandning i folkmord på miljoner människor. När Stefan Löfven därför säger att S alltid markerat mot kommunismen, vimlar det konstigt nog av bilder med Socialdemokrater som röker, håller hand eller ler tillsammans med de grymmaste mördarna under 1900-talet. För socialismen är uppbyggd på lögner, själva grundfundamentet handlar nämligen om att det skulle vara någon annans fel att du har det så dåligt; förr var det fabriksägaren idag är det den vita heterosexuella mannen. Samma politik och lögn men ny grupp som man påstår är skulden till allt ont. Hitler gjorde f.ö. samma sak med en annan grupp.
Ju mer personer som Stefan Löfven med kumpaner ljuger och sprider missaktning om politiska motståndare, desto mer kommer de minska och andra öka. När vänstern idag inte argumenterar för varför man vill ha en gigantisk statsapparat, utan retoriken istället handlar om ”vithetsprivilegium” och genuskrig där man påstår att alla framgångsrika är förtryckare; ju fler väljare kommer man tappa för att de allra flesta förstår att sunda företag skapar välfärd och att fler kan sätta mat på bordet. Chefen är inte en förtryckare utan många gånger den anställdes bästa vän.
På samma sätt förstår fler och fler att när man ger ut över 100 000 uppehållstillstånd per år, och att en majoritet inte får jobb så kostar det samhället enorma resurser; något som idag betalas av alla som nyttjar välfärden. Därför blir den sämre, och därför får pensionärerna några ynka tior i höjd pension; Socialdemokratin skulle aldrig slopa skatten för denna grupp eftersom man vill ha dem som väljare. En pensionär som inte är beroende av staten är inte en socialdemokratisk väljare, det har man förstått på Sveavägen 68. Hela livsluften handlar nämligen om att kunna peka på företagen och påstå att det är deras girighet som gör att de har de så dåligt, samtidigt tvekar man inte att ta ut skatt och göra samma grupp beroende av bidrag. Hur kan man säga att det är fult att sänka skatten när skatten idag gör att människor inte kan leva på sin pension? Är det inte bättre att de som tjänar sämst skattebefrias? Det är dags att fler och fler förstår hur lurade man är, frihet handlar nämligen om att lägga makten hos individen; inte hos staten. Sverige behöver inte mer lögner från socialister som Löfven utan vi behöver skapa välstånd genom starka och framgångsrika företag; vilket i sin tur skapar rikedom för alla anställda. Eller så kan vi välja Löfvens väg där man genom höjda skatter tvingar företagen till utlandet, så som senast Nordea eller tidigare IKEA, ABB och Tetra Pack. Det är dags att öppna ögonen och se hur skadlig politik som bedrivs.