Vi har alla hört det gamla uttrycket mitt hem är min borg, men hur sant är det i Sverige där man kan få betala skadestånd till tjuvar om man inte saltar uppfarten innan de bär ut familjens platt-tv? Tittar vi bland tidningar jobbar nästan samtliga svenska på de kriminellas sida, signalementen publiceras inte och knappast någon argumenterar för tuffare straff; ty man tror att desto högre straff ju mer brottslighet. Istället pratar alla om förebyggande arbete, något som vi hört i många år samtidigt som kriminaliteten skenat. Således tåls det att fråga om exempelvis förebyggande arbete är rätt taktik där pensionär efter pensionär misshandlas i sina ensliga gårdar på de skånska slätterna?
“En man och en kvinna”
När man läser tidningarna kring vilka som begår rånen är dagens tidningar så politiskt korrekta att det enda signalementet man kan ge är kön. I de skånska fallen tycks det handla om “en man och en kvinna”, det är allt vi medborgare har att titta efter; ett signalement som kan passa mycket väl in på allt från kärleksparet på bio till två arbetskamrater som äter lunch. Uppenbart tycker dessa publicister att ev. kroppsform, ålder, hudfärg, hårfärg, ögonfärg, dialekt/brytning, klädsel, tatueringar, skäggväxt, längd, vikt eller andra ev. symboler helt onödigt att publicera. Det faktum att en sådan publicering kan rädda liv och undvika rädsla för exempelvis ett par som kört vilse, eller pizzaleverantören som har med sin fru för sällskap; det bryr man sig uppenbart inte om.
Ska endast nödvärn gälla i hemmet?
Bruka inte mer våld än vad nöden kräver, ett begrepp som är vida känt och ligger till grund för den lagstiftning som kallas nödvärn. I klartext betyder det att om du inte blir utsatt för dödligt våld, dvs. först blir slagen så har du inte rätten att bruka det tillbaka. I tider när pensionärer och vanliga hyggliga människor mördas i sina hem runt om i Sverige tåls det att fråga om ordningen är rimlig? Borde det verkligen vara olagligt att bruka dödligt våld mot en inbrottstjuv innan denne gör det mot den som äger bostaden? Eller är man själv kriminell om man slår ner en inbrottstjuv eller är man en kidnappare om man binder fast vederbörande i flaggstången? Kan man verkligen säga att hemmet är ens borg när man inte får freda sin familj och sin bostad om inte gärningsmannen först attackerar? Kanske borde omvänd ordning gälla?
Licensierade vapen bör kunna brukas
Är det verkligen en orimlig tanke att människor som har licens och utbildning på sina vapen inte bör få bruka dem om farliga människor bryter sig in? De allra flesta människor som får ett vapen riktat mot sig lägger sig platt på marken, i de fall de inte gör det utan rör sig mot familjen; är det inte var man och kvinnas skyldighet att trycka av och neutralisera den fara som uppstått? En person som skjuter en farlig inbrottstjuv, oavsett om denne är beväpnad eller inte värnar sitt hem och sin frihet; från någon som på egen risk brutit sig in hos någon annan. Bör en person som för samhällets räkning skyddat sin familj, värnat sitt hem, gjort en insats för brottsbekämpningen själv hamna bakom lås och bom i ett fängelse eller bör man få en mycket stor tapperhetsmedalj?
Det säger sig själv att en person som neutraliserar en kriminell i sitt hem bör bli belönad och inte bestraffad. När samhället idag inte skyddar medborgarna måste medborgarna skydda sig själva, staten måste därför ge utökade möjligheter för människor att bruka mer våld än vad nöden kräver om det sker i hemmet; och även tillåta skötsamma människor med vapenlicenser att använda dessa om faran uppstår. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket förebyggande arbete man lägger ner när kriminella ligor drar omkring, eftersom de insatser man talar om inte påverkar dessa kriminella. När det misstänka paret som rånar och misshandlar pensionärer i skrivande stund blivit gripna, tåls det att fråga om det verkligen hade varit fel om dessa neutraliserats redan vid första inbrottsförsöket? Ur makroekonomisk synpunkt hade vi sluppit använda resurser för sjukvården för de som skadats, de skadade hade inte skadats, ev. bidrag hade sluppit betalats ut till människor som inte vill arbeta och göra rätt för sig, samt samhället hade blivit tryggare; ändå landar man i att både skydda de kriminella genom utebliven information och bibehålla straff på människor som skyddar sina familjer? Hur är det möjligt? Är det rätt? Vad tycker du?