Vi ser det gång på gång i denna kris, den ena efter den andra ministern lyfter fram sysselsättningsgraden eller antalet sysselsatta så fort man diskuterar arbetslöshet. När arbetslösheten stiger är det mycket negativt för ett samhälle, ändå försöker regeringen intala andra att man gör ett bra jobb eftersom att sysselsättningsgraden eller antalet sysselsatta stiger. Vad många inte förstår är att denna typ av retorik är otroligt missvisande hur ekonomin ser ut, en sysselsatt person kan nämligen också vara en kostnad för staten istället för en intäkt. Funderar man på vad det innebär kan man göra en liknelse med att Lyxfällans deltagare skulle argumentera till programledarna att deras ökade räntor är bra när intäkterna försvinner eftersom det visar att man ändå försöker; något programledarna hade huggit på direkt. Konstigt nog gör ingen journalist det när finansministern eller arbetsmarknadsministern gör samma sak?
Att vara eller inte vara i arbetskraften det är frågan
Innan man kan kommer till om man är arbetslös eller sysselsatt alt. ej sysselsatt tåls det att fråga om man är med i arbetskraften överhuvudtaget. I dagsläget befinner sig ca 2 miljoner människor upp till 74 år ålder i Sverige utanför arbetskraften, det kan handla om sjuka, heltidsstuderande, värnpliktiga eller pensionärer. Bland dessa 2 miljoner finns idag ca 1,2 miljoner som är i arbetsför ålder. Det var också i denna grupp den socialistiska regeringen Persson placerade alla människor de förtidspensionerade på löpande band, dvs. tog ur arbetskraften för att snygga till (förljuga) statistiken. Då kunde man nämligen tala om att arbetslösheten minskade, eftersom man helt enkelt hellre tvångspensionerade individer än att ha dem som långtidsarbetslösa.
Arbetslöshet är det bästa och relevanta måttet
Antalet arbetslösa är därför ett oerhört viktigt mått för att mäta hur väl ett lands arbetsmarknad fungerar, samtidigt som man också bör titta på om det är rimligt att över 1 miljon människor är i arbetsför ålder men inte kan arbeta. Antalet arbetslösa säger nämligen hur många som verkligen borde arbeta men som inte gör det, samtidigt som man också måste bedöma att en regering inte friserar siffrorna genom att göra som Göran Perssons regering.
Regeringen Löfven pratar bara “sysselsättning”
Därför ska vi vara oerhört kritiska när regeringen får stigande arbetslöshet att framstå som icke problematisk eftersom vi i nästa andetag påstås ha EU:s högsta sysselsättning. Det betyder nämligen att regeringen gömmer arbetslösa i olika AMS-åtgärder eller praktiker, istället för att exempelvis sänka olika skatter för att få företagen att anställa fler (vilket hade minskat arbetslösheten). Det handlar helt enkelt om att de spinner “sysselsättning” när de får frågor om arbetslöshet, dvs. de vill i praktiken se även de som är i åtgärder som icke arbetslösa eftersom de har någon annan sysselsättning.
När journalistkåren godtar att regeringen döljer Sveriges allvarliga problem med att börja prata sysselsättning, då är man inte längre den tredje statsmakten. Då har man lierat sig med de man påstår sig vara satta att granska, vilket också är ett tydligt mönster då medierna idag granskar folket. Den gyllene frågan att trycka till finansminister respektive arbetsmarknadsminister är varför personer i AMS-åtgärder ska räknas som sysselsatta när de egentligen är arbetslösa? Är det rimligt att regeringen statistiskt döljer arbetslösa genom att sysselsätta dem med annat, istället för att som idag erbjuda arbetsträning men vara ärlig kring statistiken och situationen i samhället? Är det inte mer rimligt att ha en grupp som heter “arbetslösa men i åtgärd”, istället för att blanda ihop korten genom att klumpa ihop människor i AMS- åtgärder med de som arbetar och kalla det sysselsättning? Varför måste Sverige hela tiden ljuga om alla problem för att man inte vågar säga som det är? Houston we got problems!
(Om du som läsare är osäker på artikelns poäng handlar det alltså om att i ruta 2A ovan befinner det sig en massa människor som egentligen hör hemma under 2B, eftersom regeringen Löfven flyttar människor från 2B till 2A genom att placera dem i AMS-åtgärder. Regeringen Persson flyttade människor från 2B till 3 genom att pensionera dem, eftersom båda försöker dölja att man har mycket hög arbetslöshet i landet).